Kategori: Okategoriserade

Igår var det agilityuppvisning på Tunalid, eftersom det är en staffett så valde jag att inte ha mina hundar med. Indy är väl den enda av dom som skulle kunna startas på en stafett, men Bella vågar jag inte av den anledningen att det blir för många hundar för nära inpå.

Hursomhelst så åkte jag och Joline in och kollade på uppvisningen. Vi kom lite sent då billåsset frusit. Med lite varmt vatten och en svärande bilägare så öppnades dörren ;-) När vi sen kom till Tunalid så låste jag ju dum som jag var bilen igen…. vilket skulle visa sig vara en STOR tabbe. För inte fick jag upp dörren sen och nu hade vi inget vatten heller. Lyckades mitt i allt strul vrida nyckeln så den belv helt sned. Nu har jag ju som ”tur” är ingen ruta bak, så det var bara att slita upp kartongen och låsa upp bilen innifrån. Då kom nästa problem, nyckeln var för sned för att fås in i tändningslåset. Ringde mamma som inte kunde komma, förövrigt kunde inte heller pappa komma med extranyckeln som ligger hemma hos dom. Svor en bra stund och undrade hur i all världen vi skulle komma härifrån. Efter en stund så kom jag på att om jag lyckas vrida nyckeln i låset så borde jag ju även kunna vrida tillbaka den, smart va? *fniss* Och det fungerade faktiskt =)

Uppvisningen var kul att se på, massor av fart och massa fel ;-) Stannade även och kikade på hästarna. En del av hästarna hade det lite svårt med miljön. Jag som fullkomligt hatar att rida i ridhus förstår hästarna helt och fullt :p

Tydligen var det ridhusträning för oss efteråt, vilket jag inte trodde och inte var det nån hundmänniska där heller när vi bestämde oss för att åka. Så nu blir det träning på söndag (förhoppningsvis).

Idag skulle jag ha träffat Carro på öster, men mådde riktigt pyton i morse så jag ställde in träningen. Efter att ha sovit en liten stund extra så mådde jag bättre :) På eftermiddan så var jag till kuratorn och pratade en massa. Det var 8:e gången jag var där och även om man hittills bara skrapat på ytan så märker jag små, små framsteg inom vissa områden. Något som gör mig helt och fullt klar med att det här är det jag behöver för att må bättre.

Även om jag ser framsteg och ibland klarar av att tänka mer rationellt så är det jobbigt med terapi. Värst tycker jag är att saker som stör mig idag bottnar i saker som hände när jag var liten. Det stör mig verkligen att en handfull personer kan skada någon så att denne påverkas efter 10-15 år. Ändå är jag inte fysiskt skadad, är bara psykiskt.

På tal om det så såg jag ett program om mobbing häromdagen och blev tvärarg på att vuxna människor inte förstår allvaret. En av de deltagande (förövrigt mamma till en som mobbade) hävdade att det stärker den mobbade. Jo tjena, på vilket sätt då?! Visserligen så överlever de flesta som utsätts för mobbing. Men att tro att man blir starkare för det? Tilltron till andra jämnåriga samt vuxna försvinner då det är så ”praktiskt” för andra att blunda inför problem.

”Lite får man stå ut med” var en kommentar som en av mina lärare sa till mig när jag tröttnat rejält på hur jag och några andra i klassen behandlades av de övriga. Så vi skulle alltså stå ut med att bli slagna, få idotiska kommentarer kastade efter oss, ha ångest över att gå till skolan varje dag osv osv. Inte undra på att mobbing fortfarande förekommer när folk tror att det är okej.

Det har faktiskt varit tvärlugnt för hundarna i två dar nu, ja långprommisar har det ju blivit men ingen träning. Nu är klockan för mycket för att köra nåt vettigt. Eftersom hundarna har en tendens att börja steppa omkring lite när vi tränar och grannarna är lite kinkiga ibland så låter jag hellre bli träningen.

