En blogg om en vanlig familj i Hälsingland
Efter den här så kallade vintern så var det väl inte så oväntat att snön skulle komma till slut.
Jag som annars ogillar snö rätt starkt är faktiskt glad över att det har kommit en del snö. Anledningen är att man nu kan gå på gården utan att halka omkring som bambi på hal is.
Kikar man på väderleksrapporten så kommer det bli plusgrader inom nån dag och det däremot gillar jag inte. Men det är ju ingen mening att gnälla för det gör ju ingen skillnad.
Igår var jag till arbetsterapeuten igen, tror det är tredje gången jag var dit och nästa vecka är det dags igen.
Fingrarna har ju ännu inte läkt helt och vad som egentligen är problemet är svårt att säga. Förutom att jag vaknar med två stela fingrar som jag inte kan böja förrän efter några minuter. Det gör även otroligt ont om jag kommer åt fingrarna under tiden de är stela.
När jag något som tex en låda så ”fastnar” fingrarna i den formen och det kan även här ta några minuter innan de kan rätas ut.
Det känns även som om skinnet är för litet, detta trots att det bara är minimal svullnad kvar.
Så nu har jag fått en övning som ska göras 60 gånger om dagen. Hoppas verkligen att det här hjälper för jag är rätt less på att ha två fingrar som inte är som de ska.
Efter att ha jobbat halvdag så satte jag mig för att släktforska när jag kom hem. Det tog dock inte lång tid innan ögonlocken började kännas lite väl tunga, så det var bara att ställa klockan och vila en stund.
När det var dags att hämta Johan så fick hundarna hänga med. Sia älskar verkligen att åka bil, medan Stoya inte är lika förtjust i det där med bilåkande. Det blev lite miljöträning för Sia då hon fick träffa några av Johans kollegor samt gå runt och nosa lite. Hon som älskar bilar måste ju trott att hon kommit till paradiset när hon såg alla bilar där på parkeringen.
Att tiden rusar iväg blir man varse om varje gång det dyker upp ett minne på facebook. Ta bara detta att det är två år sedan som vi flyttade hit.
En flytt som inte alls var planerad men som visade dig vara det bästa som hänt på så många olika plan. Kommer alltid vara otroligt tacksam för att vi fick flytta hit.
För er som inte har hängt med hela tiden så hyrde vi ett hus förut och för 2,5 år sedan fick vi reda på att huset troligtvis skulle ut på exekutiv auktion, vilket även skedde till slut. Det blev en höst med värdering, kontakt med kronofogden och sökande av boende.
Det sistnämnda gick inte sådär jättebra så vi stod allt närmare plan b – nämligen att flytta in i husvagnen och magasinera alla saker. Men det slapp vi tack och lov.
1 februari 2018 höll vi på att flytta hela natten och jag har för mig att sista lasset gick strax före 03.
Det hade på kvällen börjat snöa och vi lyckades även köra fast med lastbilen vid gamla huset. En av katterna, som hatar förändringar, hade även gömt sig i gamla huset. Vi trodde först att hon hade stuckit ut och försvunnit men det visade sig att hon gömt sig i källaren. Några klösmärken senare så var vi i alla fall på väg.
När vi kom hit med sista lasset så visade det sig att vi drabbats av strömavbrott. Paniken var total då jag trodde att det blivit något fel i och med nytt avtal osv. Att vi hade haft el efter kl 24 tänkte jag tydligen inte på just då.
Starten här kunde med andra ord varit bättre och just strömavbrott fick vi rätt ofta den första tiden. Var lite surt att så fort vi fått upp värmen i huset så försvann strömmen.
Nu är vi mer förberedda och har ved så vi kan elda och en dunk med vatten finns alltid på toa utifall elen försvinner en längre tid. Dricksvatten får vi ordna på annat vis om det skulle bli aktuellt.
Imorse när vi vaknade så var tanken att vi skulle åka och köpa en kompressor för att sen åka hem och fixa med bussen.
Men efter att vi köpt kompressorn så drog vi till Birsta där vi köpte en ny dator till mig innan vi for in till Sundsvall och gick runt där en kort stund.
Kvällen har tillbringats med att installera de program jag vill ha och föra över en del filer. Imorgon lär det bli mer tid framöver datorn, men då är det dags för släktforskningen.
Idag har jag inte orkat göra nånting, igår kände jag att orken började tryta och halsen började göra ont. Och under natten blev jag dunderförkyld med bland annat feber och rejäl huvudvärk. Nu hoppas jag att detta går över fort.
Igår var jag äntligen hos arbetsterapeuten igen. Jag sa att fingrarna inte läker som jag vill men blev överlycklig när jag visade hur mycket jag kunde knyta handen. Det visade sig dock att det var exakt lika mycket som sist. Så ingen förbättring där alltså.
Troligtvis är det några nerver som fått sig en törn och det kan ta flera månader innan det läker. Så nu är det tålamod och träning som gäller.
Jag kan ju inte påstå att jag var så kaxig när klockan ringde 4:55 imorse. Men det är intressant hur alla morgonbestyr med att rasta hundarna, fodra o vattna hästarna och allt annat man gör bara sitter där och allt bara görs hur trött jag än är.
Första arbetsdagen på, vad är det, 17 dagar gjordes idag. Även om det inte var fullt upp idag så var jag sopslut när jag kom hem. Men snart är man inne i det igen.
Förutom att fixa med hästarna och laga middag så bestod kvällen enbart av soffhäng. Huvudet gjorde sig påmint så orkade inte göra så mycket mer.
Nu har jag precis slagit igång en podd som jag ska lyssna på tills jag somnar, frågan är hur ånga minuter jag kommer hinna höra ;)