Kategori: Personligt

Eftersom vi tydligen har fått vinter med snö helt plötsligt så gick några timmar igår åt att skotta. Så otroligt tråkigt det är…. men det måste göras och med tanke på att prognosen varnade för att det skulle bli kallt en längre tid så kunde man ju inte hoppas på att snön skulle smälta den här gången. Så det var bara att ta tjuren vid hornen och skotta.

Vaknade idag med öm rygg och stela muskler. Så jag måste ju erkänna att jag är rätt så otränad *haha*

Idag har det inte blivit så mycket gjort förutom det vanliga såsom att rasta hundar och fodra hästar. En lugn dag innan allvaret drar igång, för imorgon är det dags att jobba igen. Blir jobb i två dagar innan det är dags för ledighet igen.

Igår skrev jag att vi nog knappast har klickat in på en sida så ofta som vi gjort de senaste dagarna på 1177. Allt för att se om vi fått något provsvar. Och imorse så hade det kommit svar för mig och några timmar senare hade även Johan fått sitt svar – vi båda är negativa.

Ett resultat som jag är lite tudelad till, när vi ändå har varit såpass dåliga som vi varit hade det varit helt okej om det var covid och inte bara en förkylning. För nu känns det som om det bara är att vänta på att få covid med tanke på hur situationen ser ut nu överallt.

Det bästa med resultatet är att livet kan återgå till det normala. Jag känner mig fortfarande lite vissen så det blir jobb först på måndag för min del.

Sedan igår då vi var in till stan och tog varsitt covidtest så har jag loggat in på 1177 fler gånger än vad som nog är försvarbart. Vill så gärna få ett negativt svar så att vi kan återgå till lite mer normalitet i livet.

Är fortfarande rätt vissen, men har i alla fall varit feberfri idag. Nu är det bara snorigt, lite hostigt och andningen som gärna får bli bättre.

Med tanke på symtomen så har vi naturligtvis isolerat oss och det är nog tur att vi har ändrat bredbandet till att vara obegränsat för jisses vad vi har streamat filmer, serier och youtube. Orken har ju inte funnits till så mycket annat än det mest nödvändiga så jag antar att både hästar, hundar och katter tycker att vi är rätt tråkiga just nu.

Vem har inte kört på dammiga grusvägar och knappt sett något annat än ratten? Vi har de senaste åren tillbringat många mil i bilen och då vi helst åker på småvägar så är de ju i de allra flesta fallen grusvägar. En del är dammigare än andra och det blir ju dels svårt att se i dammet och dels ökar risken för stenskott. Att bilen blir skitig är något jag bryr mig mindre om (värre är det för Johan, som den rekondare han är), det går ju rätt fort att tvätta av resdammet när man är klar med sin resa.

Det där med stenskott är mindre roligt, det har tyvärr blivit några med åren och en del har blivit rätt allvarliga med stora sprickor rakt över rutan. En av bilarna jag haft hade så många sprickor att jag var rädd när jag skulle skrapa bort isen för jag trodde att rutan skulle gå sönder helt. Och jag är nog inte ensam med att dels inte ta tag i stenskotten på en gång och dels inte byta ruta i tid.

Men det finns ett sätt att minska risken för dålig sikt, stenskott och att miljön runt vägarna ska skadas av vägdamm och det är att använda sig utav dammbindning. Det är verkligen en spännande produkt som ”limmar” ihop gruset så att man slipper dammet.