Igår åkte jag till Ankarmon så att vovvs skulle få busa av sig lite och då tänker jag att för sista gången ska jag och kika lite i vår uppletsruta om jag inte ser föremålet (nu har ju dessutom all snö regnat bort) och jodå, visst hittar jag leksaksbenet :)

På kvällen var det julbord på Jernet som gällde för 4/5 av familjen. Mamma jobbar där och har inte en lugn stund på hela dagen. Mycket folk var det där och ännu fler kom när vi skulle gå, då blev det såpass mycket att dom fick ta in extra bord. Massor av god mat fanns det och gud så mätt jag blev…. ändå var jag senare på kvällen tvungen att göra mat igen. Jobbigt det här med att äta normalt, för nu verkar jag kunna bli hungrig oxå ;-) Att äta går hittills rätt bra, har lite svårare för frukosten än med resten. Men som sagt, hittills går det skapligt :)

Idag var jag inkallad som barnvakt. Jag och Joline tog en runda med vovvarna och sen så förhörde vi varann på en massa frågor om djur och om kroppen. Kan ju inte direkt säga att jag hade sååå stor koll precis ;-) Vid halv två så åkte vi till stan för att hämta upp Jonna (som sovit över hos en kompis) och sen lördagsgodishandling. Men nu var inte Jonna ”hemma”. Så det blev inköp av lördagsgodis utan henne och sen tillbaka, fortfarande ingen Jonna, ingen hemma i familjen och Jonna hade inte mobilen med. Så jag och Joline bestämde oss för att stanna kvar i bilen och vänta… men en tidsgräns satte jag dock. Klockan var nu 14:40 och jag sa att kommer hon inte senast 15:30 då åker vi hem. För backhoppningen började nämligen 16:00. Ca kvart över kom hon så då fick hon följa med hem till slut ändå ;-)

Blev till att i panik fixa mat och sen upp och kika på backhoppning (vilket förövrigt är det enda inom skidor jag har koll på, varför kan man ju fråga…).

Jag blev så oerhört besviken när klockan ringde imorse… redan dags att gå upp och jag som sov såååå bra. Nu blev det en rätt ovanlig morgon, jag gav vovvs mat och gick ut med dom, sen kokade jag faktiskt gröt till mig själv. Att jag äter frukost tillhör ovanligheterna, men jag har gett mig f*n på att jag ska lära mig äta normalt (dvs mer än en gång per dag… ibland blir det inte ens det *ryser*).

Hittills idag har jag ätit frukost, lunch samt käkat ett äpple till mellanmål. Tricket? Att ha mobilen som en ät och sovklocka, fast bara med maten då :p Klockan ringer och då ska jag äta. Känns läjligt att jag måste ha det på det här viset, en människa borde ju kunna äta ändå. Men inte jag ;-) Jag har alltid haft problem med att äta normalt och mitt ickeätande har ju gjort att folk tjatat på mig vilket gör att jag hatar detta med mat ännu mer. Men äta bör man annars dör man och äter man normalt så går man heller inte upp i vikt :)

Nu lämnar vi detta och går vidare till hundarna.

Det är ju ”inne” med klossträning, bakdelskontroll, sidledskontroll och allt vad folk nu kallar det. Och tja, även jag har börjat med det. Mycket med tanke på att Indy inte vet om att hon har bakben. Anledningen till varför jag började träna agility med Indy var just för att hon skulle få lite koll på kroppen. Vi är dessutom dagligen ute i skogen och då får vovvs hoppa upp på stenar/nerfallna träd och balansera. Men bakbenen är problematiska och att se Indy gå stegen… ja, det är svårt att hålla sig för skratt då ;-)

Jag skrev i bloggen för nån dag sedan att Indy inte alls fattade det där med att gå upp på buren (vår kloss) med bakbenen, medan Bella fattade på en gång. Nästa gång jag provade så fattade Indy direkt vad hon skulle göra, medan Bella stod och funderade ett tag. Men det är bara att fortsätta. Alltid roligt att göra nåt nytt med hundarna och att man dessutom kan göra det inne gör ju inte saken sämre ;-)

