Kategori: Okategoriserade

har bjudit på både upp- och nergångar. Uppgångar vad gäller träning, och nergångar privat. Men men, det är väl bara att bita ihop och gå vidare. Jag blev oerhört glad förra veckan då Bella gnällde och tjuvstartade ut till metallen =) Detta har hon fortsatt att göra när vi tränat, så allt slit med detta j*kla moment verkar ha lönat sig. Men att ropa hej än vore väl att ta i ;-) Huvudsaken är att jag inte gett upp som jag faktiskt har velat gjort toaliga gånger.

Har märkt en skillnad i förhållandet mellan hundarna, även om Indy gjort ”fel” några gånger så har inte Bella varit där och sagt till. Indy har till o med gått till Bella’s matskål utan att få problem (samtidigt som Bella stått och ätit). Dom busar även på ett annat sätt inne, fast där har inte Indy vågat löpa hela linan ut och göra som hon vågade med Surre ;-) Ute är det dock samma lekstil, fullt race tills Indy hittar en pinne som hon hellre tuggar på, varpå Bella står och skäller på Indy… ibland ”lyder” den vita och kör ett race till, ibland så får Bella springa själv.

Började för några veckor sedan i terapi och måste säga att jag verkligen gillar det :) Även om jag gillar terapin så är det inte någon dans på rosor, saker som jag försökt förtränga kommer fram och det är rätt jobbigt :s Nu förstod jag redan innan att det skulle bli jobbigt, men jag hade nog inte förstått att så många minnen skulle väckas till liv.

Har fått en massa olika texter att läsa, samt har fått hemläxa (ett formulär som jag ska fylla i när jag hamnar i en situation där jag får ångest). Allt för att min förståelse för mig själv ska öka, men samtidigt så att vi ska ha något att jobba med. Idag så pratade vi om mina känslor när jag tränar och tävlar med hundarna; jag har ständigt en värdelöshetskänsla (inte bara i hundsammanhang), att jag dessutom har haft rätt höga krav på mig har ju inte gjort det så lustfyllt att träna/tävla. Men där har jag faktiskt ändrat mig sedan i vintras, jag ser lugnare på tävling och behöver inte följa mina utstakade mål för att känna mig lyckad (för det gör jag ändå aldrig ;)).

Fick lite tips på hur jag ska tackla nervositeten och de ”dumma” automatiska tankarna som kommer när jag tävlar och vi får väl se om de hjälper :) Intressant är det att se den röda tråden som går från olika situationer i barndomen till dagens hundtävlande. Men det är ju så, har man lärt sig att en sak fungerar så håller man sig till det. Även om det i längden inte alltid är så bra.

Jag och vovvs går minst en 60 minuters prommis per dag. Igår blev den lite sen så vi gick ut när det började skymma, tänkte inte mer på det än att jag tog med reflexer. Vi traskade iväg och det blev allt mörkare (till saken hör väl att jag är vääääääldigt mörkrädd). När vi kommer till en stor plan vid elljusspåret så markerar Bella något (raggen skjuter i höjden och hela Bella blir större)… osså skäller hon till. Ett skall som gav mig kalla kårar.

Men hon lugnade ner sig och började leka med Indy igen (som inte brydde sig nåt). Jag däremot brydde mig, då det var mörkt och hon ju markerat att nåt är i skogen Men det var ju inte läge att vända heller för det var ju lika mörkt åt det hållet Så jag traskade vidare och återigen ser jag att Bella markerar och då ryter jag i åt henne att komma till mig, varpå det börjar dundra i skogen. Hjälp tänker jag… men så får jag se att det som springer iväg inte är sååå farligt… det var nämligen tre stycken rådjur Bella och Indy står och kollar på när dessa tre stackare blev rädda… för mig Verkar inte som om rådjuren brydde sig i hundarna och hundarna brydde sig tack o lov inte i rådjuren. Var mäkta stolt över att 1) jag inte sprang iväg för allt jag var värd 2) för att hundarna utan att få nåt kommando bara stod och kollade på ivägspringande rådjur

Helgen har tillbrignats i skogen, tränandes sök. Så oerhört roligt att gå en sökkurs, allra helst eftersom jag inte har någon erfarenhet alls av vad sök egentligen är. Spår är en sak, där vet jag mer, men sök… så förhoppningen för helgen var att lära mig så mycket som möjligt. Och mycket har jag lärt mig, men min hårddisken har nu drabbats av en härdsmälta tror jag för det snurrar runt rätt mycket tankar i huvet ;-)

Vi gjorde en massa både med Indy och de andra hundarna, men just nu är jag för trött och förvirrad för att skriva om det ;-)

Jag är grymt imponerad av Indy och hennes jobb i helgen och det var John-Åke (instruktören) också :) Indy visar verkligen att hon kan jobba och det har jag aldrig tvivlat på, sen om det är lydnad, agility, spår, upplet eller som nu sök – det spelar ingen roll. Så länge hon får jobba är hon världens lyckligaste. Fart och vilja har hon definitivt, det kan dock vara lite värre på detta med hjärna *fniss* Men så är hon ju långt ifrån mogen i huvet, även om jag märker att mycket har ändrats senaste tiden :)

Indy har gjort några hittaövningar i sitt liv och har fått hålla i lösrullar här hemma två gånger. Markeringar har hon aldrig gjort. Igår så hade hon väldigt mycket spring i benen och desto mindre hjärna ;-)

