Familjen Eriksson

Vovvarna fick en härlig start på dagen, tog morgonprommisen i skogen ovanför området och vad stöter vi inte på om inte en hel dagisklass som sitter och grillar korv, gissa om vovvarna trodde dom var i himlen? Hade dom lös, men trots all störning så lyssnade dom faktiskt på mig, så dom hann varken pussa några barn eller sno deras korvar

På tillbakavägen så kunde jag inte låta bli att träna lite, blev framåtsändande, kryp och inkallning med ställande för Bus. Indy fick ligga och vakta kameran.

På eftermiddan så drabbades jag av akut prestationsångest och tankar som ”jag ska inte hålla på med hundar” och ”vad har jag på tävlingsbanan att göra” ockuperade hjärnan *suck* Fattar inte varför jag känner mer och mer så när det ju trots allt har gått bra på slutet Är det för att jag ska ut med Indy snart? Ser ju framemot det även om vi i dagsläget inte har så många moment, men det hade å andra sidan inte Bella heller vid debuten

Det här året har ju varit enormt roligt med tanke på att jag och Bus nu ska starta i trean, vem kunde tro det när vi tävlade KM i lydnad för ett år sen och fick ihop hela 10p (bröt under fria följet)

Är supernöjd med vovvarna och älskar dom över allt annat så jag vet inte varför dessa tankar kommer. Är ju inte direkt van vid framgångar, så att det går knackigt gör inte så mycket. Lär mig ju mer på det. Och bevisa nåt behöver jag inte göra heller, har bevisat tillräckligt för mig själv det här året. Så tja, det är väl bara en massa dumma tankar som man ska slå bort.

Nu till nåt roligare:

Det var KM i agility på klubben ikväll, åkte dit för att fota lite, men tyvärr var det för mörkt Träffade Chatrin med Neo och Humla där. Lilla Humla växer som ogräs och har nog världens häftigaste stil när det ska hämtas boll

Förutom att jag fick hjälpa till att bygga bana (Bus fick köra A:et och balansen för att se om det var stadigt nog), så blev jag tidtagare också. Så hela kvällen har jag stått ute och faktiskt FRUSIT…. jag som inte brukar frysa i första taget… märks att det är en annan årstid än sommar nu

Large vanns av Therese och Elvis (som inte är hennes hund), small vanns av Marie och Daisy och medium kommer jag tyvärr inte ihåg vad vinnaren heter Var verkligen kul att se på

I helgen ska jag vara barnvakt åt mina småsystrar, så det kommer bli klent med uppdateringar. Får se om jag lyckas sno åt mig deras dator en liten stund annars får ni snällt vänta tills på måndag för att höra om jag överlevde helgen själv med en 8- och en 9-åring Näedå, dom är så snälla så

På förmiddan så åkte jag till klubben (Pia och Carro skulle oxå komma)  och körde lite med vovvarna. Dom fick börja med att rejsa runt som dom två tokar dom är Sen blev det lite allvar då jag skickade Bella till rutan, när hon såg att Carro kom så blev det väääääldigt svårt att lyssna på matte. Så det blev en skarp tillsägelse och sen sprang hon till rutan

Carro körde igenom elit med Yx och ettan med Gimli, medan Pia körde tvåan på Starmie och Wilda. Lotta med Pruppen och Fidde kom oxå, så det blev många vovvar att fota och filma Tyvärr har jag inte lyckats fått över bilderna till datorn än, vet inte vad det är som knasar nu

Jag körde lite fritt följ och apportering med Indy. Med Bus blev det hopp-sitt, hopp-apport, inkallning med ställande, fritt följ och den ”fruktade” metallen. Fick tips av Pia igår att kasta den som belöning och tog hon den inte då så skulle jag ta den och bli överlycklig. Kan säga att jag är rätt glad att jag var ensam på klubben när jag gjorde detta Om det hjälper vette tusan, men hon tog iaf metallen en gång utan minsta tvekan. Jaja, lär väl släppa nångång

Längtar som en galning efter tävlingskalendern, vill ju se när det blir debut med Indy. Samtidigt så vet jag att när tävlingen närmar sig så kommer jag vara nervös så att jag darrar. Så är det jämt, och på tävlingsmorgonen så undrar jag alltid varför jag håller på med detta, men på nåt knepigt sätt så är det ju superkul att tävla. Människan är inte ett dugg logisk

Ah, glömde ju att jag körde kryp med Bella, funkade finfint

Gick ner till tågstationen i Iggesund för att träna med störning, samt att träna på en ny plats. Föga trodde jag att mitt tålamod skulle prövas på ett annat sätt än det man oftast förknippar med hundträning.

