Kategori: Okategoriserade

Igår for vi och tände ljus på gravarna och minneslunden. 

På väderleksrapporten så varnas det för att det kan komma snö nu de närmsta dagarna. Visserligen så är det november nu, men jag tycker att snön kan vänta lite till. Helt okej om det är lite vitt på backen när det är jul. Men före och efter det behöver det inte alls finnas nån snö tycker jag.

Att jag inte gillar vintern har ni nog förstått vid det här laget. Att det snöar och blir kallt är ju tyvärr något jag får stå ut med då det tillhör klimatet. Något annat som jag har väldigt svårt för är strumpor. På somrarna så har jag i stort sett aldrig strumpor på mig. På hösten och vintern så blir det lite mer, men så fort jag kan så drar jag av mig dom. Det blir ju lite kallt om fossingarna ibland så då tar jag hellre på mig tofflor än strumpor. Och nu när det blir lite kyligare så blir det inte bara tofflor jag tar på mig utan jag passar även på att mysa till det med ponchos och filtar.

Måste erkänna att det är lite mysigt att krypa upp i soffhörnet med en varm filt runt sig när det är mörkt och ruskigt ute.

Jag har lite svårt att förstå att det redan är november. Känns som om tiden bara rusar iväg. På tal om tid så var det ju dags att ställa tillbaka klockan i söndags. Mobilen ställer om sig själv och de andra klockorna fixade Johan. Men vi hade ingen tanke på bilens klocka. Så när jag igårmorse satte mig i bilen för att köra till jobbet så får jag en chock. Stirrar på klockan och försöker förstå hur vi helt plötsligt kunde vara sena, tills jag kommer ihåg det där med tiden.

I fredags så vann vi lite på triss (med betoning på lite), det var vinst på första lotten så den bytte vi in mot en ny och när det sedan visade en vinst på 120 kr så vågade vi inte ta fler lotter. Hade ju inte varit helt fel om det hade blivit 100000 istället. Men man får vara glad åt det lilla.

Hundarna skulle nog inte tacka nej till snö nu. Dom brukar bli helt galna första tiden med snö, det ska springas, busas och rullas. Tänk om man hade blivit lika glad själv över snö? ;)

Nej jag vill inte gnälla för det gör inte att något blir bättre. Men det är bara att inse att mitt huvud nu är inne i en dålig period. I måndags vaknade jag med migrän, som sedan inte riktigt släppt utan pendlat upp och ner. Igårkväll när vi storhandlade så var det riktigt kämpigt. När vi kom hem så var det kylkudde och soffläge som gällde och likadant har det varit idag.

Nu hoppas jag att det blir bättre riktigt snart!

Fick ett samtal från chefen på den hälsocentral som jag tidigare tillhört (har precis bytt), var ett bra samtal där jag blev välkommen tillbaka om jag inte skulle trivas på den nya hälsocentralen. Vi pratade även lite om min journal och det blir till att korrigera den lite. Erkände för henne att jag faktiskt gett upp om att få hjälp inom vården. Men samtidigt vill jag ju ha hjälp.

För cirka tretton år sedan fick jag ett telefonsamtal som förändrade väldigt mycket i mitt liv. Det jag då fick reda på var att den lägenhet som jag hyrde i andrahand skulle säljas. Mitt intresse av att köpa lägenheten just då var väldigt sval så det bestämdes att jag skulle flytta. Här måste jag erkänna att väldigt mycket kändes svart och motigt i mitt liv, då jag inte hade någon aning om vart jag skulle ta vägen. Men för att göra en lång historia kort så ledde det där telefonsamtalet till att jag sa upp mig från jobbet, sökte lägenhet på en annan ort och flyttade cirka femton mil söderut. Ett beslut jag kanske inte hade tagit om lägenheten inte skulle ha sålts, men jag ångrar absolut inte att jag tog beslutet. Något nytt jobb sökte jag inte utan jag hade precis fått reda på att jag kommit in på en högskolekurs och skulle då ha studielån som inkomst.

Om samma situation hade uppstått idag så är jag rätt säker på att jag hade tänkt och gjort lite annorlunda, kanske har jag blivit lite fegare med åren, eller kanske har jag bara blivit lite klokare? Att säga upp mig från jobbet utan att ha någon annan försörjning skulle jag aldrig våga göra idag. Först skulle jag kolla upp om det fanns några lediga jobb som passade mig, skulle jag sedan ha turen att lyckats få ett av dessa jobb så skulle det bli bostadsjakt. Lite tvärtom mot för vad jag gjorde för tretton år sedan alltså.

 

Jag måste erkänna att min erfarenhet av löshår är ytterst begränsad, det kan ju dels bero på att mitt egna hår växer som ogräs och alltid har varit väldigt tjockt samt att jag under många år endast hade tre millimeter kort hår. Orsaken till mitt korta hår var mycket det att jag var otroligt håröm som liten och dessutom så lessnade jag på att håret aldrig ville som jag ville, så då var det enklare att bara raka av det och ha några millimeter på skallen. Än idag gör håret lite som det vill, men jag är tack och lov inte lika håröm så skötseln av håret är betydligt enklare idag.

Hur gammal jag var kommer jag inte ihåg, kanske var jag runt sju-åtta år, men jag hade under en tid en liten fläta av löshår i nacken som sattes fast genom att bränna fast den i mitt egna hår. Det är min enda erfarenhet av löshår. Ja, förutom de gånger då jag haft peruk vid festligare tillfällen för att testa något nytt. Vad gäller den lilla flätan så måste jag ha bönat och bett om den och det måste ha betytt väldigt mycket för mig att ha den eftersom min mamma hotade att ta bort den om jag gick nära vägen som gick förbi vårt hus. Nu kunde jag ju inte hålla mig helt från att gå nära vägen och då var det nära att hotet fullföljdes men den gången kom jag undan med ett allvarligt snack istället.

Efter en vecka som stundtals varit jobbig så är det väldigt skönt med en ledig fredag. Som vanligt på fredagarna så blir det en morgon framför Nyhetsmorgon och vad dagen sen har att erbjuda vet jag inte.

Förra fredagen så lyfte jag och min syster in 832 kg pellets i pannrummet. Måste erkänna att jag blev rätt mör av det ;)

Igår så damp det ner lite Kalle Ankaprylar i brevlådan, så kanske blir det till att läsa pocketen idag.