Kategori: Okategoriserade

Ändå sedan det blev bestämt att det skulle komma en valp hit så har jag funderat på hur jag ska träna den, vad jag ska ha för mål osv. Nu när Stoya är här och faktiskt fyllt 14 veckor så börjar jag känna paniken krypa fram lite smått eftersom vi i stort sett inte har tränat någonting förutom inkallning och att hon är hyffsat inklickad.

Men sitt, ligg, stanna och allt annat har vi inte ens testat på än. Har inget att skylla på heller annat än att dagarna den senaste tiden verkar ha gått lite för fort :p

Nåja, vi ska ta tag i träningen så småningom och jag har fortfarande mål och tankar på träning för den där lilla racerråttan är hur kul som helst i vanliga fall så man kan ju bara tänka sig hur hon kommer att vara i träning :)

Bella ser måttligt road ut över att behöva klippa klorna ;)

 

Stoyisen :)

Häromkvällen så tyckte Stoya det var en bra idé att springa ut i skogen och bada i nån pöl. Det hela ledde till att hon fick dusha sen. Och av en händelse så hade jag hittat hundschampo så hon slapp grönsåpan ;)

Att bada en valp var värre än de stora, för dom står ju iaf stilla även om dom inte direkt gillar att bada. Men Stoya for åt alla håll och hade inga tankar på att vara stilla. Men till slut så blev hon duschad utan att jag blev alltför blöt.

Efter att jag torkat henne så var det dags för mig och Johan att gå och lägga oss och då fick Stoya världens tokryck, hon bara skuttade runt i full fart i sängen. Som tur var så höll hon inte på så länge.

Hon är en väldigt rolig valp (när hon inte biter mig i håret eller knäskålarna *aj*), allt ska undersökas och det roligaste som finns förutom kottar  och pinnar är löv som blåser iväg och att titta på fåglar som flyger. Även humlor och flugor verkar vara roliga att titta på.

Bjuder man på något att kampa med så är hon inte sen att haka på och gör så gott hon kan :)

 

Stoyas pappa Hyper fokuserar på ett löv. Det finns vissa likheter mellan dom två :)

Idag åkte jag och Stoya till veterinären så att hon skulle få sin vaccinationsspruta. Hon gnällde hela tiden i väntrummet, mest eftersom hon var tvungen att sitta någorlunda stilla. Väl inne i rummet så fick hon godis av veterinären så då var hon tyst och hon märkte inte ens att hon fick ett stick i skinnet :)

Vi har påbörjat klickerträningen, sen blir det inkallningsträning på i stort sett varje prommis. Byta pinne mot godis tycker hon är rätt så kul oxå :)

Vad gäller de stora vovvsen så har inte så mycket hänt, men jag känner att vi måste ta tag i träningen nu om det ska bli nån tävling snart.

I veckan så var jag och tog bort mina clips, sköterskan undrade lite vad dom hade gjort då några av clipsen satt utanför såren samt att jag hade lite väl många clips. Det var väldigt skönt att bli av med dom och det gjorde inte alls så ont som jag trodde.

Idag så tog jag äntligen bort plåstren som jag fick då clipsen försvann, så för första gången på 2,5 vecka så är min mage nu utan förband :) Så härligt att allt det här är över.

Stoya har fått göra debut i spårskogen, två spår fick hon gå och även om hon nog inte förstod så mycket av vad hon gjorde så hittade vi leksakerna som jag hade lagt ut :)

Storvovvs fick köra uppletande och skötte sig rätt bra med tanke på det oerhört sparsamma träningen dom har fått i vår/vinter.

Förra veckan jobbade jag två dagar och det var nog rätt bra att börja lite lugnt. Allt gick bra förutom att jobbarbyxorna skavde precis på ett av mina sår (har 5 sår på magen). Jag kan göra det mesta förutom att sträcka mig för då tar det emot lite i såren. I morgon blir jag dock tack och lov av med klipsen jag har :) Eftersom ett av förbanden har behövt bytas (pga att det lossnade lite) så har jag sett hur det såret ser ut och jag som är lite blödig blev svimfärdig, trots det så fotade jag det. Men jag lovar, jag ska bespara er bilden ;)

Stoya har även hunnit med att ta en första simtur i havet och hon har även fått höra skott. Hennes reaktion på det var att fortsätta tugga på en pinne :)

Liten Stoya

Lite större Stoya

Första gången hon ser havet. Inte långt efter jag fotade det här kortet så tog hon en liten simtur :)

Pappa har byggt en ny grill :)

Först och främst så har Stoyas båda öron rest sig och står så fina så :) Hon fick i söndags åka till Forsa för att vara där när jag och Johan i måndags gick skyliftutbildning (superkul att köra skylift!!) och sen i tisdags så skulle jag ju ner till Bollnäs för operation.

