En blogg om en vanlig familj i Hälsingland
Nu har jag precis läst ut ”Fixaren”, tredje boken av Gabriella Ullberg Westin. Den är precis lika bra som de två andra som hon skrivit. Så nu håller jag ju tummarna för att det blir fler böcker. Men då Fixaren precis kommit ut så dröjer det nog ett tag ;)
En annan sak som är lite kul är att mina tre böcker är signerade :)
Idag startade bokrean och det är ju klart att jag kände mig tvungen att köpa några böcker. Just minnesböckerna ska bli intressanta med tanke på att mitt minne är lite svajigt ibland. Så det ska bli kul att se hur mycket jag kan påverka.
Tidigare i veckan beställde jag en kalender och flagga från Bollnäs Gif och igår kom så äntligen grejerna.
Hade ju en ledig dag igår och ägnade mesta delen av den till att läsa Frida Boisens bok ”Digital Succé”. Väldigt inspirerande bok!
Eftersom jag har problem med att läsa ibland så har det tagit sin lilla tid att läsa ut Springpojken. Det är ju lite extra roligt när man känner igen sig i miljön med tanke på att boken utspelar sig i Hudiksvall.
Boken är helt klart värd att läsa och jag kommer hålla utkik efter Gabriellas kommande böcker som jag antar är lika bra.
Det börjar bli lite tröttsamt med allt regn nu. Det mesta blir liksom lite mer tråkigt vid sånt här väder. Men efter regn kommer solsken sägs det ju.
Igår när vi storhandlade så kunde jag inte låta bli att köpa ”Springpojken” då Gabriella Ullberg Westin var i butiken för signering. Den första boken, Ensamfjäril, var riktigt bra så jag hoppas att den här är minst lika bra.
Igår for jag till biblioteket en snabbis för att låna hem en bok och när jag ändå var där så passade jag på att kolla upp lite uppgifter i en släktforskningsbok.
Blev lite besviken när jag inte hittade något om den familj jag ville, men hittade lite annat istället. Jag får nog sätta lite stopp på forskningen nu och istället koncentrera mig på att skriva in alla anteckningar på datorn. För just nu är det ett block med info här och ett annat block där och lite lösa papper här och var. Ingen ordning med andra ord och så kan jag inte ha det.
Linnea Vall är just nu instängd i Big Brotherhuset och det var på det sättet jag fick nys om att hon skrivit en bok. För både jag och Johan är trogna BB-tittare.
2004 var Linnea med i tsunamin och det är mycket det boken handlar om och det är en skrämmande läsning. Hon var då 14 år och jag har svårt att tro att jag själv skulle vara så stark i en sån situation.
Även om det kretsar runt tsunamin så tycker jag att den även är en feelgoodbok. Det jag tycker är synd är att den är relativt kort, jag skulle gärna läsa mer än de 142 sidorna. Men får hoppas att Linnea fortsätter som författare.
För trots sin ringa ålder har hon varit med om väldigt mycket som vi andra kan lära oss av. Det är dock ingen pekpinnebok utan hon skriver rakt och ärligt om sina tankar och upplevelser.
