Vecka 31

Det har inte blivit av under veckan att jag skrivit något här, så det blir en veckouppdatering den här gången. 

Måndag 29 juli

Vi åkte på en loppisrunda för att leta efter syskrin. Vi hittade ett, men dels var det den mindre varianten och dels var locket sprucket så det fick vara kvar. Det enda vi köpte var en elektrisk kylväska. Vi åkte till Mo en stund innan vi for till Söderhamn för att käka på en pizzeria. Efter det åkte vi tillbaka till Bollnäs där vi köpte en vägatlas och Johan passade på att köpa munkar av Hasse. Det var Grillnatta i Bollnäs, men vi kände inte för att stanna så vi åkte hem.

Tisdag 30 juli

En av våra katter, Liza, fick vandra vidare. En superjobbig dag som gjorde att jag många gånger funderade på varför man egentligen skaffar husdjur. Kom fram till att den glädje de ger under sina liv uppväger svårigheten i att säga adjö.

På väg hem så besökte vi några fler loppisar men inget syskrin. Vi köpte däremot en hästbok, en tavla och ett litet solur.

Onsdag 31 juli

En liten tur upp på Blaxåsberget. Vi tog den jobbiga vägen. Gick den vägen för ett antal år sedan med mina småsyskon och hundarna, men kommer inte ihåg att det var så jobbigt att gå upp som det faktiskt var. Var några gånger nära att ge upp, men att ge upp kan man ju bara inte så det var bara att gå vidare. Kollade sedan på hur min puls sett ut under klättringen upp och enligt klockan så var jag väldigt nära maxpuls under en bra stund. Så klockan tyckte att det var ett bra träningspass.  Nästa gång vi går upp för Blaxås så blir det definitivt den enklare vägen.

Efter klättringen så åkte vi till Forsa och fikade lite.

Torsdag 1 augusti

Efter att ha uträttat en del ärenden så drog vi till Nansta. Även idag blev det fika innan vi drog vidare till Delsbo för att kolla på en visning inför en auktion. Det var inget på den där auktionen som tilltalade oss så då valde vi att åka hem och på så vis fick vi även fredagen fri.

Fredag 2 augusti

Efter en rejäl sovmorgon och de vanliga morgonbestyren så åkte vi till stan för att köpa remmar till snöslungan och åkgräsklipparen. Vi bytte rem på snöslungan men då vi inte har något tändstift till den så har vi inte dragit igång den. Blir till att försöka komma ihåg att köpa nytt tändstift innan snön kommer.

På kvällen så hjälpte vi min farbror och blev även bjuden på middag, lyxigt värre att inte behöva tänka på att göra maten själv.

Lördag 3 augusti

Åkte vi till Bollnäs för att kolla på folkrace. Vi har under våra nio år tillsammans sagt att vi måste åka och kolla på folkrace. Det har av olika anledningar aldrig blivit av. Men så äntligen åkte vi och kollade på ”Slaget om Eriknäsbo”.  När vi kom dit var det lite kyligt, men så småningom kom solen och det blev rejält varmt. Detta resulterade i att jag numer ser ut som en panda samt att jag fick en rejäl huvudvärk på väg hem. Så klantigt att inte dricka ordentlig med vatten.

Söndag 4 augusti

Idag gick jag ut i skogen och plockade blåbär, att sitta där ute i skogen och bara vara var helt underbart. Har stört mig på en del energitjuvar den senaste tiden, men efter dagens stund i skogen så är det lika bra att skita i vad dessa människor gör. Orkar inte ta en fight då det knappast kommer att hjälpa. Däremot hoppas jag att de någon gång inser hur illa de beter sig. Men det är väl för mycket begärt kanske?

