Diskussioner som blir till nåt annat…

Jag läser många bloggar och förundras över en sak, hur hemsk synen på andra människor är. Jag vet att det gäller att provocera i en blogg om man vill bli nåt och inte som jag skriva om sin tråkiga vardag och inte provocera alls ;)

Men när fula människor anses äckliga, när människor från andra länder kallas för både det ena och det andra och när feta människor kallas idioter och när en diskussion om ett ämne helt plötsligt börjar handla om den andres vikt. Vad har det med saken att göra?!

Jag har sett bloggare som lägger ut bilder på feta människor som handlar chips eller kakor och undrar hur i helvete dom kan göra det och att dom får skylla sig själva i graven. Ja, men vem vet vem dom handlar till? Alla handlar inte till sig själva, man kan ju faktiskt ha en sambo eller vän som vill ha det man köper.

Och jodå, jag vet att jag är fet. Det är liksom lite svårt att undgå att inse det. Men jag skäms inte, om andra skäms för min skull bryr jag mig inte om och om andra mår illa av att se mej så är det deras problem inte mitt – dom behöver ju faktiskt inte titta på mej.

Men att ständigt dra upp min vikt i en diskussion som handlar om något annat är jag så grymt less på. Men det är klart – vi lever i en provocerande värld och allra helst när det handlar om olika bloggar.

Är du inte mer rädd om livet?

Jag har haft körkort sedan oktober -99 och är det något jag stör mig på så är det folk som går utan reflexer när det är mörk. Några argument som jag har hört är att det är fult att ha reflex/reflexväst, att det är för dyrt att köpa och att eftersom det finns gatlyktor så är det ju upplyst (ljust är det men man syns inte bra för det).

Jag själv har alltid reflexväst eller varseljacka på mig när jag går ut. När jag har jackan på mig så ser jag ut som en stor gul michelingubbe, men hellre det än att någon ska köra på mig. Hundarna har reflex på kopplen och även västar.

Jag har själv varit nära att köra på människor som gått över övergångsställen, helt svartklädda utan en endaste reflex. Det hela har slutat bra, men jag har blivit rädd och fotgängarna brukar se arga ut.

Det är en väldigt billig livförsäkring att bära reflex och borde vara en självklarhet. Strunta i om du ser löjlig ut, du syns i trafiken och någon bilist kommer inte att köra på dig för att du inte syns!


(bildkälla okänd).

Kör en bil i 100 km/h så är det 27 m i sekunden. Så är du utan reflex så har bilen passerat med två meter och har du/föraren otur så har den kört på dig.

Att diskutera

Jag tycker att det är väldigt intressant att diskutera olika saker med människor och det bästa är ju om man tycker olika, annars är ju en diskussion inte en diskussion ;)

Men ibland stöter man på problem, ett kan vara att förkunskaperna är väldigt olika. Att diskutera med någon som inte kan något om ämnet kan vara lika svårt som att diskutera med en expert inom ämnet. Samtidigt så är en diskussion ett ypperligt tillfälle att lära sig mer, men då ska man vara mottaglig för att lära sig.

Som sagt så är det ju bra om man tycker olika… MEN man ska ändå acceptera att den andra tycker annorlunda OCH man ska kunna argumentera varför man tycker si eller så. Annars kan man lika gärna hålla tyst tycker jag :)

Glada Hudik teatern

Det har varit mycket granskningar runt Glada Hudik teatern nu den senaste tiden, idag togs det upp på Uppdrag Granskning och förut har lokaltidningen HT tagit upp en granskning.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro, tycka eller tänka. Måste nog fundera en stund till, vissa saker har jag tydligen helt missförstått. Tex detta med hur mycket man får tjäna som förtidspensionerad, jag har alltid trott att om man tjänar för mycket så får man sänkt ersättning. Enligt FK så var det inte så sa dom i programmet.

Tycker även det är intressant att gode män osv först skriver på kontrakt för skådespelarna och sen börjar gnälla över att ersättningen är för låg. Läste dom inte igenom kontraktet innan? Borde man inte ha hört av sig till teaterförbundet för att få lite råd? Sen verkar det som om kommunen vet mer om Pär Johanssons affärer än vad dom säger.

