Jag är verkligen glad för resan i onsdags även om det innebar att jag var tvungen att vila hela dagen igår. Men vad gör det när man får hälsa på en massa härliga vovvar och se på fin vallning? ;)
Resan i onsdags
Målet för onsdagens resa var att titta på hundar. Som en bonus fick jag även se några ekipage valla. Såg så fint och avslappnat ut :)
Det var på många sätt en lärorik resa och vem tackar inte nej till att få gosa med valpar? ;)
Systemkameran fick följa med och användes, men jag har inte tömt den än. Så tills dess får ni hålla till godo med mobilbilder.
Lekande kelpiesar
Hungriga bordercollies
Så här ser man ut efter att ha träffat olika kelpiesar ;)
Grattis Indy!
Idag fyller vår älskade isbjörn 10 år! Själv tror hon att hon bara är ett år ;) Många fler fina år ihop hoppas jag att vi får <3
Svårfotat
Ska man fota hundarna så ska man inte göra det med mobilkameran. Dom är galna i snö så det blir bara en massa lek i den snö som är kvar.
När livet vill annorlunda
Stoya var tänkt som min framtida tränings- och tävlingshund. Att träna på pyttesmå detaljer för att få ett bra lydnadsmoment eller att hänga längst bak i spårlinan är närmast en magisk känsla som verkligen lyste upp min vardag.
Tanken var att hon skulle få testa på lydnad, spår och skydds. Ett och annat agilityhinder skulle hon liksom Bella och Indy få testa på.
Det var tanken, men så blev det inte. Sanningen är att hon inte ens kan lydnadsklass 1.
Med meriterade släktingar och egenskaper som föremålsintresse och kampvilja som största tillgång så har hon all möjlighet att nå långt.
Jag vet att Stoya själv struntar fullständigt i om hon får tävla eller om det är soffan som gäller. Men nånstans skäms jag för att jag inte tränat mer och tävlat. Jag känner mig som ett stort misslyckande.
Samtidigt så vet jag hur jävligt livet har varit de senaste åren. Förr tränade jag hund för att jag tyckte det var enormt roligt och det fick mig att må bra.
Idag kan jag inte träna hund då koncentrationen inte finns och tröttheten slår till. En okoncentrerad trött matte är inte det bästa för en kelpie ;)
Nu är Stoya bara fyra år (jisses vad tiden går fort!) och mycket kan hända. Så kanske blir halvörat en träning/tävlingshund till slut? Oavsett om hon blir det eller får fortsätta sin karriär som soffhund så älskar jag den här chokladpralinen oerhört mycket <3
Tidiga mornar
Stoya är som en klocka, runt 5 till 5:30 varje morgon vill hon ut första gången. Stackars Indy är lika nyvaken som mig varje gång ;)
Även om jag inte gillar att aldrig få sova ut på morgonen så har det blivit en rätt bra rutin ändå. Jag går ut ned hundarna, ger dom mat och äter själv frukost (som jag haft svårt för tidigare). Efter det så blir det några timmars sömn.
Och till er som tycker att Johan ska gå ut med hundarna på morgonen så kan jag säga att det finns inte en chans att han vaknar av Stoyas gnäll. Och ska han ställa klockan så väcks ju jag ändå.
Äntligen fredag
Härligt soligt väder och ändå sitter jag inne i soffan :( Orken till att göra något finns helt enkelt inte idag. Men det lär ju komma fler fina dagar :)
Indy har sedan i förrgår fått slippa tratten. Det tog lite extra tid för såret att läka men nu är det fint. Ögondropparna får hon innan varje kvällsmat. Hon tycker det är lite onödigt men jag vill ha en seende Indy så länge som möjligt.
Skorpan och Maja håller mig sällskap