Idag så gjorde vi dubbelretning och sedan en fig till (helt utan retning) och hon sprang rätt ut. Dagens andra pass gjorde vi markeringsövningar. Och det hade inte kunnat gå bättre å andra sidan så gillar hon ju föremål, men att hon kom in till mig så snyggt…iofs med min röst som hjälp, men ändå…

Förhoppningsvis kommer kursgänget att fortsätta träna ihop och kan vi träna hela vintern, så kan det bli appellsök för Indy istället för spår. Jag har aldrig sett Indy så ivrig som hon varit nu i helgen, hon bokstavligen drog mig ut till sökrutan och var totalt galen när jag kom till bilen för att hämta henne. Hon som annars är relativt lugn och samlad. Jag har heller aldrig sett Indy så trött som hon är nu. Stackarn har jobbat hårt i helgen :)

Bella däremot fick köra lydnad igår och idag försökte vi leta upp en borttappad lösrulle. Men annars är hon lite småsur på mig för att HON inte fick vara med. Det är inte lätt alla gånger *hihi*

Jag satt och glodde hela gårdagen på hunddata, men inget resultat. Så i natt så har jag sovit som en stock och vaknade inte förrän alldeles nyss när posten kom… där var ett brev från SKK… med resultatet… HD B och AD ua *yeeeees*

Gud så härligt med fria höfter och armbågar =)

Sen måste jag bara tala om en sak som jag tycker är rätt häftig och det är om Indy’s kull. Av de 9 ”valaparna” så är 8 st MH’ade och 8 även HD/AD röntgade. Inte illa va? =)

*************

Blev spår och lydnad idag för att fira resultatet av röntgen ;-) Spåret gick bara bra, Indy är som en dammsugare i spåret bara det att hon har en tendens att ligga på rätt rejält och DET är jag inte direkt van vid. Visst drar Bus oxå, men 15 kg kelpie kan man hålla koll på rätt bra. 30 kg vit herde är lite värre :p

Lydnaden går superbra med båda vovvs nu =) Bella’s metall har förbättras och när hon nu inte tar den på en gång så är det bara fjanterier. För hon tar den superfint i 9 av 10 gånger. Sen kan hon faktiskt galoppera ut, även om hon själv tycker att det går bra med skritt…. nåja, det ska nog bli ordning på det där nångång oxå.

Indy har problem med rutan… eller problem är väl att ta i, men hon verkar faktiskt inte veta exakt vad hon ska göra trots att hon gör den nästan rätt varje gång.

Den senaste tiden har jag börjat känna att jag och Indy blivit ett team, något som vi inte riktigt varit förut. Visst har det gått bra att träna osv, men det har känts som om nåt saknats. Men nu börjar fler och fler pusselbitar falla på plats. Och min isbjörn är sååååå duktig (även om hon inte fått visa det på tävlingar än, men det kommer var så säkra). Ett stort tack till uppfödaren Sandra (Tågabo) för att Indy fick komma hit!! =)

Nu har äntligen sommarens och hmmm… höstens bilder kommit ut på sidan… den som väntar på något gott, eller hur? ;-)

Jag har skjutit upp uppdateringen alldeles för länge och jag lovar… det kommer ALDRIG mer ta så lång tid att få ut bilderna, för fy tusan vilket jobb det har varit. TACK Marie för att jag fick låna din dator så att bilderna kom ut =)

Eftersom jag inte surfar lika mycket som förut så har jag missat en stor händelse… att Indy’s mamma fått valpar. Gå in på Tågabo’s hemsida så får ni se söta vita pluttisar. Tänk att Indy har varit sådär liten :p

Tiden går annars åt till att läsa böcker… och inte kan jag läsa en bok åt gången, näedå, jag ska läsa 4-5 stycken samtidigt… och gärna faktaböcker blandat med romaner… tala om förvirrande ibland. Men men, jag lär mig iaf en massa ;-)

Jag väntar fortfarande på Indy’s röntgenresultat. Är hur nervöst som helst ju att bara vänta. Marie frågade idag om det gör nåt om Indy har fel på höfter/armbågar, klart det inte gör nåt. Hon är ju samma hund och så länge hon håller kommer hon ju få göra samma saker som nu. Men det är ju pirrigt ändå, för helst av allt vill man ju att hundarna ska vara heltigenom friska. Bella’s son Cefeus Iver har även han fått höfter och armbågar röntgade (bilder kan ni se på www.iver.nu). Så det är två att hålla tummarna för =)

Båda vovvarna fick köra upplet idag, tydligen var det lite problematisk för ett av föremålen ligger fortfarande kvar. Hundarna körde först lite väl mycket spring men kom sen på att det är nosen och inte benen som ska jobba. Måste köra mycket mer upplet ;-)

Indy fick spåra idag, på gräs och asfalt… gick superbra =) Asfalten var inte så ”använd” så det var inte såååå svårt för henne. Gräset däremot blev besökt av både människor och katter, men det var inga problem tack och lov ;-) Tänkte prova asfalt som är lite mer besökt av människor och sen ska vi väl få till ett ”vanligt” spår också.

I helgen blir det sökkurs för mig och troligtvis Indy. Bella brukar ju annars vara den hund som får vara med på de väldigt få kurser jag gått, så nu är det Indy’s tur =)

Annars är det rätt okej, sitter och fyller i ett formulär jag fått från kuratorn, jag ska skriva i hur jag känner och så i olika situationer. Inte det lättaste att formulera sig precis, men terapin verkar vara väldigt kul, även om jag inser att det kommer bli oerhört jobbigt att gå igenom den. Men å andra sidan så ska väl nånting hjälpa och då blir livet enklare till slut =)