Kategori: Okategoriserade

Såhär nästan en månad efter första besöket så var det dags igen för ett besök hos arbetsterapeuten. Anledningen till detta är min krånglande tumme. 1997 så skulle jag sela av en travhäst och tar då stöd med tummen på nåt konstigt sätt. Det hela slutar med att det smäller till i min tumme såpass att alla i stallet stannar upp och vänder sig mot mig.

Det gjorde grymt ont, men att uppsöka läkare – vad är det? ;) Ett halvår efteråt så fick jag träffa en arbetsterapeut för första gången. Fick då ett stöd att använda som gick sönder efter ett tag. Fick tyvärr ingen träning eller förklaring till vad som hänt.

Men tummen har fortsatt att krångla under åren och nu börjar jag bli riktigt trött på att inte kunna skriva nånting för hand utan att det ska göra ont.

Vid första besöket så konstaterade man att jag har golf- och tennisarmbåge på båda sidor och att whiplashen påverkar nerverna så att höger arm domnar ibland.

Fick då testa styrkan i höger respektive vänster tumme och jag var starkare i vänster  (inte bra med tanke på att jag är högerhänt). Lite träningsråd och en ”deg” (tänk play doh) fick jag med mig.

Idag så kunde smärtan provoceras fram och troligtvis är det ett ligament som spökar. Så nu ska jag ha skyddet på för att stabilisera leden, men jag får absolut inte bli för stel. 

En röd dag såhär mitt i veckan hade ju varit mycket roligare om man hade varit frisk. Är så less på att inte må bra. Idag har vi kollat ena bilen inför besiktningen, varit in på Jula och Rusta (så kul att de öppnat här), hälsat på svärisarna och hälsat på P-A och T.

Har precis tittat på senaste avsnittet av Torpederna 2, det är ju en så knäpp serie att man inte riktigt vet vad som ska ske härnäst.

Bjuder på bilder av Diza <3

Att jag gillar att titta på rally och Formel 1  är inte direkt en hemlighet, att köra däremot skulle jag nog aldrig våga även om jag gärna skulle vilja. Inte åka med heller för den delen. Att köra är uteslutet då jag är lite för rädd av mig, är rädd för att jag ska volta med bilen och skada både den och mig. Att åka funkar inte det heller för då lär jag sitta och kräkas hela tiden eftersom jag så lätt blir åksjuk. Vet inte ens om jag skulle få på mig en overall eller ens komma in i en bil. Jag tillhör ju inte direkt den smidigaste delen av mänskligheten.

Att testa några varv på Nurburgring skulle ju vara häftigt, men tänker man på det jag precis skrivit så inser man att det är en omöjlighet för min del. Så då är det tur att en av aktiviteterna hos Ballbreaker är att man får testa på deras simulatorracing. Då slipper man oroa sig för tättsittande overaller och bilar som kan gå sönder. Två av simulatorerna tillhör de mest avancerade simulatorer som finns på marknaden. Vid inbromsningar, acceleration och kurvtagning kan de rörliga simulatorerna utsätta föraren för 2G. Det är så nära racing man kan komma utan att behöva sätta sig i en riktig racingbil.

Vill man ta det lite lugnare så kan man alltid testa på bowling. Själv tycker jag att det är roligt att bowla, men jag är så fruktansvärt dålig på det. Tyvärr får man som vuxen inte spela på en barnbana, men det skulle jag verkligen behöva.

Något som jag är lite bättre på än bowling är dart. Kommer ihåg när vi skulle spela dart i skolan och ingen trodde att jag skulle träffa tavlan ens. Men det gjorde jag. Hade lite försprång vad gäller dart då jag sett hur pappa stått och tränat. För det handlade inte om nybörjartur, för det gick lika bra nästa gång.

Jag kommer inte ihåg om jag alltid haft tandläkarskräck eller om det kom i samband med att jag slog av en av mina framtänder. Jag vet inte varför jag fick för mig att hänga knäveck i en järnställning, men det gjorde jag och pang så slog jag munnen i ställningen. Först blev jag lite chockad, men sen förstod jag att jag slagit av en tand. Min lärare sa åt mig att behålla tandbiten i munnen för att man skulle kunna fästa den på biten som var kvar, vilket man även gjorde de första gångerna den åkte ut. Till slut sattes dock en plastbit dit som tand.

