Som uppladdning inför veckan så blev det ostbricka nu ikväll. Visserligen bara med små ostar från en ostmix, men bättre än inget. Nästa gång blir det dock till att köpa större varianter av favoritostarna.
Söndagen kom den med
Vaknade tidigt idag och det passade bra att det var Formel 1 på tvn. Men då var det däremot inga som helst problem att somna om, så det blev inte så mycket tv-tittande. Känns ju lite typiskt ;)
Enrosa vattenkanna fick flytta hem idag :)
Hittade denna tidning igår när jag gick igenom högen av eldningstidningar. Trots att det inte är så länge sedan så var det roligt att kolla igenom den.
Ett litet erkännande
Det kommer ett erkännande nu, ett kanske lite pinsamt sådant. Nämligen att jag är lite nördig när det gäller pennor. En penna ska enligt mig dels vara skön att hålla i och för mig innebär det att pennan måste vara lite tjockare än normalt. En annan sak är att den ska vara lätt att skriva med. Något som inte alltid är så enkelt som det låter att hitta en bra penna. Kanske är jag extra nördig bara för att jag har problem med min högra hand och lätt får ont när jag ska skriva. Just värken i handen gör att jag hellre använder musplattan på en bärbar dator än en extern mus. Allt för att minska påfrestningen på handen.
En annan egenhet jag har är att jag måste ha ett block som är utformat på ett visst sätt beroende på vad jag ska skriva i blocket. Ska jag skriva dagbok vill jag gärna att det är blanka blad, när det gäller pluggande så är det randiga A4 block som gäller och i jobbet kör jag helst med randiga A5. Att jag väljer mindre block på jobbet har att göra med att jag då kan ha blocket liggande framför tangentbordet när jag ska renskriva det jag kluddat ner.
Min dröm att bli författare
Så länge jag kan minnas har jag velat bli journalist eller författare. Tyvärr har mitt dåliga självförtroende alltid stått i vägen för mitt skrivande. Jag tror nämligen inte att jag är tillräckligt bra på att skriva, detta är något som sitter djupt i mig sedan skoltiden då jag fick höra både det ena och det andra av olika lärare. Det kändes aldrig som om det jag gjorde dög.
Även om mitt självförtroende varit dåligt så har jag alltid skrivit, det har blivit alltifrån dagböcker till skönlitterärt. Tyvärr har jag inte sparat allt för det vore kul att se om det jag skrev för några år sedan duger någonting till.
Med tanke på hur jag ser på mig själv så vet jag inte om jag skulle våga skicka in ett manus till ett förlag. Använder jag mig av en tjänst som vulkan så vet jag att boken kommer att tryckas oavsett om den är bra eller inte och jag får dessutom hjälp med formgivning/sättning. Det ingår även en massa andra bra tjänster bland annat hantering av pliktexemplar, personlig förläggare och pressmeddelanden.
Nu gäller det bara att våga skriva och framförallt – våga satsa! Så har ni något litterärt liggandes i byrålådan så ta chansen och förverkliga en dröm och ge ut en bok.
I samarbete med Vulkan.se
Övervakningskameror
I en av Fast and furious-filmerna så skämtas det om att man i London inte kan peta näsan utan att bli filmad. Och så kan det kanske upplevas. En snabb googling visade att det 2012 fanns 22 614 övervakningskameror registrerade i Stockholm. Och då var inte kamerorna i tunnelbana eller bussar medräknade, bara det är runt 18000 kameror till. Banker, butiker och postkontor behöver inte anmäla hur många kameror som används. Men hur många de än använder så blir man filmad rätt ofta.
Jag kommer ihåg när jag skulle städa på en bank för många år sedan, jag skulle då befinna mig i banklokalen innan den övriga personalen kom och det var en lite olustig känsla. En bank är ändå en bank och helgen innan jag skulle börja så hade den banken varit utsatt för rånförsök. Det som lugnade mig en hel del var tanken på alla kameror som fanns uppsatta nästan överallt. Genom att de fanns där så visste jag att man kunde se om något hände.
Att bli filmad ute i samhället gör mig ingenting, personligen tycker jag att det är en trygghet likväl som då på banken att man kan se om något händer och förhoppningsvis kunna pussla ihop händelseförloppet och även öka chansen att ta fast eventuella förövare.
Rally
Rally kom in i mitt liv när jag träffade Johan, innan dess hade jag bara sett rally på tv någon gång. Efter knappt en månad tillsammans så var vi iväg på första rallyt, tanken var att vi skulle vara åskådare men det saknades funktionärer så det var bara att rycka in.
Johan fick då vara i målbilen har jag för mig medan jag fick äran att sälja hamburgare. Sedan dess har vi varit funktionärer på en hel drös med rallyn. Nu senast i söndags då vi fick frångå vår vanliga syssla som vägvakter till att stå i starten och dela ut tidkort. Roligt att testa nåt nytt, men tråkigt när det gäller bilder och filmer.
När vi varit ute på sträckor eller stått vid banan så har vi oftast både fotat och filmat. Ifjol så var det en sten som flög upp i ögat på mig så jag hade rejält ont ett tag, men det är också det enda som hänt oss. Kamerorna har tack och lov inte blivit skadade av flygande stenar.
Som vägvakt har man ansvar för att ingen obehörig trafik kommer in på sträckan. Av den enkla anledningen att rallybilarna kör såpass fort och räknar med att vara ensam.
Hastighetsmätare
För några år sedan när jag skulle köra hem från mataffären på kvällen så tyckte jag att det var någonting som inte riktigt stämde på instrumentbrädan. Efter en liten stund så insåg jag att det var hastighetsmätaren som inte rörde sig.
Efter en lite läskig färd hemåt där jag nog körde på tok för sakta för att inte riskera något så ringde jag pappa och berättade om mitt problem. Vad som egentligen var fel visste vi dock inte förrän pappa kikade under huven ett tag senare och såg att hastighetsmätarwiren var av.
Varför den gick av vet jag inte, jag vet dock att det var riktigt äckligt att köra bilen utan att ha någon koll på hur fort det gick. Det som gjorde det lite mer spännande var att jag bara en kort tid innan kört för fort förbi en skola, så jag hade dragit på mig både böter och prövotid på körkortet. Med andra ord så gällde det att hålla sig i skinnet för att ha körkortet kvar. Något jag lyckades med, men jag har en liten känsla av att jag orsakade en och annan kö för att jag körde så sakta.
Ett resultat av bytet av wire är att det låter från instrumentbrädan varje gång man kör. Ett litet minne kan man säga.