”Jag gör inget intressant så varför skulle någon vilja läsa om mig?”
Det hörde jag av en person förra veckan och det fick mig att börja fundera lite. När jag började skriva i november -98 (en månad efter jag skaffat internet) så var det bara olika åsikter som jag la upp, det gick bara att kommentera via mail och det blev inte alls roligt att ha det så. Detta ändrades rätt snart till att bli en dagbok (ordet blogg fanns liksom inte då) och det var i den vevan som jag fick vara med i radio och läsa upp dagboken.
När Bella kom in i bilden så skiftade fokus till hundträning (och nu var det en blogg där det gick att kommentera i inlägget). Det var ett bra sätt att dels dela med sig av det som gick bra och mindre bra men jag fick även snabb respons. Tyvärr har ju orken försvunnit när det gäller hundträning och då har fokus än en gång skiftat till att handla om mig och vad jag gör och hur dagarna ser ut.
Mitt liv är långt ifrån proffsbloggarnas och jag har inte alls lika många besökare, men jag har en stabil skara läsare. Så något jag skriver borde ju vara intressant, eller? ;)
De bloggar jag följer är av olika karaktär, några handlar om skrivande, några om hundar, ytterligare några om vissa sjukdomar och allt däremellan. För min del handlar läsandet av bloggar att jag är så intresserad av hur andra har det. Och det tror jag ju att ni är också:)
Jag har egentligen bara ett önskemål – nämligen att ni som läser även lämnar en liten kommentar. Ni är nyfikna på det jag skrivit och jag är nyfiken på er :)