Kategori: Hundar

När vi i måndags kom hem från veterinären så sprang Stoya runt och letade efter Indy. Även ute sprang hon runt och det är inte så konstigt med tanke på att hon varit utan Indy 4-5 dagar under tiden hon bott hos oss. 

 I måndagskväll åkte vi och hämtade samojeden Tyson. Det var intressant att se hur fort Stoya accepterade honom. Katterna är fortfarande lite skeptiska mot honom dock ;)

Även om det känns tomr utan Indy så känns det bra att ha Tyson här.

Idag har vi tyvärr fått ta farväl av vår kära isbjörn Korad Tågabo Indiana ”Indy”. Hon har funnits i mitt liv sedan hon var några månader gammal och var då lika stor som en kelpie. Och många gånger trodde hon nog också att hon var en kelpie.

Vi har testat på mycket inom hundsport och hon har aldrig sagt nej till att få jobba. Lika mycket som hon gillade att jobba lika mycket gillade hon att ta det lugnt, en perfekt av och påknapp med andra ord. Hon är hunden som jag endast sett arg två gånger under dessa år. Den ena gången var när vi tränade agility och hon löpte, en hanhund slet sig från matte och ville ha lite roligt med Indy- men det fick han inte så mycket för. Hon skällde till och hanhunden stack till matte.

Den andra gången var när vi träffade på några berusade killar varpå en av dom gick fram för att klappa Bella, då klämde Indy till med ett skall ända från klospetsarna.

Vi var på kurs en gång för Kent Svartberg och alla ekipage fick välja ett moment som man ville ha extra hjälp med. När jag sa skall så trodde han att jag ville att hon skulle vara tyst, men nej jag ville ha hjälp att få fram ett skall från henne. Tandklapper var det mesta jag fick fram på kommando. Skällde kunde hon göra, men gjorde det sällan och aldrig på kommando.

Sov gott kära isbjörn <3 <3 <3

Det här inlägget hade jag helst av allt slippa skriva – nånsin. Men har man valt att ha djur så innebär det även ett ansvar. I somras så fick Indy troligen en stroke, hennes huvud lutade och hon hade inte så bra kontroll över kroppen. Nu är huvudet rakt igen men kontrollen finns inte riktigt där.

Eftersom Indy själv tror att hon är valp och inte alls de 12,5 år hon verkligen är så vågar jag inte längre ha henne lös. 

Så vi har bestämt att Indy i slutet av månaden kommer att få somna in. Medan hon inte lider alltför mycket av sina problem.

Jag är oerhört tacksam över att fått ha Indy i mitt liv. Hon har med sin glädje och arbetslust lärt mig otroligt mycket. Vår isbjörn kommer verkligen bli saknad.