Familjen Eriksson

Idag var det dags för läkarbesök angående min huvudvärk och det var väl inte ett av de bästa mötena precis. Vi blev lite osams om vissa saker. Bland annat hävdar läkaren att min huvudvärk inte är huvudvärk utan migrän (jag har då alltså haft migrän konstant i ca 3 år, var då jag senast var helt huvudvärksfri en dag, och i runda slängar 20 år om man ska tro henne). Så för att utesluta det så ska jag i några dagar ta migränmedicin. Fick även muskelavslappnande som jag ska prova. 

Eftersom läkaren hävdar att jag sagt vissa saker så här jag nu beställt hem kopia på journalen så får jag se vad som står. Att daithpiercingen hjälpt mig ville hon inte heller tro på den här gången, förra gången så var hon dock positiv till den.

Att det snöat kan ju inte undgått någon. Men det värsta är inte snön utan blåsten. På bara några meter kan det skifta från knappt nån snö till hur mycket snö som helst. 

Man brukar ju säga att man inte saknar kon förrän båset är tomt. Och lite så måste jag erkänna att det är när det gäller mig och badkar. När badrummet i lägenheten skulle renoveras efter vattenskadan så hoppades både jag och Johan på att badkaret skulle försvinna. Så när badrummet sen var klart och vi spända av förväntan kikade in i badrummet för första gången och såg att badkaret ändå stod där så blev vi besvikna. Samtidigt orkade vi inte bråka om att man skulle ta bort det heller. 

Nu har vi bott i hus i nästan tre år och här har vi inget badkar så då borde ju allt vara lugnt kan man tycka. Men på senare tid har jag börjat att sakna att ta ett bad. Kanske är det för att det varit så grått och slaskigt väder en tid som ett bad lockar för att hjälpa till att få upp värmen. 

I ärlighetens namn ska jag väl erkänna att jag föredrar att ha relativt kallt vatten när jag duschar och badar så ett sätt att få upp värmen kanske det inte är direkt för sig. Men det kan ju vara rätt mysigt att ha levande ljus runt badkaret samtidigt som man läser en bra bok. Ett härligt sätt att koppla av med andra ord. Har kikat en del på buildor.se och jag blir ju inte mindre sugen när jag ser alla fina badkar.

Nu när det gått från grått och slaskigt till väldigt kallt så här jag märkt att även jag drar upp temperaturen lite när jag duschar. När jag badade i lägenheten fick jag ofta sällskap av katten Maja som var fundersam över vad bubblorna var för något. Det hände ibland att hon doppade svansen men mer än så blev det aldrig. I alla fall inte i badkaret, i toalettstolen badade hon dock två gånger och efter det lärde vi oss att ha toalocket stängt. 

Helgen har swishat förbi och snart är en ny vecka här. Många tankar, en del bärande av grejer hit och dit och lite packande – så kan man nog sammanfatta helgen lite kort.

Vad gäller huvudvärken så är det ingen skillnad. Jag ger det två dagar till sen ringer jag vårdcentralen igen.

Nu lyssnar jag på podden misslyckade brott. Otroligt intressant för en nörd som mig.  

I september 1996 förändrades mitt liv. Det var inget jag visste eller ens anade då. Att något skulle påverka mig så pass lång tid efteråt. 

Det som hände var att jag ramlade av en häst. Som vanligt hade jag hjälm på mig och det är jag väldigt glad över. När jag ligger där på backen så kommer det fram några personer och frågar vad jag heter. Paniken jag får när jag inte kommer på mitt namn kan jag inte ens beskriva. 

Det som hände sen var att jag absolut inte tog det lugnt. Dagen efter så var jag blå på ena sidan, jag hade även ont i huvudet och ont i revbenen. Men istället för att ta det lugnt/gå till läkaren/sjukanmäla mig från skolan så åkte jag till skolan och deltog i en utflykt där jag var den enda som kunde ro. Det gjorde fruktansvärt ont från revbenen (senare kom man fram till att jag fått sprickor i revbenen).

Blåmärken och värken från revbenen försvann efter ett tag. Men inte huvudvärken. Den är kvar än idag. 

Efter att ha blivit så mycket bättre vad gäller migränen så kanske jag har blivit känsligare för huvudvärken. Eller så är det så att jag bara tröttnat. Det är nu runt 3 år sen jag hade en helt huvudvärksfri dag. 

För nåt år sen när jag var hos neurologen så kom man fram till att jag har något som heter postkontusionellt syndrom. Allt på grund av ett fall från en häst.

Igår tröttnade jag rejält och tänkte för sjutrioelfte gången genom åren ta upp detta med läkaren. Men det fanns inte ens tid till att prata med någon för att boka tid.

Bättre lycka idag , vi kom överens om att jag ska köra med Alvedon och Ipren en vecka och händer inget så ska jag ringa för att få tid till läkare och eventuellt remiss till neurologen. 

Mina dagar börjar oftast med kyla på pannan.

Ny vecka nya möjligheter eller hur säger man? Idag var dock en dag då jag först och främst var väldigt trött och sen var jag även lite tankspridd. Men man får väl ha såna dagar också.

Efter jobbet åkte vi och köpte en del filmer, runt 140 st var det. Då vi redan hade några av filmerna så blev det till att lägga ut dom på tradera. Så nu är det bara att hoppas på det bästa.

Det blev semmelpremiär idag. Att dom ska vara så goda!