Efter att jag plockat blåbär så åkte vi till min farbror och hjälpte honom igen. När vi var hemma igen så plockade jag rödvinbär. När jag var ut och plockade blåbär hade jag inget myggmedel på mig så det var det första jag satte på mig innan rödvinbärsplockningen och vilken skillnad! Myggen surrade i och för sig runt mig, men ingen ville landa. Kände inte en enda knott heller så det där medlet är bra.

Tyvärr klarade inte ryggen av så mycket plockning så det blir till att fortsätta någon annan dag.

 

Vad är sanning?

Jag har några gånger under mitt liv råkat ut för folk som av någon anledning velat svartmåla mig. En gång var under tiden jag födde upp råttor. Då var det en kvinna som spred en massa osanning om mig. Till saken hör väl att jag aldrig träffat denna kvinna. Så hur hon kunde ”veta” saker om mig och mina djur vet jag inte. Först efter att jag hotat om polisanmälan så slutade hon med sitt drev mot mig.

Så när jag ser olika historier på nätet om folk som sägs ha gjort nåt eller liknande så blir jag alltid lite fundersam. Dels för att den person det gäller sällan får möjlighet att faktiskt ta del av anklagelserna. Skriver man saker i en sluten grupp så gör du det för att du inte vågar ta det med personen det gäller. Du vill ha ryggdunkningar att du är så duktig och att du ska stå på dig.

Men ingen av oss vet ju egentligen hela historien. Man måste få höra båda sidor för att kunna komma med tips/råd/ryggdunkningar osv.

Jag vet inte varför en del människor verkar göra det till sitt jobb att gnälla om hur andra har det och hur andra gör. Kanske mår dom så oerhört dåligt i sig själva att dom måste trycka ner andra för att känna sig bättre?

Det som gör mig mest oroad är att i de flesta fall då det blir olika drev på nätet så har den anklagande parten aldrig ens bemödat sig med att prata med den andra parten. Har man problem med någon är det väl bara att ta ett snack och lösa allt?

Och till er som gillar och hejar på osv, kan ni inte ta ett steg tillbaka och tänka en liten stund på att allt som står kanske inte är sant.

Ponnyakuten

Frihetsdressyr är något jag tycker är väldigt intressant och det har blivit en del Youtubetittande den senaste tiden om just frihetsdressyr.

Och då hamnade jag ju på Tobbe Larssons kanal och efter en stund så hittade jag ponnyakuten. Ett program jag aldrig tidigare har sett, bara hört talas om då jag lite då och då läst Nellie Berntssons blogg.

Det som gjorde mig lite fundersam var när en mamma i ett av programmen berättade att ponnyn både stegrade och bockade på provridningen men dom valde att köpa ponnyn ändå trots att kunskap inte fanns varken hos föräldrar eller barn. Är det då konstigt att det blir problem?

Vissa av barnen jag såg satt på sin ponny och grinade av rädsla. Då är det något som är väldigt fel. Gjorde så ont att se att barnen inte tyckte det var roligt att rida.

Förutom det så är det en del saker som tas upp som är så otroligt självklara men som det aldrig var tal om när jag höll på med hästar. Tänk om Internet och Youtube funnits då.

Det var även en väldig stor skillnad på synen på hästar beroende på om jag var i rid- eller travstallet. Jag lärde mig mycket men jag hade hoppats att jag hade vågat stå emot mer. Likaså hade jag hoppats att jag hade varit starkare i mig själv när det gällde hundträningen. Men kanske kommer jag i framtiden att våga stå upp mer för vad jag tror och tycker när det gäller både hästar och hundar :)

Hästarna på bilden har inget med texten att göra ;)

Det där med att vakna tidigt 

Något som aldrig slår fel är att jag även på helgerna vaknar runt klockan 5. Jag förstår att kroppen är van vid den tiden. Men hur kommer det sig att jag på vardagarna är trött och vill somna om medan jag på helgerna är piggelin och har svårt för att somna om? Då när jag faktiskt får göra det.