Sagt och gjort så hade jag tandbiten i munnen tills jag kom till tandläkaren. Väl där röntgades munnen och man kom fram till att mina två övre framtänder skadats (dom sitter dock fortfarande fast) och den ena undre var ju avslagen. Det stora misstaget som gjordes av tandläkarna vid den här tiden var att man petade ner i den del av tanden som var kvar och kom åt nerven. Den känslan kommer jag ihåg än idag.

Sedan dess har jag haft problem att gå till tandläkaren  och inte blev det bättre när jag fick en tandläkare som tyckte att det var ju klart att det skulle kännas så mycket som möjligt i käften efteråt. Så otroligt hårdhänt hon var! Den senaste tandläkaren fnissade lite när jag berättade om min tandläkarskräck och sa skämtsamt att ”jag är rädd för patienter jag med”. Vet inte om hon försökte att få mig att slappna av men det blev tyvärr totalt motsatt effekt.

Jag fortsätter min jakt på en tandläkare som faktiskt förstår min rädsla, det är inte bara minnet av de hårdhänta tandläkarna som sitter i, det är även det att jag är så otroligt känslig i munnen och sen får vi inte glömma ljudet av den hemska borren! Usch, det ilar i kroppen bara jag skriver det nu.

*** Inlägget är ett samarbete med Ryds Bilglas ***

Det smäller till på rutan, ögonen spanar efter vart stenen kan ha tagit. Man ser ett litet stenskott och tänker att det inte kommer hända så mycket. Men så går det några dagar och stenskottet har nu blivit en spricka som bara blir längre och längre. Känner ni igen er?

Jag känner igen mig, har hänt några gånger att jag haft koll på om sprickan har ökat någon millimeter sedan förra gången jag kört bilen. Jag vet inte varför jag alltid sätter på mig skygglappar och tror att stenskottet ska växa igen av sig självt. För innerst inne vet jag att man måste in så fort som möjligt och laga stenskottet så att man slipper riskera att rutan blir som ett spindelnät av sprickor.

Det är inte bara trafikfarligt med spindelnätsrutor, då det dels påverkar sikten men framrutan är även en del av bilens bärande konstruktion. En annan orsak varför man ska åka in till bilglasfirman så fort som möjligt är att det även kostar mer för dig som privatperson och för försäkringsbolaget om man väntar tills det blir dags för ett vindrutebyte.

Man kan laga ett stenskott upp till en storlek av en femkrona, är skadan större så krävs det i regel ett rutyte. 30 till 45 minuter får man räkna med att det tar att laga stenskottet och det bästa av allt är att det kostar 0-200 kr beroende på vilken försäkring man har. Betydligt billigare än ett rutbyte som går på ca 1500-3000 kr.

 

I söndags så började höger armbåge att göra ont, kunde inte hitta nån bra ställning utan att känna smärta. Så igår ringde jag läkaren och frågade vad jag skulle göra och jag fick en tid till idag. Jag är lite nojig med tanke på att det är samma typ av smärta som jag känt i vänster arm och det beror på en nervskada. En skada som gör att lilfingret alltid är bortdomnat, ibland tappar jag styrkan i handen och det sticker och bränner i armen.

Så lite orolig var jag allt när jag kom till läkaren. Hon sa att jag har golf- och tennisarmbåge (båda armbågarna är drabbade), det vill säga muskelfästena är inflammerade och inflammationen gör att musklerna blir större och därmed så kläms nerverna. Så nu blev det medicin och remiss till arbetsterapeut. Funkar inte stöd/träning/vad man nu gör hos arbetsterapeuten så blir det ett besök till ortopeden.

Läkaren frågade vad jag jobbade med och trodde nog att jag hade ett lite mer fysiskt jobb än adminstratör ;) Så kanske är det läge att börja med golf och tennis för att göra rätt för inflammationerna ;)