I tisdags så åkte som sagt jag och Johan ner till Bollnäs för att jag skulle operera gallan. Eftersom det hade blivit ett missförstånd med ett av blodproven, så fick jag börja dagen med att bli stucken i armvecket för att dom skulle ta lite mer prover. Som tur var så var proverna bra så rätt snart så fick jag i mig alvedon, oxycontin, stesolid och diklofenak – så jag mådde rätt bra där ett tag ;)

När läkaren kom och skulle prata med mig innan operationen så framförde jag min önskan att om jag mådde bra så skulle jag hemskt gärna vilja åka hem samma dag. Jag har ju lite svårt för sjukhus och var rädd för att jag skulle vara tvungen att dela sal med andra.

Men när jag vaknade efter operationen så förstod jag att det skulle inte bli tal om hemgång samma dag. Dom gjorde ultraljud och såg att jag var kissnödig (vilket jag iofs kände själv ;)), så det blev en tur till toaletten med stöd av två sköterskor och så slut jag var efter den lilla turen, jag kallsvettades och mådde inte alls bra. Efter ytterligare en liten stund så fick jag komma till avdelningen och fick en egen sal :)

Läkaren kom återigen in och pratade med mig men jag kommer inte ihåg så mycket av det han sa då, utan jag fick en repris på onsdagmorgon :) En souvenir fick jag med mig, den största av gallstenarna som väger 6 gram och är stor som en köttbulle! Jag hade även lite smågrus i gallan, men nu är ju gallblåsan borta så nu ska jag slippa sånt här skit.

Och jag som från början trodde att jag ”bara” hade ångest! Så jag har plågat mig själv lite extra de två senaste åren. Fy på mig!

En ska till som talade för att jag inte skulle kunna åka hem var att jag kräktes så fort jag fick mat i magen och en gång även när jag gick på toa. Så Johan fick åka hem utan mig.

Och bara det var jobbigt, första natten på 7 månader utan Johan. Jag var alldeles ensam på min sal medan Johan iaf hade Bella som sällskap ;)

På onsdagmorgon kom läkaren och pratade med mig och sa att det bara var att komma överens med sköterskorna om när jag fick gå hem. Och jag valde att gå hem innan lunch.

På hemvägen så hämtade vi upp Stoya och vi fick en överraskning i och med att båda öronen nu står upp på henne :)

Nu gäller det bara att ta det lite lugnt och sen köra som vanligt igen :)

 

Fotat 9 april i Forsa

 

Nu står Stoyas båda öron :)

 

Det här var den största av mina gallstenar, stor som en köttbulle :/

Så har det äntligen hänt – vi har fått hämta hem lilla Stoya. En liten chokladpralin som det är full fart på, men som tack och lov även verkar tycka om att sova ;) Små vassa tänder har hon som hon gärna sätter i tår eller hälsenor. Eller varför inte i mitt hår så att jag ska vakna ;)

Bella vet inte riktigt vad hon ska tycka om Stoya än, ena sekunden försöker hon förtränga att vi har en valp och nästa är hon jättenyfiken. Indy älskar lilla Stoya och kan, tro det eller ej, sätta gränser! Så nu kan inte den lilla chokladpralinen bita i isbjörnens svans hur mycket hon vill :p

Stoya visar sina fina vita vassa tänder ;)

För 6 år sedan föddes världens bästa isbjörn, nämligen Korad Tågabo Indiana :)

Ända sedan hon kom till mig i juli-05 så har hon färgyllt min vardag, men även sett till att jag fått fler gråa strån ;) För att träna en vit herdehund som tror att hon är en kelpie i chihuahuastorlek är inte alltid det lättaste. Det moment vi har tränat längst på är skall, hon har tidigare vägrat skälla på kommando, men nu börjar det faktiskt lossna och det är inte bara tandklapprande :)

Hon är en helt underbar hund som fått testa på spår, lydnad, skydd, agility, viltspår, rapport och sök. Hon älskar att jobba men hon har heller inga problem att ligga i sängen och bara ta det lugnt.

I början när jag och Johan träffades så verkar både Bella och Indy tycka att vi var lite tröga, eftersom båda två gick runt oss och snurrade in oss i kopplen ;)

Tack Sandra för denna underbara hund! :)