Kategori: Funderingar

Igår såg jag något på Facebook som gjorde mig illa till mods. Lika illa till mods som alla gånger jag får frågan varför jag äter medicin och vad jag äter och sen får höra att ”oj, så mycket tabletter du tar”. På FB så antyddes det lite att många med värkproblematik käkar tabletter som godis och bara vill åt ruset. Visst finns det missbrukare, men att dra alla över en kam är oerhört farligt.

Jag har tidigare skrivit att jag varit emot tabletter och det är jag fortfarande, bara för att en läkare skriver ut något så är det inte säkert att jag tar det – om jag inte tror att det kan hjälpa mig (apotekspersonal och Fass är jättebra!). Och tar jag något och märker att det inte hjälper så slutar jag. Det bästa mot min migrän är zomig nasal som är svindyr, så ingen skulle vara gladare än jag om jag slapp köpa den ;)

Det jag tar på en dag är:
1 Cerazette (p-piller)
2×20 mg Citalopram (antidepressiva. Har på läkares inrådan ökat dosen för att se om det blir någon skillnad)
1×100 mg Levaxin (för ämnesomsättningen)
2-6 Alvedon 665 mg (främst mot huvudvärken men även mot all annan värk. Beroende på hur dagen är så varierar antalet tabletter)
3×10 µg D-vitamintabletter (normalt behöver man 10 µg. Varför jag behöver mer för att komma upp i en normal nivå vet vi inte än).
4 Omega 3 tabletter

Och sen vid behov så har jag Sumatriptan och zomig nasal mot migränen (ska inte tas samtidigt).

Så om det vill sig illa så är jag uppe i 17 tabletter per dag (minst eftersom jag då även lär ha migrän så att det blir 19 st). Klart att det inte är bra på lång sikt för kroppen samtidigt så är det bättre för mig att just nu ta tabletterna och kunna leva ett relativt bra liv mot för att bara ligga i sängen och inte kunna göra någonting alls.

Jag har fått många förslag på naturliga mediciner och tillskott som sägs kunna hjälpa mig, den ena dyrare än den andra och mer exklusiv på alla sätt och vis. Har testat en sort och det hjälpte inte, har sen tittat på andra men då innehåller dom saker som jag inte kan ta av olika anledningar (och en del är på tok för dyra för att jag ens skulle vilja testa dom). Jag har sen väldigt svårt när folk använder fraser som ”det botar cancer” och ”läkarna vet inte om hur bra den är, det är därför den inte används i vården”. Har man hittat något som botar cancer så borde man få Nobelpriset flera gånger om och alla skulle veta om det. Så tack, men nej tack.

Det värsta jag vet är när folk tror att jag vill äta alla mediciner. Jag tar dom inte för att jag vill utan för att jag måste. Det enda jag vill är att bli smärtfri. Jag inser att tabletter inte kan fixa allt, jag har övningar för både rygg och nacke samt att jag gått i olika sorters terapi under tiden jag ätit antidepressiva (jobbar numera själv med det vi kommit fram till under terapin). Och nu är det dags att testa akupunktur. Så jag är inte rädd att testa annat än tabletter. Jag är bara så less att folk tittar snett och tror en massa som inte är sant.

Frågan ”Hur mår du?” får jag många gånger per dag och rent generellt så bör man väl svara ”bra” för att slippa berätta precis allt som är dåligt. Jag menar frasen är ju enbart kallprat så majoriteten av de som frågar vill ju egentligen inte har något annat svar än ”bra”. Men så finns det dom som verkligen vill veta hur man mår. Eftersom jag alltid tycker att jag döljer mitt mående bra (ja, inte när jag skriver här eller på fb förstås) så blir jag alltid lika ställd när personer säger att dom ser att jag mår dåligt.

Men även om dom tycker att jag borde säga sanningen så känns det ändå jobbigt att göra det. För jag vill inte lasta någon annan med mitt mående. Ni som läser här och på FB har ju alltid alternativet att klicka vidare. Men står man mittemot så går man ju inte bara iväg (även om det har hänt också).

Det känns mer utlämnande att berätta något för en person i verkliga livet än här bakom en skärm, även om det kan handla om samma sak. Knäppt jag vet, men det är så jag känner det. Ibland har jag lust att bara skrika ut hur det är så att spekulerandet tar slut. Samtidigt så vet jag att det inte är någon mening då det är svårt att förstå och sätta sig in i hur det är.

Nåja, jag lär nog fortsätta med standardsvaret ”bra”. Men vill ni veta mer är det bara att fråga, så får vi se hur jag känner den dagen. Kanske berättar jag allt, kanske inte :)

Igår var en jobbig dag då jag bröt ihop och kände mig värdelös. Fick ingen som helst förståelse för varför jag ville en viss sak. Slutade med att jag tog ut två semesterdagar.  Så vi får se hur det går på måndag.

Idag var första KBT-mötet (eller vad man nu ska kalla det), ska bli skönt att jobba med sig själv med hjälp av en terapeut :) Nästa träff blir om en vecka, tills dess ska jag komma på saker jag vill förändra :)

I väntsalen

På kvällen så lyssnade jag på ett webbinar som Jeanette Niemi (Kreationslotsen) hade. Handlade om att leva sin dröm, sätta upp mål och se mer positivt på vardagen. Väldigt inspirerande var det :) Nu ska jag sätta upp lite mål och även börja med Jeanettes skrivskola som jag fått i mailen under ett antal veckor.

En dröm jag har är ju att skriva om det jag varit med om och genom det hjälpa andra. Kommer bli en tuff sak att göra, men tror att det kan vara bra :)

Är man i närheten av dom så drar dom energi ifrån en och försöker man hålla avstånd så kommer dom smygandes och försöker dra energi ifrån en ändå. Dessa energitjuvar orkar jag inte med. Jag vill inte umgås med människor som ljuger, intrigerar, bråkar och trycker ner andra oavsett om det är mig eller andra som drabbas.

”Man hittar inte sitt livs kärlek om man är trasig, man måste vara hel för att hitta en annan hel person.”

Ovanstående kunde man läsa på blondinbellas blogg idag.Vad hon menar med trasig vet jag inte då hon inte skrev någonting om det. Dock känner jag mig mer trasig än hel och har trots det hittat mitt livs kärlek.

En kärlek som står ut med mig trots alla fel och brister <3

Jag letade inte aktivt efter någon, ska sanningen fram så hade jag bara veckan före sagt till kuratorn att jag accepterat att jag nog skulle leva ensam resten av livet. Att jag då skulle bli tillsammans med den killen som jag sprungit ihop med i en trapp några veckor tidigare trodde jag inte. Men så blev det och nu är vi gifta <3

Så nog tusan går det att hitta sitt livs kärlek även om man är trasig, det gäller bara att hitta någon som kan acceptera en för den man är.