PM till Matfors kom idag, vi ettor börjar först 13:30 Har redan packat ner pappret, men har för mig att vi är 17 st som ska starta.
Gick ut och körde igenom ettan med Indy, gick riktigt bra. Måste bara komma ihåg att göra samma sak på tävlingen som hemma så att jag inte lämnar henne i sticket (vilket jag brukar göra med Bella). Bus var inte alls på humör för lydnadsträning, däremot så tyckte hon det var roligare att träna lite trick
Annars har dagen bara varit *blääää* Känner mig totalt värdelös, tar åt mig för minsta lilla och ångesten som äter upp mig innifrån är inte så kul den heller. Och näe, jag skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig, jag skriver det här för att det förhoppningsvis ska få mig själv att må lite bättre. Att ventilera sina tankar brukar hjälpa. Sen kanske det är nån som känner igen sig?
Att jag ska flytta är ju helt klart och det ser jag framemot, bärandet kan jag vara utan dock Men det känns jobbigt att inte veta var jag kommer att bo och sen är det ju detta med framtiden. Att söka praktik var något som jag vill slippa i framtiden, förstår att man inte kan tacka ja till folk hursomhelst. Så jag blir inte less på företagen, däremot blir jag sur på Försäkringskassan som i stort sett kräver att jag ska ut på praktik.
Den aktivitetsersättning jag har är till för att folk ska kunna rehabiliteras tillbaka till arbetslivet och som det står i informationen man får så ska den sökande (i detta fallet jag) TILLSAMMANS med Försäkringskassan lägga upp en plan på rehabilitering. Jag har varit hemma i 1,5 år och än har jag inte fått komma och prata om nån rehabiliteringsplan. Och säg inte att jag inte har försökt att få upprätta en plan, har velat komma och göra en plan länge.
Jag mår inte bättre av tabletter, inte heller den terapi som jag gått har hjälpt. Visst är det bra att prata av sig, men jag måste lära mig hur jag ska bete mig i vissa situationer. Och det kan jag inte göra i en stol en gång i veckan med en person som inte sett hur jag reagerar.
Jag klarar inte av att äta ute på restaurang/café etc. Jag MÅSTE veta var toaletten (= min fristad) är för det är dit jag går när paniken kommer. Jag kan vara hur hungrig som helst när jag går in på restaurangen, men när maten väl kommer så klarar jag inte av att äta nåt/äter väldigt liiiiiite. Blir ett väldigt spring
Jag klarar inte av när folk i omgivningen är fulla. När jag dricker själv så gör det mig inget att folk runt omkring är fulla. Men är jag nykter så räknar jag hur mycket den och den dricker och har jag sett dom dricka förut så har jag en rätt bra koll på hur mycket den och den tål.
Jag har mer att säga än vad jag säger. Jag har oftast mycket tankar och åsikter om olika saker, men det är väldigt sällan som jag faktisk ger mig in i en diskussion. Utåt brukar jag antyda att ”jag säger nåt när jag har nåt att säga”. Men det är inte sant. Jag blir arg på mig själv varje gång jag håller tyst.
Är jag ensam med någon så brukar jag klara av att diskutera, kommer det en till då kniper jag ihop käften som en mussla.
Jag vill ha kontroll men klarar inte av att ha möten planerade. Mår dåligt av att veta att jag MÅSTE vara nånstans en viss tid. Spelar ingen roll hur mycket jag än sett framemot att åka iväg, jag blir helt paralyserad och vill dra mig ur. Ibland drar jag mig ur och stannar hemma och då blir jag arg på mig själv för det. Åker jag iväg så brukar det ju faktiskt vara rätt hyffsat.
Kontrollfreaket i mig är en anledning till varför jag inte har druckit på 7,5 år. Vad som fick mig att dricka nu vet jag inte. Men jag vet att det kan va värt att må fysiskt dåligt en dag för att ha haft kul dagen före
Jag (miss)tolkar och analyserar på tok för mycket. Mitt ständiga problem, säger du nåt bra till mig så tolkar jag det alldeles säkert det till att bli negativt. Jag vet att det låter knäppt, men det är så jag gör. Har med andra ord riktigt svårt för att ta emot beröm. Klart att jag blir glad över att någon berömmer mig, men samtidigt så kommer tankarna ”vad är h*n ute efter?” ”är det verkligen sant?” osv…
Tack till er som bryr er om mig, ni är guld värda!