Dagen bestod i ett läkarbesök, ett läkarbesök där jag fick skit av läkaren för att jag hade en jourtid och därför inte kunde ta upp allt jag ville. Försökte förklara att jag sagt när jag bokade tiden att jag ville ha en annan tid och inte jour, men det bokades fel. Inte mitt fel med andra ord, men det lyssnade inte läkaren på.
Efter det så tyckte han att jag krävde för mycket när jag ville ha smärtlindring för huvudvärken och migränen. Om man har migrän mer än 3 gånger i månaden så kan man få förebyggande medicinsk behandling. Jag har migrän 1-3 gånger i veckan, men det var bara att stressa mindre och lära mig leva med migränen enligt läkaren.
Sen förklarade han på ett väldigt bryskt sätt att om jag bara går ner i vikt så försvinner alla problem och livet blir bra. När han sen sa att operation kan ju vara ett alternativ och jag sa att jag aldrig tänker operera mig så kollade han på mig som om jag vore dum i huvudet. Jag vet att jag är överviktig, men det går att säga saker på lite bättre sätt. Som den stackars ortopeden som jag träffade ifjol som på ett fint sätt försökte berätta att jag ”inte har rätt fysik” för att läkningen av knät skulle gå optimalt. Den stackarn visste inte riktigt hur han skulle formulera sig ;)
Någon sjukskrivning kunde jag istort sett glömma för det skulle vara så svårt för honom att motivera det. Då brast det för mig. Jag grät när jag sa att jag haft huvudvärk i 20 år och ”ingen jävel har lyssnat på mig”. Jag berättade att jag mår riktigt dåligt just nu och att jag är väldigt lättstressad och att allt känns hopplöst. Då blev läkaren lite mer mänsklig och sa att han kan sjukskriva mig några veckor samt skicka remiss till kurator och dietist. Motiveringen till sjukskrivningen är att jag har tendens till utbrändhet, visar stressreaktion, har migrän samt nack och huvudvärk. Har även koncentrationssvårigheter och är gråtmild. Med en tre veckors sjukskrivning samt semester på det så får jag några veckor på mig att vila upp mig som han sa.
Efter läkarbesöket så har jag känt mig totalt slut. Lite som en urvriden disktrasa ungefär.
Smulan på väg in i drömmarnas land <3
Börjar inse vilken tur jag har med min läkare,fast vi har lite språkproblem ibland. Han lyssnar och provar hjälpa,involverar mig så jag känner mig delaktig i allt. Nu har jag en medicinering som funkar ok och är ju livrädd smärtkliniken tar bort den…vill inte vara mer försökakanin nu.
Krya nu på dig och ta hand om dig själv,tänk på att du är unik och att det bara finns en som du!! Kram