En blogg om en vanlig familj i Hälsingland
Min jakt på morötter åt hästarna (och Stoya) fortsätter. Har jag tur så kommer det en bil med morötter till stan nästa vecka. Annars blir det att köpa morötter på mataffären.
Annars så rullar vardagen på, i helgen så knäskurade jag en del av golvet på ovanvåningen. Kom rätt snabbt fram till att det var jobbigt ;) Till helgen kommer det att bli mer fixande hemma.
Dagen började hyfsat tidigt med rastning av hundarna och sen utsläpp av hästarna. När jag tog in spån i stallet så tror jag mina spån i skallen blev avis ;) Det sa bara pang så hade jag en hiskelig huvudvärk. Tog en tablett och gick sen och vilade nån timme.
Har blivit en del flyttande av kartonger idag. Känns mest som det är det jag gör nu, tar en kartong och flyttar den till ett annat ställe. Nu är ju inte allt sånt som ska packas upp utan mer bara vänta på att användas. Har i alla fall burit ner vardagsrumsbordet. Men sen har vi hur många dvd- och vhsfilmer som helst och bäst vore nog att bygga en förvaring till framförallt dvdfilmerna. Men man ska ju komma på nåt snyggt också.
Av någon anledning så innebär helger numer att vi vaknar tidigt. Det positiva med det är att man hinner med en hel del. Det här blivit mindre stökande hemma än jag önskat men orken har inte funnits där riktigt. Fixade lite i tvättstugan igår så nu har alla saker i alla fall fått en egen plats. Men än är det inte klart där heller.
Idag tog jag med mig kameran ut för att fota hästarna. Stod först utanför hagen men ville ju även få Ludde på bild och gjorde då misstaget att gå in i hagen. Felix och Dario gjorde allt för att jag bara skulle bry mig om dom två. Så det blev många bilder där en halv Ludde syntes och en del av de andra. Bättre lycka nästa gång :)
Dario säger hej
Felix och Dario med Ludde i bakgrunden
Dagens bästa bild på Ludde
Den frågan fåe jag rätt ofta och svaret är tråkigt nog att nej vi har inte kommit iordning än *skäms*. Det finns ouppackade lådor lite här och var och några möbler ska flyttas på.
Men det går i alla fall att leva här. Och det är så skönt att leva och inte bara överleva som senaste året handlat om. Här trivs vi oerhört bra och det märks även på djuren att allt är bättre.
Det är lite så det känns just nu. Skulle vilja ha några fler timmar på dygnet så att jag hinner packa upp lite grejer och fixa iordning hemma. Men får köra ett uppackningsrace i helgen istället.
I morse när jag åkte till jobbet så la jag märke till att det redan började bli ljust. Så härligt det är när man märker att det går åt rätt håll.
Stoya sticker inte huvudet i sanden utan under diskmaskinen ;)
Bra luft är otroligt viktigt, det vet vi alla. När jag gick på gymnasiet så var vi många, både elever och lärare som klagade på dålig luft. Men vi fick alltid svaret att det inte var något fel. Några år senare så renoverades skolan då man hittat mögel i en av byggnaderna. Så nog var det fel på luften redan på min tid. Trots att man så bestämt hävdade att ventilationen var bra.
Min historia med migrän började för snart 8 år sedan och jag har på äldre där eller vad man nu ska säga även blivit känslig mot både damm och pollen. Det sammantaget med att jag reagerar på mögel gör att frisk luft är oerhört viktigt för min del. Märkte det väldigt mycket i det förra huset vi bodde i, fick ofta svårt att andas där och var tvungen att öppna ett fönster även på vintern för att få in frisk luft. Och det är en av de saker som är bättre där vi bor nu. Här kan jag andas utan problem.
Kanske skulle det ha funkat med att ha ett ftx aggregat i det andra huset, men nu var det andra orsaker som gjorde att vi var tvungna att flytta därifrån innan vi kunde testa med en renare.
Nu har vi bott på det nya stället i en vecka. Knepigt nog känns det som om vi bott här längre så det måste vara ett tecken på att vi trivs.
Jag vet att många av er funderat på vad som hänt och den korta versionen är att vår förra hyresvärd hade så stora skulder att huset ska säljas på exekutiv auktion (auktionen är nästa vecka). Vi hotades därmed med att bli hemlösa men tack vare två änglar så har vi nu någonstans att bo. Det sista alternativet var att bo i husvagnen och en dag som denna när det varit -16 grader känns det skönt att slippa bo där.
Jag tror och hoppas att livet nu kan återgå till det normala där man kan njuta av tillvaron istället för att ständigt ha en ångestklump i magen.
