Något som stressar upp mig rejält är att ha planer och måsten hängande över mig som jag inte orkar göra på grund av hur jag mår. Jag vill hela tiden göra mer och blir både stressad och får dåligt samvete över att jag inte orkar. Det blir som en ond spiral. Och även om jag är medveten om den onda spiralen så fortsätter jag att stressa upp mig själv.
Vissa dagar är jag så slut i kroppen att jag inte orkar hålla i en bok för att läsa. Andra dagar orkar jag hålla i boken men kan inte koncentrera mig då texten flyter ihop. Dessutom har jag ju några migränanfall i veckan, kronisk huvudvärk, nerv- och ledvärk. Så roligt så ;)
Man kan lugnt säga att jag verkligen ser framemot besöket hos neurologen, samtidigt som jag förbereder mig på att få samma bemötande som jag fått de senaste åren i vården. Jag hoppas ju att det finns något som kan göra mig bättre.