Körde upplet på klubben idag. Först stigupplet x 2 för vovvs. Sedan full ruta med 6 föremål, sen fick dom busa en stund och sen ytterligare ett upplet med 4 föremål. Körde mycket med avlämnandena idag, eftersom de var under all kritik igår. Det var verkligen intressant att se dom köra full ruta idag, efter två dagar med stiguppletande. Nosen var på på en gång och det var lugnare avsök än tidigare, det enda jag kan klaga på är att det var svårt för dom att gå ut på djupet. Men det är ju inte så konstigt, däremot visar det hur fort dom börjar förvänta sig en sak. Intressant :)

Indy var inte lika taggad på att springa som en dåre så fort hon fick kommandot ”leta” idag =) När det gäller vittring så säger jag ”hämta”, hunden bryr sig nog inte. Men för min egen del så tycker jag det är enklare. Även om det rent logiskt borde vara enklare med så få kommandon som möjligt.

Carro och Johan kom till klubben dom med, så då blev det lydnad. Bella fick vara störning när Hyper fick sitta plats. Sen blev det omvända roller, och nu börjar samvetet komma krypande. Jag borde träna myyyyycket mer platssitt och ligg med Bus. Men det har blivit så fokuserat på Indy och eftersom Bella inte haft några problem (förutom på inofficiella tävlingar) så har det inte känts nödvändigt *fy på mig*

Blev massor av fritt följ idag och Lusen var såååå duktig så =) Lite apportering körde vi oxå samt en inkallning (som bjöd på massor av fart *härligt*).

Indy fick agera störning hon med för Hyper. Av förklarliga skäl så tycker Hyper mer om Indy än Bella så det blev lite annan störning för honom. Indy fick mest ligga idag, orken att träna hade försvunnit.

Just det där med ork (psykiskt) är något jag tänkte på när vovvarna busade mellan uppletandeträningen (då visste jag ju inte att jag skulle bli ”slut” senare). Hur gör folk (ni) för att orka med en hel bruksdag? Tränar ni genom att köra budföring/upplet, lydnad + sök/spår/rapport samma dag? Eller tränar ni allt för sig och hoppas att ni ska orka med? Eller rinner aldrig orken av er? Vill veta ju ;-)

Idag har det blivit både glädje och sorg. Glädje i och med att träningen gick så bra och sorg i och med att min externa hårddisk la av efter att ha åkt i golvet (Bella råkade gå ivägen för kablarna). Jag satt hos Carro för att ladda upp hemmisen när det hände. Hårddisken la inte av direkt utan först när jag hade en enda fil kvar… den sidan som alla månader är på. Omstart av dator + hårddisk, men fortfarande så hände inget. Så för att ha en sida ute så laddade jag ner en gammal fotosida och fixade länkarna. Pga att det är en gammal sida så finns inte allt med. Men det ska fixas till så fort jag har laddat ner hela hemmisen igen. För allt jag har är på nätet.

Att jag har 20 Gb som är förlorat är en sak, jag hoppas verkligen att jag brände av det mesta för nåra veckor sedan. Men jag är inte säker och ska sanningen fram så orkar jag inte kolla just nu. Vill bara strunta i allt som har med datorer att göra. Har allt försvunnit, ja då är det alla låtar, allt som har med hundar att göra (hade sparat artiklar, filmer osv) och även mina CSI spel :(

Jag har nu bytt hårddisk i den externa så nu har jag bara 10 Gb… men hellre det så länge det fungerar. En sak är jag oerhört glad för just nu och det är att jag inte gjort som jag hade tänkt. Nämligen sparat alla mina bilder på den externa.

