Två favoritlåtar

Tänk vad man kan ändra smak. När Hoffmaestro var med i Allsång på Skansen 2011 och spelade Highway Man så satt vi här hemma och skakade på huvudet och undrade vad fasiken det var för nåt. Det var först i slutet av 2012 som vi verkligen började lyssna på låten och nu är det en av favoritlåtarna.

När det gäller Hoffmaestro’s musik så är det svårt att inte bli fylld av glädje och energi. Har man dessutom sett dom live vet man hur mycket energi som flödar på en spelning. Kolla även på filmen Stockholm Boogie regisserad av tvillingarna Lindgren som är med i Hoffmaestro.

Försök sitta still till Seize the day ;)

Lördagen

Hängde igårkväll upp ett överkast för fönstret och då var det betydligt lättare att sova länge :) Snart börjar sista veckan på semestern så kanske ska man försöka få tillbaka de vanliga sovrutinerna så att man inte ser ut som en zombie de första dagarna på jobbet ;)

Det blev en tur in till stan för att titta på Hafborg, annars har det mest handlat om att ligga still och bota huvudvärken. Var ju sådär halvkul när grannen hade förfest och dunkade musik, men min huvudvärk har i alla fall gått över och h*n lär ju må lite sämre imorgon. Så vi är väl kvitt då ;)

068

Bli sponsrad

Har du en blogg och vill bli sponsrad, men vet inte hur du ska gå tillväga? Kika då in på Tourn och registrera dig där :)

Jag tycker att det är en bra sida eftersom man själv får välja vilka kampanjer man vill vara med och ansöka om :)

Äntligen fredag

Så var det äntligen fredag :-) Det känns i ryggen att jag burit mycket den här veckan så nu hoppas jag att ryggen blir bättre i helgen :-)

Skönt med sällskap

Är hemma med migrän idag :-( Typiskt nog har jag inga tabletter kvar och jag vågar inte ta Johans medicin, så det blir till att ligga i sängen och ta det lugnt. Ikväll ska vi storhandla så jag hoppas att migränen har släppt tills dess.

Har dock lilla Maja som sällskap i sängen <3

Det fortsätter visst…

”Bloggare delar min film och förfasar sig, mina åsikter blandas friskt med andras för att sedan fördömas. Människor som aldrig har träffat mig vet att jag har fel. Det måste vara en fantastisk känsla att vara så överlägsen, så säker på sin sak. Att känna sig så mycket bättre än någon annan. Även om det är någon man inte känner.” Källa Ninnie Lindvall’s blogg

Jag har delat med mig av videon och jag har skrivit om händelsen. Av den anledningen att jag reagerade på händelsen. Och det jag även reagerade på var att en så pass rutinerad förare utförde den. Mitt mål med inlägget var inte att svärta ner föraren, utan att lyfta fram händelsen så att liknande inte upprepas vare sig på träning, tävling eller någon annanstans.

Men efter det där inlägget jag skrev så har jag fått höra genom mail att jag är hatisk och nu indirekt att jag är överlägsen. Jag har alldeles för lite energi för att orka lägga det på att vara hatisk (och varför skulle jag egentligen vara det?). Då jag har både dålig självkänsla och dåligt självförtroende så är jag inte heller direkt rätt person att känna mig bättre än någon annan. Dagarna i ända går jag istället och tror det direkt motsatta.

Jag har ALDRIG varit ute efter att skada eller hänga ut föraren, det enda jag ville var att diskutera händelsen i sig. Misstag kan alla göra, men jag förstår inte varför man ska skratta och titta åt andra hållet när något händer som inte är acceptabelt?

Om jag ser en person sparka sin hund ska jag då skratta lite försynt, kalla det för ett misstag och titta åt andra hållet? Det är olika grad på ”allvarlighet” på händelserna, men båda är enligt mig oacceptabla. Och jag kommer inte att vara tyst då heller, varken i verkligheten eller på bloggen.

Vet inte vad jag ska säga….

Det har på några bloggar blivit skriverier om en sak som hände på Agility SM som avgjordes förra helgen. Efter att ha läst om det så tappade jag hakan och när jag sen får se videon på vad som skedde så undrar jag hur tänkte föraren?! (ca 50 sek in i videon ser ni vad jag menar).

Hunden blev diskad innan detta hände så loppet i sig saknade betydelse. Ska man se det ur träningssynpunkt så har nog hunden inte lärt sig så mycket. Det har även skrivits om att hundar ska tåla att man drar dom i svansen (både anatomiskt och genom desensitisering) samt att just den här hunden inte gick ner sig efteråt. Ett svansdrag känns inte okej för mig oavsett om man har ägnat sig åt desensitisering eller om hunden anatomiskt klarar det.

Det har sagts att hunden var okontaktbar och att det då var en helt okej sak att göra. Men om hunden är okontaktbar så tror jag inte att den lär sig mer av ett svansdrag dessutom så har träningen innan falerat.

På förekommen anledning så är det även bäst att berätta att jag inte har någon koppling alls till agility förutom att två av mina hundar har tävlat väldigt sparsamt samt att jag är tävlingsledare, så jag är inte hatisk eller rädd för konkurrens.

Jag är däremot en hundägare som inte kan förstå hur man ens kan få en impuls av att fatta kring svansen med sina fingrar när inte är en kris, hade hunden dragit på vilt, varit på väg att hoppa in i ett slagsmål eller något liknande så förstår jag om impulsen att stoppa hunden kommer. Men inte på en tävling eller träning.