Jag började med att köra vittring (4 gånger) med Bella. Hon var superduktig, nosade på pinnarna och tog rätt Gjorde även några fjärrskiften (mest sitt-stå) innan det var dags för metallen.

Kommenderade henne och hon tvekade väldigt vid gripandet, men tog till slut metallen och kom in för belöning. I ögonvrån ser jag att en människa närmar sig stationen, men bryr mig inte så mycket mer. precis när jag för andra gången kommenderat Bella så hör jag något mummel i närheten, tittar upp och där står vår ”störning”, i form av en äldre dam med rullator.

Ordväxlingen mellan henne och mig är som följer:
Dam: ”du får inte rasta dina hundar här”
Jag: ”jag rastar inte hundarna, jag tränar”
Dam: ”jag har sett så mycket skit ligga så du får inte rasta här”

Vid det här laget så började jag bli en aningens irriterad (minst sagt )

Jag: ”skulle dom skita här så plockar jag upp det med påsarna *visar rullen med bajspåsar som jag alltid har liggandes i fickan*

Damen har nu nått reprisstadiet och jag får återigen höra att jag inte får rasta hundarna här och att folk inte plockar upp.

I ett försök att blidka den äldre så säger jag att det är hemskt att folk inte plockar upp efter sig (det tycker jag ALLA ska göra), men att man kan inte dra alla över en kam.

Återigen repris… och jag tänder till ordentligt Denna gången avslutas reprisen med orden ”ja, nu kan ju inte jag sitta här”. Jag: ”Varför inte?”
Då jag inte får nåt svar så ger jag upp, plockar ihop våra grejer och säger till tanten att det är ”hemskt att man inte får röra sig fritt i ett fritt land och att nu när jag ändå ska gå så kan hon ju ta och sätta sig ner”

När jag vände på klacken och går så hör jag att hon mumlar en massa (tänker inte skriva vad här, men det fick mig att bli ännu mer förbannad).

Gick upp mot OKQ8 eftersom den första tanken var att gå hem och låta känslorna svalna… men så växte hornen i pannan ut på mig.

Hade sett att det var några arbetare i närheten av stationen, tänkte gå tillbaka och fråga dom om dom sett nån förbudsskylt mot hundar på stationen. Men när jag och vovvarna väl kom över E4:an igen så hade dom åkt. Tanten var dock kvar. Och på ett barnsligt tjurigt sätt så satte jag mig på bänkarna mittemot tanten.

Eftersom jag inte hade nåt att göra, så började jag att köra fjärr och metall med Bella och det gick väldigt bra. Jag lyckades koppla bort tanten under några ögonblick och koncentrera mig på vad Bella gjorde. Men så var jag ju bara tvungen att fråga vart förbudsskyltarna fanns nånstans (ja jag vet, det var barnsligt, men jag var arg och irriterad). Hennes reaktion var väl vad man kan kalla sval, hon vände bort huvudet och vägrade titta åt vårt håll.

När ett tåg närmade sig så hoppades jag innerligt att tanten skulle med det tåget, men icke hon skulle bara möta sin man. Och det blev en del prat och arga blickar slängda åt mitt håll.

Vid det laget så hade all irritation gått över. Men jag undrar fortfarande varför en del tror att dom kan bestämma över andra. Jag söker mig medvetet ut bland folk när jag tränar för att få störning. Jag ser dessutom till att jag inte stör någon, i detta fallet så var ju anledningen till hennes irritation att jag existerade och det är ju lite svårt att ändra på den biten.

Sen kan man undra om hon visste vilken risk hon utsatte sig för? Jag käftade emot, någon annan kanske skulle valt att bruka våld även mot en gammal tant.

Jaja, trots denna incident så gick träningen riktigt bra. Vittringen som sagt körde vi och jag är så förundrad över hur duktig Bus är. Metallen började jag om med från början, dvs jag klickade när hon var nära, när hon öppnade munnen etc. Har nu kommit till stadiet att hon griper (men inte håller kvar). Ska fortsätta jobba lite senare och tänker fortsätta så här. Har vi inte en fungerande metall i november så kommer jag hellre avstå momentet än att pressa henne. Vi har fler moment som inte är riktigt klara, men där finns inte samma risk vid pressning, samt att hon brukar gå hyffsat på träning.