Nåja, tillbaka till det roliga :) Idag blev det träning med Carro. Upplet + lydnad. Först blev det stiguppletande för vovvarna. Bella var den lugnare medan Indy taggade upp så fort hon hörde ordet ”leta”. Kan väl inte direkt påstå att nosen var igång på den vita på en gång heller. Bella tyckte att övningen var jätterolig och blev lite ledsen över att bara göra den två gånger. Så det lär nog bli fler såna här övningar :)

Sen fick jag köra med Dexter också, det var väldigt ovant. Men trots sin för dagen nya förare så var Dexter riktigt duktig :)

Lydnaden gick bara fint, Indy och Hyper fick starta med platsliggning (platssitt för Hyper). Trots störning så låg den vita idag. Visserligen så lyfte hon huvudet, men det känns som om det kvittar om huvudet är uppe eller nere nu. Förut så kunde hon inte ligga ner en längre tid om hon inte hade huvudet nere. Men nu har hon ju börjat komma på vad det är som gäller och då funkar båda sätten lika bra (eller dåligt ;-)). Men jag lär behöva ta ställning snart, om inte annat beroende på vilket kommando jag egentligen ska använda.

En del apportering, inkallande m ställande och fritt följ blev det oxå. Indy har en förmåga att ploga lite (dålig bakbensteknik, jag vet :p) samt att strutta på med frambenen. Båda grejerna är ju ”bara” att belöna bort. Dvs när hon går i bra position så ska bollen hamna utåt-bakåt. Frambenen är det ju ”bara” att belöna när hon inte går så.

Inkallande m ställande har jag provat några olika tekniker nu. Kommer inte ihåg hur jag lärde Bus det (som vanligt… det blir liksom så naturlgit att man inte tänker på hur man gör). Funderar dock på att återgå till target. Men vi får se ;-)

När man gör ettans apportering så har hon en förmåga att lägga apporten alldeles för långt bak (=tuggrisk), så nu skippar vi all sån träning och kör bara gripande. Ett gripande där jag bestämmer vart i munnen apporten hamnar. Träningen att gå runt apporten för att ta den vet jag inte om det händer så mycket. Är som om vi bara harvar runt. Får testa lite mer i morgon och se om hon förstår vad det är jag är ute efter.

Så var det Bella’s tur på lydnadsplanen. Fritt följ, apportering, inkallning (slät), metallapportering, sättanden och fjärr blev det för henne. Nu ser jag ju inte hur vårat fria följ ser ut, men det känns bättre och nu har hon kontakt från steg ett. Hon hade superfin kontakt idag utom vid en heltomsväng. Fria följet är ju vår akilleshäl och kan vi få mer än 5-6 på momentet då blir jag glad ;-)

Inkallningarna blev släta idag då jag ville belöna farten. Hon har blivit för lugn på det momentet och det gillar jag inte. Vill att det ska vara fart, nu ska ju farten vara balanserad för tanken är ju att hon ska hinna stanna också. Men på sistone har farten varit våldigt låg (med Bella’s mått mätt).

Sättandena gick jättefint och vi verkar ha tränat som sjutton på dom, för ställande och läggande (som jag testade lite) gick inte alls så bra, då hon bara satte sig. Så nu får matte tänka om lite och köra ställ och lägg oxå :p

Fjärren, hon flyttar ALLTID vänster baktass när hon ska upp till stående. Så ni kan ju gissa vad vi tränar på! Just det, att hålla alla tassar stilla. Vilket gick hyffsat.

Idag har jag känt mig bättre, men det gäller att inte tänka för mycket. För det är nämligen inte vinterkräksjuka jag har, utan det är ren och skär ångest. Hade redan i söndags på känn att det var på det sättet, men vågade ändå inte åka in och träna utifall det var vinterkräksjuka. Det är sällan jag blir så här när jag får ångestattacker, men det händer och anlednignen den här gången var att jag jobbade rätt mycket med läxan från terapin och det blev lite väl jobbigt. Tankar om vad som varit och även bilder av det förflutna kom upp till ytan och det är saker som jag helst vill ha undanstoppade för alltid.

