När Liza kom hit var hon väldigt skygg och skvätten. Råkade man komma åt henne hoppade hon nästan ur pälsen. Vi bestämde då att vi inte skulle tvinga henne till något utan hon skulle få bestämma vad som skulle ske.
Idag två år senare så har hon lärt sig att ta för sig och kommer man åt henne nu så blir hon bara sur för att man väckt henne. Jag blir alldeles varm i hjärtat när hon lägger sig på min mage och kurrar <3
Det må ha tagit tid men det är helt klart värt varenda sekund när man ser hennes självförtroende öka.
