Sitter och funderar på detta om att anmäla eller inte till Järvsö 2 december. Det är en trevlig tävling även om det aldrig har gått bra för mig där *fniss* Det har liksom alltid blivit en massa tok…. men det är inte därför jag tvekar… tok det kan vi bjuda på varsomhelst ;-)
Det känns faktiskt lite tidigt att gå ut och tävla nu. Jag har under sommaren/hösten ändrat träningen när det gäller en del moment, ibland känns det som om jag ändrat på allt, men jag tycker att det går bättre nu också. Eller så inbillar jag mig bara *ler*
Samtidigt så är jag sugen på att tävla för att det var så länge sen… Bella körde sitt lägrespår i maj… sen dess har det varit tävlingstorka… om man inte räknar med agilityn, men där var jag ju inte förare (men desto mer nervös *ler*).
Inte blir det så mycket bättre av att jag måste bestämma mig rätt fort då anmälningstiden går ut snart *tänker så det knakar*
********************
Det är inte bara träningen av hundarna som har förändrats den senaste tiden, det är även sättet jag ser på träning, tävling och vardagen med hundarna. Jag har ändrat min syn på detta med mål, nu är det inte ett visst resultat som är viktigt utan det är mer känslan – det ska vara skitkul (för båda parter, inte bara hunden ;-))!
Jag har kasst självförtroende och självkänsla (något som jag jobbar rejält med nu i terapin), att jag därför ens tävlade första gången förvånar mig fortfarande. Att jag hjälper till på kurser och till och med har haft privatlektioner – ja det är rent av chockerande ;-) Jag som aldrig tyckt att jag kan någonting står helt plötsligt och ska lära andra något och tycker dessutom att det är väldigt roligt att få träffa en massa olika människor och hundar. (Fast jag hävdar fortfarande att jag inte kan nånting)
Många gånger har jag på kurs sagt att ”jämför dig aldrig med någon annan”, men det är något som jag aldrig levt upp till själv. För jag har jämfört mig med andra och tyckt att det går ju så oerhört dåligt för oss, Bella är t ex snart 4 år och har bara ett LPII… Indy är snart 3 och har inte ens nån titel av någon sort. Naturligtvis har jag alltid kollat på de som det verkligen går bra för, att det lär finnas lika många som det inte går bra för det har jag inte ens tänkt på. Att det går bra för andra har dock aldrig varit något som stuckit mig i ögonen, jag tycker det är roligt när andra lyckas.
Att en av orsakerna till att det gått ”dåligt” för oss är sparsamt tävlande verkar vara ytterligare en sak jag ”glömt” bort. Det går ju inte att flyttas upp i klasserna om man inte tävlar. Förstår ni nu att jag är hur ologisk som helst? *ler*
Jag har lätt för att lyssna på och ta emot konstruktiv kritik på rätt sätt, säger du att jag gör något galet men samtidigt förklarar exakt vad jag gjorde fel och hur jag ska göra så lyssnar jag. Säger du däremot bara att jag gjort nåt fel och inte säger nåt mer, ja då är det en annan sak för då gräver jag ner mig totalt. För är det något jag hört alldeles för många gånger under mina år på jorden så är det att jag gjort nåt fel/är dum/inte är värd nåt osv osv.
En ska som aldrig ändrar sig är dock att jag älskar mina hundar mer än något annat på denna jord och jag skulle inte kunna leva utan dom. Att jag nästa helg måste vara ifrån dom känns inte alls bra :s