Kategori: Okategoriserade

Idag var det dags för Rally Näsviken och den här gången var vi vägvakter. Som vanligt tog jag en massa bilder men dom kommer upp först imorgon, är tyvärr på tok för trött för att fixa med bilderna nu. Vaknade med en hemsk huvudvärk som tack och lov släppte efter en power nap i bilen innan starten. Huvudvärken är det bättre med nu, men hjärntröttheten har smugit sig på nu under kvällen.

Den här gången så kom vi ihåg kaffemuggen (på SM rallyt så glömde vi muggen i bilen)

Starten i Näsviken

Mysigt ställe vi hamnade på

Vår nyinköpta eldkorg

Ja vad då, undrar ni säkert. Jo, att jag faktiskt fabriksåterställer min mobil så att den förhoppningsvis fungerar som normalt efteråt. Jag har dragit på det är i…. ja, kan det vara över ett år? För det har liksom varit lättare att prata i mobilen genom headset istället för att ha luren mot örat (då händer det en massa saker och det går inte att låsa slärmen). Det är liksom bara det som stört mig…

Och det har liksom varit ett mindre problem än att säkerhetskopiera allt, komma ihåg (samt skriva upp) olika lösenord, ha koll på vilka appar som jag vill ha osv osv. Men nu så ska det nog ske. Förutsatt att utrymmet på datorn räcker. Är nog mycket skrot på både datorn och mobilen, sparar en massa och allt behöver man nog inte ha kvar.

Med tanke på att jag är rejält höjdrädd så kanske man blir lite förvånad över det faktum att jag tagit skyliftkort. Ännu mer förvånande att jag ens ställt mig i en skylift är att min pappa för många år sedan ramlade ner från en trasig skylift, kommer jag ihåg rätt så klarade han sig bara med ett brutet ben. Kanske tog jag kortet bara för att överkomma min rädsla, om det nu var anledningen så fungerade det inte, för jag är lika rädd nu som förut. Fast det kanske blir bättre om jag skulle pröva fler gånger att vara några meter ovanför marken.

Något som jag nästan tycker är ännu värre än att själv stå på en stege eller ställning är att se någon annan göra det. Är alltid rädd för att alla helt plötsligt bara ska ramla ner. Här hemma har vi använt stegen några gånger och det är inte den absolut bästa så när jag står och håller i stegen så hoppas jag att allt ska gå bra så att Johan inte ramlar ner. Det kanske är dags att fixa en stege som i alla fall har alla ”fötter” kvar, att stegen dessutom är utdragbar får mig bara att bli rädd för att den ska sjunka ihop när man använder den.

 

 

Imorse ringde jag hälsocentralen för att boka tid för att diskutera min hypotyreos och prata om behandlingen av detta. Ville även ta upp problematiken med nacken. Fick till svar att man ju har tagit TSH och att det var lågt, därmed tyckte inte sköterskan att det behövdes tas fler test. Jag sa då att jag vill ta bland annat prov på T3 och T4 för att se hur även dessa ligger till. Jag berättade även att jag vill testa annan medicin än levaxin. Och det var tydligen inte populärt. ”Jag har hört att det är inne med andra mediciner” sas det med en liten irriterad ton i rösten.

Nu är läget så att jag har en sjukdom som jag måste medicinera resten av livet, kan jag då inte få en annan behandling om den jag får inte hjälper? För det kan inte vara meningen att man ska må så som jag gör. Sköterskan skulle prata med läkaren och se om jag skulle få ta mina önskade prover eller inte för att sedan höra av sig till mig senare under dagen.

Tjugo minuter innan dom stängde så ringer mobilen och det är sköterskan som nu informerar om att jag får ta de prover jag önskar och jag fick då tid redan imorgon för provtagning. Vad gäller nacken och snacket om provsvaren så blir det i slutet av februari.

Vi får se om det leder till något för tills dess ska jag samla på mig ännu mer information och sätta mig in i vad som kanske funkar. Jag orkar inte bry mig om i fall läkare eller annan vårdpersonal tycker jag är jobbig för att jag ifrågasätter och kräver saker, men återigen det är mitt liv och jag vill må bra.

Naturligtvis vill man aldrig att olyckor ska ske och man kan aldrig skydda sig helt mot dom. Men när olyckan varit framme så kan det kännas bra att veta att man får lite hjälp på traven. Och det är därför det är så viktigt att ha en hemförsäkring. Den täcker inte bara hemmet utan även de som bor där. Villkoren kan skilja lite beroende på vilket försäkringsbolag som du tecknat försäkringen hos så det kan faktiskt vara värt att läsa det finstilta så att man vet exakt vad som täcks. Själv har jag tack vare hemförsäkringens så kallade drulleförsäkring fått ut pengar till en ny dator när jag snubblade på laddkabeln så att datorn for i golvet. Sen tror jag faktiskt inte att jag behövt använda just hemförsäkringen.

