Familjen Eriksson

Igår skrev jag om min dröm om att skriva en bok. När jag skriver så är det på dator. Dels för att jag skriver så otroligt fult, min lärare rev ofta ur sidorna ur min övningsbok för skrivstil för att det var så fult. Såhär många år senare kan jag undra hur pedagogiskt det egentligen var?

Sen kommer vi till den andra orsaken, nämligen att jag får så fruktansvärt ont i mina fingrar när jag skriver för hand. Just nu är jag i en period då jag måste tejpa lederna för att hålla värken i schack. Vilka leder som är värst varierar och vit sporttejp är det enda jag kan använda då jag reagerar på limmet vad gäller allt annat  (testade kinesiotejp en gång och blev röd som en kokt kräfta och höll på att klia ihjäl mig).

Så länge jag kan minnas har jag älskat att läsa och skriva. Något jag däremot inte alls gillade var när det var dags för rättstavning, det kan ni inte tro va? ;) Ett av mina drömyrken som liten var journalist och jag har nog aldrig haft så roligt på praoveckor som när jag fick vara på lokaltidningen Nya Norrland. Lärde mig otroligt mycket om hur man skriver och även redigering under de två veckorna. Fick även några artiklar publicerade i tidningen.

Jag har alltid haft en dröm om att skriva en bok och har nog ett dussin olika böcker påbörjade, men så kommer prestationsångesten och jag tycker att allt är bara skit och det slängs. Det enda som jag sparat som jag skrivit är mina ”dagböcker”. Det är några block som jag skrivit i under tider då jag inte mått så bra. Lite tråkigt är det dock att jag inte orkade skriva nånting alls efter att jag dundrade in i väggen för snart tre år sedan. Hade varit intressant att ha kvar de tankarna för framtiden.

Drömmen om att skriva sitter alltid i och jag läser många böcker om hur man ska skriva, men det svåra för mig är prestationsångesten. Och då är det så skönt att lyssna på Jeanette Niemi (Kreationslotsen) och hennes klokhet när det gäller skrivandet. Lyssnade på eventet ”Skriva varje dag – går det?” idag och fick en massa tips på hur jag ska gå vidare.

Så nu blir det till att sätta upp olika mål, hålla sig till dom och bara skriva, skriva och skriva lite mer! :)

Man är nog lite smågalen när man ställer klockan så att den ringer 7:30 på en söndag bara för att kolla på starten i Vasaloppet. Särskilt intresserad av att följa resten av loppet är jag inte. Men jag gillar verkligen att se och höra starten. Det är en enorm energi som lösgörs precis i starten.

Det där med att åka skidor är inte riktigt min grej så jag skulle aldrig ställa upp på ett Vasalopp själv.