Kategori: Hundar

Jag hatar att vänta och jag hatar definitivt att vänta förgäves. Kl 8 ringde jag byggbolaget och frågade när dom skulle komma. Svaret blev ”efter frukost”. 9:30 ringde jag igen och frågade när frukosten var, mellan 9-9:30 blev svaret. Dom skulle bara packa ihop så skulle dom åka sen.

Med tanke på att jobbarna kom till huset 11:40 så börjar jag undra vart företaget egentligen ligger.

När Johan går hem vid 13 så har inget hänt i vår lägenhet. Jag ringer igen och frågar om dom ska komma idag eller inte. Fick till svar att dom är i lägenheten över men ska gå ner sen. Jag får även höra ”ni har väl fått evakueringslägenhet, eller?” i en vad jag uppfattar som spydig ton. Jo vi har en sån, men jag tänker inte vara i den om jag lika gärna kan vara hemma. Vi håller ju oss borta för att förenkla för arbetarna.

När vi kom hem vid 15:30 så hade inget gjorts. Är det konstigt att man är less redan?

Det är så förnedrande att vara hänvisad till en toalett i tvättstugan, vars lyse släcks kl 22.

Jaja, vi får se hur det går imorgon :)

Vi var ut till Forsa idag och helt plötsligt hör jag en klocka, tänker att det är nog kor som är i närheten. Men nejdå, det kommer en person med lite får efter sig. Ni kan ju gissa om Bella hellre ville vara i fårhagen än att sitta i bilen? ;)

Det är synd att vi inte har någon möjlighet till att valla för det är något som Bella verkligen tyckte om och som hade varit roligt att lära sig.

En av de bästa sakerna med att ha hund är promenaderna, jag har alltid tyckt om att vara ute och gå och upptäcka nya stigar (förutom att jag numera är extremt björnrädd…). Har haft ett problem förut och det är att Bella inte tyckt om när det kommit lösa hundar för nära. Annars har promenaderna varit rosenskimrande.

Tills Stoya kom in i familjen och vips så var det ett virrvarr av koppel, men även det löste sig ju äldre Stoya blev och förstod att dom andra två inte tyckte det var roligt att bli insnurrade. Så återigen blev allt rosenskimrande.

Tills den kvällen då två personer valde att ha sina tre goldens lösa trots att kontrollen inte alls fanns. Att hundarna kunde springa ca 150 m fram till mig och mina vovvs innan ägarna reagerade är något som fortfarande gör mig förbannad. Indy tog här på sig rollen som den som skulle skydda flocken och skällde för allt hon var värd för att hundarna skulle ge sig iväg. Detta medan jag gjorde allt jag kunde för att försöka hålla hundarna lugna och få ägarna att ta hand om sina hundar (numer när jag ser dessa tre hundar så går jag omvägar. Det är inte hundarna jag är rädd för, det är ägarna).

Nu är promenaderna bara rosenskimrande så länge någon annan hund eller katt (det är skillnad på andras katter och våra katter) inte befinner sig inom synhåll. Och promenaderna tenderar att vara mer rosenskimrande om Indy och Stoya inte är med ut samtidigt (dom drar igång varann nåt så f-bannat). Men om man då som jag är lite lat och hellre går en gång än två så blir det livat.

Men jag får nog ta och tänka om för att kunna bryta mönstret. För det är inte roligt att ha 30+ kilo Indy skuttandes och skällandes samtidigt som man har en 20 kilos Stoya som är likadan och sen en 16 kilo Bella som tycker att dom andra två är totalt puckade i huvudet ;)

Stoya förstår inte vad Indy skäller på och därför så är hon mycket lugnare när vi går ut själv eller när Bella är med. Nu är det svårt att se allt när man är mitt i det hela, men idag så fick Indy återigen ett ”frispel”.

Men jag vet inte hur jag ska beskriva det, hon hoppar och skuttar på samma sätt som när hon busar med Stoya, svansen viftar (den är å andra sidan sällan stilla ;)), samt att hon skäller.

Jaja, det här blir nåt att tänka på och framför allt träna på, så att promenaderna blir sådär rosenskimrande som det var innan :)

Huvudvärken släppte lite grann och och jag har tillbringat tiden till att översätta en text. Det är lätt att översätta men svårare att få till det så att det låter bra på svenska. Men förhoppningsvis får jag till det till slut :)

Annars har jag bara ödslat energi på helt fel saker, dvs på folk som man egentligen inte ska bry sig om då dom bara snor energi och man inte får något tillbaka. Men svårt att lära om ibland ;)

Har ni hund och klagar över att den fäller? Tänk då på hur det är med en Indy i huset ;)

Snygg bränna jag har va?:p Djupt fokuserad på mobilen ;)

Nåja, så allvarligt är det väl inte direkt ;) Jag får väldigt lätt blåmärken över hela kroppen och i de flesta fall vet jag inte ens hur jag fått dom. Men det här vet jag exakt hur det kom till. Och jag skriver om det här bara för att jag ska kunna gå tillbaka om det skulle bli problem längre fram (ifjol trodde man först att en smäll på knät hade gett skadan).

Vad som hände? Indy såg en katt och i tumultet så kom hon åt mitt knä. Det är enligt Indy skillnad på våra katter (som är inne) och andras katter och hon tycker att det är helt okej att skälla, hoppa och bete sig som en idiot när hon ser katter ute *suck*