Nåja, jag ska som sagt tänka lite till om detta :)

Uselt

Fick ett ryck nu på kvällen att gå ut och träna med vovvsen, tog ut dom en och en. De två äldre fick köra lite klass 3 moment och den lilla inkallning, sitt och kontakt. Med två av dom gick det jättebra, med den tredje blev det bara fiasko. Så nu sitter jag här och undrar vad som hände. Som Sarah skrev på FB så är ju 2/3 bra, men pessimistisk som jag är så tänker jag på den misslyckade 1/3.

Tala om att jag måste ändra mitt tänkande. Att istället för att gräva ner mig så ska jag istället fundera på vad som hände och viktigast – hur ska jag ändra det till nästa gång. Och sen är det ju bara att inse att det krävs tålamod för att träna vovve och inte minst hur mycket av denna träning kommer jag komma ihåg om en månad? Det är ingen kris mellan mig och vovven och inte kommer dagens träning att ge några djupa spår.

Så det är bara att träna vidare och ändra tankesättet :)

Min vikt

Något som är rätt intressant är att många lägger sig i vad jag väger och vad jag borde väga. Det intressanta i det hela är ju att jag själv inte bryr mig om vad jag väger och jag vet att jag är fet/överviktig/tjock/younameit.

Jag har nog aldrig varit riktigt smal, utan alltid vägt lite mer än man ”ska”. Något jag aldrig brytt mig om även om jag i stort sett genom hela livet haft en konstig relation till mat. Någon sorts ätstörning har det varit, men vad den skulle kunna heta vet jag dock inte.

Jag har förut kunnat gå 1-2 dagar utan att äta något för att sen äta nåt som inte alls är nyttigt och tja, ni lär ju förstå vad som händer då. Det är ju inte så att man rasar i vikt precis. Genom att kroppen även var inställd på svält så tog den tillvara på varje uns fett och annat som jag stoppade i mig – när jag väl åt.

För ca 1,5 år sedan så ställde jag mobilens alarm och tvingade mig själv att äta när den ringde. Detta gjorde att 13 kg försvann utan något större ansträngning och att jag idag faktiskt blir hungrig – och vilken skön känsla är inte det? ;)

Många för den felaktiga bedömningen att eftersom jag är tjock så vräker jag i mig mat i tid och otid, näe jag gör faktiskt inte det. Jag äter minst tre gånger per dag och det är inte stora portioner jag får i mig.

Sen kan man ju alltid spekulera om de antidepressiva tabletterna har något med viktökningen att göra, men det låter jag nån anna få klura på :p

Om jag vill gå ner i vikt? Jo, kanske. Men jag vill inte väga 55-60 kg och jag vill INTE bli kallad sämre människa för att jag idag är tjock. Tydligen visar vikten på dålig disciplin, dåligt omdöme och en massa annat. Men ta reda på fakta innan ni dömer nån. Alla vräker inte i sig 10 hamburgare om dagen.


Enda bilden på mig själv jag hittar på den här datorn  (ja, på bilden är ju naturligtvis även Johan med ;))

När ska ni ha barn? Är du med barn?

Det är få frågor som irriterar mig så mycket som de i rubriken. Det är frågor som jag får minst en gång i veckan av olika människor. Så för att göra det klart för alla för en gångs skull: vi ska aldrig ha barn och följdaktligen så är jag inte med barn.

Frågan om barn kom upp rätt tidigt i mitt och Johans förhållande och vi var överens, vi ska inte skaffa barn. Detta av många anledningar som jag inte tänker ta upp här.

Det intressanta är att när man säger nej till barn så är det många som tycker att man är hemsk och att man på nåt vis borde tänka på de som kämpar för att få barn. Riktigt hur det hänger ihop förstår jag dock inte och jag tycker synd om dom som kämpar år ut och år in utan att få barn. Men det är väl ändå inte rimligt att jag ska skaffa barn bara för att tänka på andra?

Och kom inte och säg att jag kommer ändra mig när jag blir äldre, jag har känt såhär väldigt länge, är nu 31 år och känner fortfarande såhär.  Så har jag klargjort det tillräckligt nu för att slippa de här frågorna i framtiden?