Jag har haft en lagerhylla i sovrummet, men i och med den nya hyllan som jag fick igår så blev den här hyllan över.
Tills den hittar nån ny plats så står den i hallen och har blivit våningssäng för katterna.
En blogg om en vanlig familj i Hälsingland
Jag längtar efter ett hus där jag kan inreda hur jag vill och där jag skulle kunna ha plats till att fixa med möbler och annat. Just nu är jag tacksam över evakueringslägenheten som dne närmsta tiden får fungera som slip- och målarrum ;) Jag ska nämligen fixa till ett antal lastpallar till en säng :)
Efter att ha gått med i en pysselgrupp på facebook så har jag sett massor av häftiga saker som jag vill fixa. Men just nu får det räcka med en säng :)
Håller mig till EUR pallar så att alla pallar har samma mått.
Den vita bokhyllan fick jag igår :) Eftersom jag redan hade en annan bokhylla på den platsen så återstår det lite fixande i sovrummet innan allt är klart. Skåpet på högkant är till katterna. I den nedre delen har dom sin matplats (det är öppet på ”undersidan”). Ser att Smulan smög sig med på ett hörn också ;)
I torsdags fick jag reda på att hantverkarna skulle komma idag och börja jobba, så vi packade in hundarna i bilen, stängde in katterna i sovrummet och höll oss hemifrån några timmar. När vi sedan kommer hem så märker vi att det enda som hänt är att det satts upp lappar på ytterdörren om att det kommer att låta en del samt att varje lägenhet har fått en sån lapp i brevlådan.
Jo, sen var ju en elektriker hit och tog bort lysknappen så nu är lyset på inne på toaletten hela tiden. Vi väntade och väntade men inga hantverkare, så då hoppas jag att dom kommer imorgon.
Imorgon ska vi till hyresvärden och kvittera ut en nyckel till en lägenhet som vi ska kunna duscha i. Vi får se hur den ser ut och hur mycket vi kommer nyttja den, tror nog att jag kommer att vara där en del för att plugga om det blir alltför livat här hemma.
Stör mig inte! Säger Smulan ;)
[Allt som handlar om detta företag ligger i kategorin Hallon. Allt för att det ska vara lättare för er att hitta inläggen.]
En kort tur till Forsa och sen en stund i Vintergatan innan vi var hemma igen. Pratade med mamma om hallon (inlägg ett, två, tre och fyra), hon tipsade om polisanmälan. Ringde polisen, men tyvärr. Detta är en civilrättslig grej så då går det inte att polisanmäla (eller det går ju alltid att anmäla, men inget kommer att göras). Enda hjälpen jag kan få är via allmänna reklamationsnämnden (ARN) och Kronofogden.
Kronofogden tar betalt för att dom ska göra något och ARN tar inte upp fall som handlar om mindre än 500 kr. Så man är rätt hjälplös som konsument med andra ord. Visst det handlar inte om någon stor summa som har dragits, men det är principen. Om dom har 500 kunder och drar 217 kr från varje så har dom fått in 108 500 kr bara sådär.
Ett ärligt företag håller inte på såhär. Ett ärligt företag avslutar ett abonnemang och drar inget mer, nu har det dragits pengar två gånger efter abonnemanget sas upp (vilket gjordes inom ångertiden). Hjälplös, förvirrad, arg, ledsen, maktlös är de känslor jag har nu.
Men en sak är säker – jag kommer inte att ge mig!
Smulan är lyckligt ovetande om allt som har med skitföretag att göra och trivs bra under påslakanet <3
Vi har dom mest underbara, knäppa, goa katterna <3 Fyra missar som är helt olika varandra men som fungerar bra ihop :) Och vad är härligare än att vakna upp med en spinnande katt på huvudkudden?
Smulan gillar att ligga på boxen eller på andra varma ställen :)
Skrållan, den mest skygga av våra missar, men den som lägger sig närmast när det är dags att sova.
Skorpan, som här inte verkar tycka om att husse fotar henne, tycker att kelandet ska ske på hennes villkor. Så ibland så får man knappt ta på henne medan hon ibland kräver att man ska klia henne – länge :)
Sen har vi familjens busfrö, Maja, som älskar chips, som ligger på huvudkudden och sover på nätterna, som klarar av att låsa laptopen genom att trycka på rätt tangent och som ibland ställer till det för sig oss genom att krossa glas. Men hon är ju helt underbar när hon kommer och vill bli kliad <3
Visserligen så väcktes jag av Bella i natt och fick gå ut två gånger med henne, men att sova till 12:30 var väl inte direkt vad jag hade planerat. Fast det ska erkännas att det var riktigt skönt att få sova ut :)
Först for vi in till stan för att handla lite, det började regna lite grann när vi gick in på affären men när vi skulle ut… folk stod kvar inne och väntade på att störtskuren skulle sluta. För jisses vad det regnade. Vi blev rejält blöta för vi var ju så dumma att vi gick ut i skuren ;)
Vi åkte sen till Forsa en liten sväng för att hämta bilen. När vi kom hem så blev det lite fika och nu sitter Johan och tittar på Rederiet medan jag har TV4 Fakta på :) Mina sågspån i skallen har svällt på grund av regnet så nu ska jag gå och ta en tablett och hoppas att värken går över så att jag kan ta tag i mitt översättningsuppdrag.
Jag har aldrig haft ambitionen att bli världsbäst på foto, därför lägger jag upp bilder som kan klassas som dåliga. Och vet ni vad? Jag skäms inte ens. Jag köpte min första diigtalkamera runt 2000, den hade otroliga 1,3 miljoner pixlar (era mobilkameror är garanterat bättre ;)), 2005 bytte jag upp mig till en annan kompaktkamera och nu växte fotointresset rejält. Jag fotade allt och alltid ;)
Ni kan ju tänka er hur det sen var att köpa en Nikon D50, det var ju rena drömmen att kunna byta objektiv :) Den kameran hängde med överallt och var med om mycket, kanske lite väl mycket eftersom den gick sönder två gånger. Andra gången ansåg jag att det inte var värt att laga den och jag var utan kamera.
När jag fyllde 30 så fick jag en Nikon D3000. Inte det jag ville ha, men dock en kamera. Men vi kom aldrig överens, så den användes inte så mycket som D50’n. Nu har jag en Nikon D90 som jag är supernöjd över dock så har jag inte lärt mig den än och är väl fortfarande inte van vid att kunna bestämma så mycket själv igen. En kurs på Forsa folkhögskola gjorde att jag fick testa på att fota analogt och framkalla själv (drömmen är ett hus med plats för ett mörkerrum, men då det sker så finns väl ingen film att köpa ;)).
Jag brukar i vanliga fall var väldigt bra på att trycka ner mig själv när det gäller saker som jag gör. Jag vill vara bäst på det jag gör. Men konstigt nog så vill jag inte vara bäst i foto. Jag är glad över att mina bilder har publicerats i Brukshunden och att människor har köpt bilderna. Jag har även haft med mina bilder på två utställningar. Och jag har en stående inbjudan på en utställning bara jag fixar bilder. Det är något att vara stolt över :)
Men jag vet faktiskt inte om jag vill, jag kanske bara ska nöja mig med att vara en amatörfotograf som fotar det som händer i vardagen än att försöka vara en amatörfotograf som vill nånstans. Nåja, bilderna kanske inte är de bästa… å andra sidan så visar de verkligheten för att redigera – det orkar jag inte ;) Det enda jag gör är att ändra storlek och i vissa fall ljuset, men inte så att det påverkar bilden för mycket.