Kategori: Funderingar

En tragisk händelse har skett, en pappa glömde sitt barn i bilen en hel arbetsdag. Det skrivs på bloggar att det kan hända vem som helst, att föräldrar inte är övermänniskor. Och det vet jag att föräldrar inte är. Alla gör misstag, men att glömma sitt barn i en bil i åtta timmar. Nej, tyvärr jag tror inte att det kan hända vem som helst. Borde det då inte ske oftare att barn glöms och dör i bilar?

Tydligen var det så att mamman brukade lämna på dagis men att hon inte kunde varpå pappan skulle lämna. Då mamman haft förhinder så antar jag att pappan satt in sitt barn i bilen. Borde man då inte komma ihåg att man har barnet med sig? Någon gång under sträckan mellan hemmet och jobbet borde klockan har börjat ringa om att sonen var med. Nu ringde den klockan först på eftermiddagen… åtta långa timmar senare.

Det är hemskt det som har hänt och jag tänker inte som andra yrka på dödsstraff, pappan lär nog må tillräckligt dåligt ändå. Hur hemskt det än låter så måste jag säga att jag hoppas att det verkligen var ren och skär glömska som gjorde att pojken glömdes kvar. Var det en medveten handling då är det rent förjävligt.

Men vi vet inte hela sanningen, och den kommer vi heller inte att få. Historien fortsätter dock med att pojken ska obduceras och kanske visar det att han dog av något helt annat än av att han glömdes i bilen.

Vi vet inte sanningen och ska inte döma. Men att det kan hända alla, nej det tror jag inte.

Sängen har nu blivit en plats där jag sover, pluggar, läser, twittrar, skriver och tittar på tv. Det senare får mig däremot att bli väldigt fundersam på oss människor.

* På karolinska har man nu sjuksköterskebrist och funderar då på möjligheten att ta in undersköterskor som ska göra jobbet. Detta eftersom sjuksköterskorna lyser med sin frånvaro pga låg lön. Vad hände med patientsäkerheten? Varför inte höja lönen? Har man studerat en längre tid och har ett ansvarsfullt arbete ska man också få betalt för det.

* Tittade på Uppdrag granskning om näthat. Blir förbannad på hur folk beter sig ”jag skulle inte säga så direkt till henne, men på facebook ör det bara text” sa en kille som uttryckt sig hotfullt. Text skadar också. Den som läser vet ju inte om det är allvarligt menat eller inte. Att facebook och övriga internet fortfarande anses som ett ställe där man får bete sig som man vill tycker jag är skrämmande.

Att piratkopiering sen får enorma resurser i jämförelse med hot på nätet är skamligt. Piratkopiering går till domstol, näthat löggs ner efter nån dag. Är det inte viktigare att sätta fast folk som hotar? Vad gäller privatkopiering så minskar intäkterna för den som gjort verket, men man slipper då i alla fall att hotas till livet.

* Beatrice Ask, vår justitieminister uttalade sig väldigt klumpigt i Efter Tio för nån dag sedan. Nämligen att det är relevant för polisen att fråga vad en våldtagen kvinna haft på sig för kläder. Jag anser att jag ska kunna gå naken på stan (inget jag skulle göra och dessutom olagligt) utan att riskera att bli våldtagen. Det tycker tydligen inte vår minister, är det ett sånt samhälle som vi vill ha?

Något som jag blir både irriterad och ledsen över är när det pratas om vikt. Ta till exempel vissa tidningar som på ena uppslaget säger att du ska vara nöjd med dig själv men på nästa så står det hur du går ner x antal kilo så snabbt som möjligt.

Det om något är ju att välkomna människor in i jojo-bantandet. Ett bantande som jag inte har hållit på med, dock så måste jag erkänna att någon sorts ätstörning har jag haft för ett sunt förhållande till mat har jag fått först de senaste åren. Läs mitt tidigare inlägg om vikt här.

Naturligtvis ska man sträva efter att vara hälsosam, men i min värld så betyder inte hälsosam automatiskt smal. För det går att vara en ohälsosam smalis som en hälsosam tjockis. Jag är mer hälsosam nu än när jag vägde mindre och blodtrycket till exempel är bättre nu än då. Att jag är mer hälsosam är att jag nu äter regelbundet, jag svälter mig inte och jag kräks inte upp någon mat. Jag får inte heller ångest så fort jag har ätit något.

Om jag vill gå ner i vikt? Ja, det är ju inte så kul att höra att man är en äcklig tjockis. Vart nu äcklig kommer in i bilden. Samtidigt så är det hela upp till mig om jag vill gå ner och även om jag skulle påbörja en viktminskning så skulle ni inte få läsa det här. Anledningen till det är att jag inte vill höra att jag är duktig osv av samma människor som nu tycker jag är äcklig.

Jag vill bara att folk ska sluta tjata om att gå ner i vikt samtidigt som man ska tycka om sig själv. Varför får man inte tycka om sig själv om man väger mer än idealet?