Även idag blev det en tidig morgon och i hopp om att trötta ut hjärnan lite, och hoppas på stt få somna om, så blir det att fortsätta läsa förundersökningen i fallet om Tova Moberg. Har läst hälften nu och precis kommit till förhören med den åtalade. Hela undersökningen är på ca 3800 sidor.


Katterna har aldrig några problem med att somna om ;)

#metoo

ME TOO. Sexuella trakasserier och våld drabbar oerhört många barn, unga och vuxna. Om alla som utsatts för sexuella trakasserier eller våld skriver ”me too” i en uppdatering kanske vi kan börja att visa på hur stort problemet egentligen är.

****

Igår började denna och liknande texter att cirkulera på sociala medier. Och tyvärr tillhör jag den skaran som varit utsatt. Det är hemskt att se hur många som delat #metoo. Att så många kvinnor blivit utsatta. Man tror ju nånstans att man är ensam, detta visar motsatsen. Jag hoppas verkligen att detta gör skillnad. 

Att unga tjejer i framtiden slipper höra att ”det är så killar är” eller ”han tycker bara om dig” när de berättar för en vuxen att de tex har blivit tafsade på brösten. 

Första oktober

Nu går det väl ändå lite väl snabbt? Tycker att dagar och månader bara svischar förbi och jag hinner inte göra det jag vill. Kanske ska jag ta och sänka mina krav lite så att saker och ting faktiskt blir genomförda istället för att må dåligt över det jag inte hinner?

Något som dock gör mig lite ledsen är de senaste dagarnas mail och kommentarer om att jag driver en hatsida. Allt beror på det där mobilföretaget som har samma namn som ett bär. Jag vet inte om det är anställda på det bolaget eller otroligt nöjda kunder som tycker att det är hemskt att jag berättar vad vi varit med om.

Jag hatar inte företaget, men jag har gett dom två chanser att visa vad dom går för och båda gångerna blev det en besvikelse då tjänster inte fungerade och det drogs pengar efter att abonnemanget sas upp. Jag har klagat hos företaget men inte fått nån direkt ursäkt. Jag valde att skriva ut vad vi varit med om på grund av att jag vill varna andra. Naturligvis så är det helt upp till var och en att bestämma om man vill bli kund hos det här företaget eller inte, men jag klarar inte av att vara tyst om det är något jag tycker är fel. Om nån sen tycker att det är att hata så kanske denna borde lära sig vad ordet egentligen betyder.

För ovanlighetens skull så blev det frukost idag, annars är jag rätt dålig på det där med att äta frukost. Passade på att äta mannagrynsgröt och vips så var tankarna tillbaka till högstadiet, mamma gjorde nämligen alltid mannagrynsgröt åt mig då. Men då det var en mindre rolig tid i mitt liv så skippar jag gärna resten av minnena ;)

20161001

Som ett kletigt tuggummi

Vissa saker fastnar som ett kletigt tuggummi. Saker som man jag borde släppa på en gång men som ändå stannar kvar längre än vad de behöver.

Som ett inlägg på facebook där mitt sunda förnuft ifrågasattes efter att jag skrivit att man behöver inte SKRIKA om vissa saker samt att de uppgifter det gällde ändå fanns att hitta på lättåtkomliga hemsidor. Då var det jag som var dum och hur skulle jag känna om folk diskuterade mig helt fritt.

På det sista kan jag svara då jag både näthatats (det ordet fanns inte när det skedde) och haft en stalker, två människor som gjorde allt dom kunde för att göra mitt liv till ett helvete. Ingen av dom hade jag träffat men båda tyckte tydligen att jag var oerhört viktig i deras liv. Lägger du energi på att prata med andra om mig så måste jag ju vara oerhört viktig i ditt liv. Det vore i och för sig roligare om jag fick ta reda på det som sas, men att vara såpass raka är det få som vågar.

Nu ska jag försöka få bort lite kletigt tuggummi ur mina tankar.

kletigt tuggummi