Jag vet att jag ett tag tyckte att det var väldigt onödigt att betala premien och struntade i det, som tur var så hände inget under den tiden. Men lek med tanken på att mitt hem skulle ha brunnit, då hade jag stått där helt utan bostad, saker och kläder. Att börja från noll vill nog ingen.

Det många inte tänker på är att det i hemförsäkringen även ingår en reseförsäkring som ger ett extra skydd när man är ute och reser. Man vet aldrig vad som kan hända, kanske blir man akut sjuk när man befinner sig på semester och då kan man få hjälp.

Det svåra tycker jag är att uppskatta värdet på lösöret, man kanske tänker att det jag äger inte är värt så mycket. Men tänk då på att ett hem innehåller många saker och värdet är oftast högre än vad du tror.

Det finns en väldigt viktig anledning till varför jag inte tycker om vårt skrivbord. Jag kan få så himla ont i ryggen och nacken när jag sitter vid det, som om kroppen protesterar mot att jag sitter framför datorn. Att spela spel på datorn som är så kul! Värken kan sitta i ganska länge efter att jag väl har rest mig från skrivbordet. Häromkvällen spelade jag på Spin Station casino när musklerna i nacken och ryggen plötsligt låste sig. Just som jag höll på att massera bort spänningarna kom Johan in i rummet: ”Om vi inte skulle ta och bygga om skrivbordet så att det blir mer bekvämt att sitta vid det”, sa han. ”Hur då?” undrade jag och tänkte på alla de gånger vi har försökt oss på hemmafix och pyssel (och faktiskt lyckats riktigt bra). Vi började googla på ”ergonomiska skrivbord” bara för att få en bild av vad vi skulle behöva tänka på, om vi nu väljer att bygga eller bygga om vårt eget skrivbord. Genom att läsa artikeln ”Ergonomi – så undviker man belastningsskador” på 1177 Vårdguiden fick vi en del användbara tips om vad vi ska tänka på om vi fixar ett nytt skrivbord.

Så sitter man bättre vid skrivbordet

Mest för min egen skull kommer jag sammanfatta några viktiga punkter att tänka på när det kommer till ergonomi:

 

• Tänk på skrivbordets höjd! Ett för högt skrivbord ökar risken för att man sitter med uppdragna axlar och ett skrivbord som är för lågt kan leda till att man sitter framåtböjd med hängande huvud. Det sistnämnda brukar sluta med ökade spänningar i nacken och skuldrorna. Ett skrivbord med en bra höjd gör att man kan sitta mer avslappnat och bekvämt medan man förslagsvis snurrar på slots på Hello Casino.
• Växla arbetshöjd flera gånger om dagen! Om man har ett höj- och sänkbart skrivbord – som ett sådant här höj- och sänkbart skrivbord – kan det vara en god idé att växla arbetshöjden flera gånger per dag.
• Avlasta armarna! Om man känner sig trött och spänd i skuldrorna och i musklerna i nacken kan man prova att avlasta armarna mot antingen stolens armstöd eller skrivbordet. Undvik dock att lägga tyngden på armarna, annars kan man felbelasta såväl axlar som rygg.

Inspiration till skrivbord man kan bygga själv

Nu vet jag inte säkert om vi någonsin kommer bygga om skrivbordet så att det blir mer bekvämt att sitta vid det. I vilket fall är det väldigt roligt att söka efter inspiration på nätet. Jag ska avrunda det här inlägget med att tipsa om några olika ombyggda skrivbord, som i alla fall jag tycker verkar vara super (och dessutom väldigt fina).

Stå upp-skrivbord @ Homedit

Fullfjädrat ergonomiskt skrivbord @ Lifehacker

Stå upp-skrivbord med många finesser @ Make use of

Det är så jag känner nu, helt tom. Fast ändå ligger ilskan och irritationen och lurar under ytan. Lite knepig känsla med andra ord. En del saker tar mer än andra. Jag är van vid att folk tycker att jag gör saker fel och dåligt, det var det enda jag fick höra under skoltiden. Därför borde jag vara van vid kritik, men tydligen gör det lika ont idag som då att höra att man gjort fel eller kanske gjort fel. 

Orkar inte gräva ner mig för det här utan jag biter ihop och fortsätter som vanligt. Får bara försöka att göra mindre fel i framtiden så att folk slipper gnälla på det jag gör (även om jag nu inte ens vet exakt vad jag gjort om jag ska vara ärlig).

Det som däremot känns väldigt bra är att jag är ledig imorgon. Jobbdatorn är kvar på jobbet och jag har skrivit upp saker i Outlook som jag ska ta tag i. Så nu kan jag helt koppla bort jobbet i tre dagar.

Planen för morgondagen är att ta det lugnt och läsa lite. Blir ju tyvärr så oerhört hjärntrött av att läsa, samtidigt hoppas jag att jag blir bättre med övning.