Familjen Eriksson

Jag köpte min första digitalkamera år 2000. I jämförelse med dagens mobilkameror så var min första kamera verkligen dålig. Kommer inte ihåg hur många megapixlar den hade, men inte var det många. Och den drevs av vanliga batterier som drogs ur på en gång. Första kvällen jag använde kameran så blev det batteritorsk och då förstod jag att det skulle bli väldigt dyrt i längden så då köpte jag en strömkabel till kameran samt uppladdningsbara batterier.

Kameran användes väldigt sparsamt och mitt intresse för att fota var lika svalt som det alltid varit. Jag hatade alltid frågan ”kan du ta ett kort?” när jag var yngre för jag tyckte jag var superdålig på att fota. 2005 började en ny era i mitt liv, då hade tekniken gått framåt rejält och jag hade börjat få upp intresset för att fota. Så jag köpte en ny kamera och sedan dess har mitt liv inte varit sig likt. Kamerorna som jag har haft i min ägo har fått vara med om mycket och en av dom lyckades jag till och med slita ut med antalet exponeringar.

Trots att jag fotat så oerhört mycket så är det en sak jag är fruktansvärt dålig på. Och det är att låta framkalla mina bilder. Med tanke på hur enkelt det är att framkalla foton idag så vet jag inte varför jag inte gjort det oftare. För risken och även rädslan finns där att alla mina bilder ska försvinna, för nu har jag bara cirka 100 st framkallade och resten ligger lagrade på extern hårddisk.

Så även om det är lite för tidigt för ett nyårslöfte så kanske ett av mina ska vara att se till att framkalla de bilder som jag vill ha kvar.

Är det något som jag verkligen fått erfarenhet av sedan jag träffade Johan så är det detta med att köpa och sälja bilar. Jag har ingen som helst aning om hur många bilar som passerat genom åren, bara att det är många. För varje bil som kommit in i vårt liv så har vi lärt oss något nytt. Som en sån sak att se till att köparen på bilen har svenskt körkort annars kan det bli en massa strul. Trodde nämligen att jag hade fått en bil såld men när det då visade sig att köparen inte hade svenskt körkort så kunde köpet inte fortsätta.

Sen är det en sån grundläggande sak som att aldrig lita på vad någon säger. Kolla alltid igenom bilen noga själv. Och gör gärna lite research redan innan så du vet vad det är för bil som du ska kolla på och vad de vanligaste felen är. Två av de bilar vi sålt har vi senare sett på annons och då har säljarna ljugit om vissa saker, det grövsta var nog att man gett bilen en nyare årsmodell. Men även andra mindre lögner märkte vi när vi läste annonserna.

En lärdom vi fått är att aldrig kolla på en bil när det är mörkt. För då är risken stor att man missar rost och andra fel. Har man möjlighet så hissa gärna upp bilen och kolla under så att bromsrör/ledningar ser bra ut. På en av våra bilar så gick ena bromsledningen sönder dagen efter köpet och det var lite tjat och gnat för att få det fixat på garantin.

När man då har kollat igenom bilen noga och har kommit överens om priset (att pruta kan vara rätt intressant) och man står där som ägare till en bil så kommer nästa steg – nämligen detta med att teckna en bra bilförsäkring som till ex https://www.svedea.se/bilforsakring. Trots det stora antal bilar som passerat hos oss så har jag tack och lov inte så stor erfarenhet av att behöva använda en försäkring, för vad jag kommer på nu är det bara vid ett framrutebyte som vi behövt hjälp.