Körde lite kryp också och kunde även idag stå rakryggad. Tydligen så var det lite imponerande att se en vovve krypa, för vi fick lite publik

Med Indy blev det apportering, ligg, sitt, tass och position.

Får se om det blir nån mer lydnadsträrning ikväll (förutom Bella’s metall då)

Uffa, har inte gjort många knop idag. Städning av köket och lite rapportträning är allt jag åstadkommit idag

Då Pia ville vara med och träna Starmie i rapport, så blev det bara Starmie och Yx som skulle springa. Så för en gångs skull så följde jag och Indy med Carro ut på B. På C så fanns det en stor sten som jag stod på och kunde fota vovvarna när dom kom

Indy var relativt tyst, men bäst av allt var väl att Carro och jag faktiskt hörde fåglarna när vi var på stationen!!  DET har man inte gjort förut med de skälliga vovvarna med, så dom som gapar får nog nöja sig med sök och spår

En del av orsaken till att inte mycket har hänt idag är väl att jag inte mår sådär superbra just nu, har inte hänt nåt speciellt. Men ibland så går hjärnan på högvarv och tar fram minnen som nog helst skulle varit undanstoppade

Åkte in till stan för att uträtta några ärenden, och det blev så att jag var tvungen att stanna kvar i stan ett tag. Så för att ”döda” lite tid åkte jag till klubben. Pia var där och strax efter kom Lotta, så jag fotade när dom tränade. Tyvärr verkar jag ha haft en ”bad photo day”, för det var inte många bilder som var nåt att ha

Fidde och Indy fick busa med varann. vi gick en runda i skogen och Indy bytte färg vid ett dike, från skinande vit till brun… men tack vare all mossa längre fram så blev hon någorlunda vit igen

Körde lite agility med Bus, blev slalom, nergångar och högerhandling (ställde tre hopp efter varann). Bus är alldeles för inarbetad på vänstersidan så det är därför vi kör mkt höger. Slalomen gick sådär, vi kom som längst tre portar sen pelade det ur lite grann Nergångarna… där behövs det tränas mkt… men hon är ju inte lika ovan på hindren längre så hon vågar gå tillbaka om det blivit fel, det vågade hon inte förut.

Och vad än vissa tror så kommer jag inte att starta agility… iaf inte på väldigt låååååååång tid

Efter lite störning av Carro så blev det ett lydnadspass ikväll. Körde rutan, apportering, vittring och fritt följ med Bus. Rutan var hon lite svårstyrd på idag. Hon sprang till den, men sen så ställde hon sig inte där jag ville… fast den sista gången var klockren! Gud så snyggt

Vittringen gick bara bra. Hon sprang ut och nosade/smakade på nåra pinnar sen tog hon rätt och var superglad. Andra gången så  smakade hon inte på nån pinne. Apporteringen körde vi bara ingångar, måste (som Carro sa igår) få upp farten där. Det har i stort sett alltid varit ett problem för oss att farten ut är bra, men in där saknas det massor. Men vi tränar på det

Fria följet, som jag låste mig på igår (*blä*), gick bättre idag. Försöker dock komma på bästa sättet att svänga höger resp. vänster. Tycker inte jag får till det nå bra, så jag får väl be nån ge mig en gånglektion nån dag

Osså till Indy Pindy… körde linförighet (jupp, jag lyckades genomlida en stund med kopplad hund ), fritt följ, läggande under gång, ställande under gång och inkallning. Jag vet, vi skulle inte köra läggande (nu när vi ska traggla ställande), men det kom jag på precis när jag sa ligg… men hon gjorde det fint. Ställandet körs fortfarande med groooova dk’n, men hon reagerar bättre och bättre på ”stanna”, samt att hon inte rör sig.

Linförigheten, blev lite ”bråk” från början, hon ville bara springa iväg. Men kom snart på att hon ju var fast och att det var ”fot” som gällde. Då gick hon väldigt bra. Fria följet går (som vanligt) alltid bättre än linförigheten, där ser man hur mkt man själv påverkar

Fick mig som vanligt en del frågeställningar efter träningarna idag. Tycker det är så spännande att få klura ut nya saker och hur man ska förbereda ett moment. Köpte en träningsdagbok för -06 igår. Och jo, jag skriver upp istort sett varje träning jag gör med hundarna. Gör det väl inte så mkt ur ”förbättringssyfte” utan mer att kunna läsa när jag är nere i en downperiod. När jag tvivlar på mig själv som förare så är dagböckerna till stor hjälp att visa att jag ju faktiskt har klarat av en del med hundarna. Det är såna småsaker som man inte alltid tänker på.