Familjen Eriksson

Med tanke på att jag är rejält höjdrädd så kanske man blir lite förvånad över det faktum att jag tagit skyliftkort. Ännu mer förvånande att jag ens ställt mig i en skylift är att min pappa för många år sedan ramlade ner från en trasig skylift, kommer jag ihåg rätt så klarade han sig bara med ett brutet ben. Kanske tog jag kortet bara för att överkomma min rädsla, om det nu var anledningen så fungerade det inte, för jag är lika rädd nu som förut. Fast det kanske blir bättre om jag skulle pröva fler gånger att vara några meter ovanför marken.

Något som jag nästan tycker är ännu värre än att själv stå på en stege eller ställning är att se någon annan göra det. Är alltid rädd för att alla helt plötsligt bara ska ramla ner. Här hemma har vi använt stegen några gånger och det är inte den absolut bästa så när jag står och håller i stegen så hoppas jag att allt ska gå bra så att Johan inte ramlar ner. Det kanske är dags att fixa en stege som i alla fall har alla ”fötter” kvar, att stegen dessutom är utdragbar får mig bara att bli rädd för att den ska sjunka ihop när man använder den.

Imorse ringde jag hälsocentralen för att boka tid för att diskutera min hypotyreos och prata om behandlingen av detta. Ville även ta upp problematiken med nacken. Fick till svar att man ju har tagit TSH och att det var lågt, därmed tyckte inte sköterskan att det behövdes tas fler test. Jag sa då att jag vill ta bland annat prov på T3 och T4 för att se hur även dessa ligger till. Jag berättade även att jag vill testa annan medicin än levaxin. Och det var tydligen inte populärt. ”Jag har hört att det är inne med andra mediciner” sas det med en liten irriterad ton i rösten.

Nu är läget så att jag har en sjukdom som jag måste medicinera resten av livet, kan jag då inte få en annan behandling om den jag får inte hjälper? För det kan inte vara meningen att man ska må så som jag gör. Sköterskan skulle prata med läkaren och se om jag skulle få ta mina önskade prover eller inte för att sedan höra av sig till mig senare under dagen.

Tjugo minuter innan dom stängde så ringer mobilen och det är sköterskan som nu informerar om att jag får ta de prover jag önskar och jag fick då tid redan imorgon för provtagning. Vad gäller nacken och snacket om provsvaren så blir det i slutet av februari.

Vi får se om det leder till något för tills dess ska jag samla på mig ännu mer information och sätta mig in i vad som kanske funkar. Jag orkar inte bry mig om i fall läkare eller annan vårdpersonal tycker jag är jobbig för att jag ifrågasätter och kräver saker, men återigen det är mitt liv och jag vill må bra.