Nåja, idag var det uppletandeträning med Carro. Carro körde lite stiguppletande (man lägger ut föremål ca 1-2 m från en stig, går sedan med kopplad hund och berömmer när hunden tar föremålet) med Hyper. Sen var det dags för Indy, som verkar ha glömt allt vad uppletande heter. För jävlar vad det var spring i benen idag… alla grejer kom in till slut, dock med mycket hjälp. Dags att kräva mer och inte hjälpa till så jäkligt. Buslusen däremot jobbade fint =) Betydligt lugnare än sist vi körde med Carro. Nosen var väl inte direkt på på en gång, så även hon ska få stigupplet. Enda som inte var bra var avlämnandena å andra sidan så är det inte så konstigt då vi inte har lagt så stor vikt vid dom förut, ändring nu med andra ord ;-) Annars kan jag inte säga annat än att jag är nöjd med Lusen =)

Nu gäller det bara för matte att faktiskt köra upplet minst två gånger i veckan som jag skrivit på planeringen. Förstår inte alls varför det ska vara så svårt att få fingrarna ur när det gäller just upplet. Det är ju inte direkt jobbigt (förutom vallandet av ruta då) och behöver inte ta så lång tid, ändå blir det inte av. Lydnad däremot kan man träna hur ofta som helst. När jag dessutom egentligen gillar upplet mer än lydnad, ja då borde det ju inte vara något problem.

Varga och Jinnie fick även dom köra stigupplet. Efter att hundarna fått springa som dårar, så åkte vi till klubben. Jag valde att inte träna nån lydnad, hade liksom ingen lust. Carro däremot körde med både Hyper och Varga. Indy fick vara med under Hypers lydnad, mest bara för att hon skulle få ligga ner under tiden (mitt jobb var ju att fota :p). Även om hon flyttade sig nåra gånger, så går liggträningen framåt. Hon har ju tidigare inte alls kunnat vara lös och ligga ner när andra har tränat. Men som sagt, det går framåt :) Och bättre stöning än Hyper som apporterar kan man inte få, hon gillar att busa med Hyper och älskar apporter :p

Jag slutar aldrig förvånas över hur blind man kan vara. Varje träningspass ger en nya insikter om vad man gör rätt eller fel och tränar man med andra ser man vad dom gör och kan då bestämma om deras sätt är något för en själv. Jag är en sån som samlar på tips från alla håll och alla olika skolor, även om en del saker inte är något för mig så får det mig att tänka och tänka (på rätt saker) det kan man behöva ibland ;-)

Just nu sitter jag och funderar återigen över skillnaden mellan Indy och Bella. Båda älskar att jobba och är rätt galna (tack och lov för det!). Jag lärde en gång Bella och Indy att stänga garderobsdörren (nåt som Carro lärde sina vovvs oxå). Det som tog Bella några minuter att förstå tog Indy flera veckor att förstå. Nu har vi börjat med bakbenskontroll, vovvs ska backa upp på en höjd (man tager vad man haver, så det blev gamla råttburar för min del). Kommandot ”backa” har båda hundarna sedan tidigare. Började med Indy och hon klarade inte alls av att komma på meningen med övningen, försökte hjälpa henne men då blev det bara sämre.

Bytte till Bus, ställer henne med baken mot buren och säger backa, då vänder hon sig om och krafsar med frambenen. Gör om det hela och hon backar upp med båda bakbenen utan några problem. Gjorde några fler repitioner och det var inga problem.

Eftersom det gick så bra så bytte jag till Indy igen. Nu hade hon glömt att man kunde stå och ville helst ligga ner… vilket blir väldigt svårt att backa ifrån… så liten diskussion om att man faktiskt kan stå upp blev det. När det var avklarat så backade hon… men svängde av precis innan buren. Ställde henne närmare och då satte hon sig bara. En enda gång gick hon upp med bakbenen, men den gånger verkar ha blivit raderad ur hennes minne.

Nu låter det som om Indy är superdum, vilket hon inte är. Tar bara lite längre tid för vissa saker att falla på plats. Och med tanke på att hon knappast är medveten om att hon har en bakdel så var den där gången då hon lyckades helt otrolig. Nu har vi nåt att träna på i vinter :p