Jag såg den här boken på bibliotekets återlämningshylla och kände att jag bara var tvungen att låna hem den. Så här i efterhand så visade det sig att jag lika gärna hade kunnat låtit bli boken. Kanske var mina förhoppningar för stora, kanske förstår jag bara inte Täppas. Men boken var verkligen inget för mig. Läste ett femtiotal sidor sen gav jag upp.
Bokus skriver så här om boken:
”Trött, fet & 50 är en varm och svart och djupt personlig berättelse om existentiell konkurs och om en resa ner i helvetet och åter. Oglamoröst skriver berättarjaget, den medelålders mannen, om familj och om barn och om att i askan efter alla idéer om vad frihet är, finna alltmer tydliga tecken på att vägen till lyckan inte med fördel beträds som en flykting och smitare. Kommer mannen, Täppas alter ego, att finna vägen till lyckan? ”
