Satt till klockan ett i natt och försökte få ut bilderna på nätet. Det strulade så in i *censurerat*. En del kom upp, resten la jag ut nu när jag kom hem från skolan.
Skolan ja… vi började tidigare idag för vi skulle nämligen ha en samling och hälsa två kvinnor från Tanzania välkomna. Den ena är rektor på vår vänskola Ruaha FDC och den andra lärare på en till Ruaha närliggande skola. Det blev lite tal och Dan Andersson sånger
Efter samlingen så fortsatte våra ordinarie lektioner, men jag gick iväg till kuratorn och pratade med henne en del. Vi kom överrens om att vi ska ses en gång i veckan, och det bästa av allt är att jag för första gången VET att det bara är att gå dit till henne om jag mår riktigt dåligt.
Efter samtalet så var jag så slut och nere att jag såg ut så -> För första gången så brydde jag mig inte om att ge sken av att jag har kontroll på allt. Har en väldigt förstående lärare så jag fick vara för mig själv… trots att han kom och störde lite då och då
Nåja, jag lyckades samla ihop mig och kikade igenom en bok full med Diane Arbus fotografier. Vi ska nämligen välja ut tre stycken som berör oss på något sätt och diskutera dom i morgon. Tycker att hon har en väldigt ”rå” känsla i bilderna, det är sällan vackra bilder på vackra människor/situationer. Men så ska hon tydligen ha sagt
”Jag har aldrig tagit en bild jag haft för avsikt att ta. De har alltid blivit som de blivit”
Efter skolan så åkte jag till de två närliggande kyrkogårdarna och gick omkring där. Visste att det iaf på den ena skulle finnas släktingar, men hittade släktingar på båda kyrkogårdarna. Det som slog mig var att det var extra svårt att gå förbi gravar där unga personer ligger (en grav är för en tonårstjej som dog ifjol). Men även att förfallet samt bortplockandet av stenarna tycker jag är hemsk.
Märkte att så var fallet med en av mina släktingars gravar, så nu när jag sagt som jag gjort så får jag väl ta och gå dit och fixa till platsen.
På Njutångers kyrkogård så träffade jag en trevlig man som arbetar där. Han hade väldig koll på vilka som ligger var samt historia om kyrkan och kyrkogården. Fick bland annat veta att i stort sett alla gamla gravstenar är borta, och att de äldsta nu är från början av 1900-talet. Med det innebär att alla mina vallonsläktingars stenar är borta. Njutångers kyrka är väldigt gammal, tror att den kom till på 1500-talet. Men då var den hälften så stor som nu. Dessutom hade den en mur runt sig. Den rev man när Iggesundsborna började begravas där för att få palts med gravarna.
Mannen jag pratade med sa att han gjorde vad han kunde för att bevara de gamla stenarna på kyrkogården. Njutånger har även en minneslund eller asklund som den kallas, där man får välja på att vara anonym eller gravera in sitt namn i en bronsbok.
Jag kom på mig själv flera gånger när jag gick runt på kyrkogården att jag inte ville ”kliva” på dom som låg i gravarna. Även om jag vet att själva gravarna dels är rätt små, dels så återanvänds ju platserna. Men det kändes konstigt ändå att ”kliva” på dom. Knäpp man är
SENARE:
Livets gång var rubriken och det passar ju bra nu när en av mina rådisar har dukat under. Det var en av dom äldre så det var rätt väntat, dom små lever ju endast i ca 2 år. Upptäckte även att en av de andra är blind på ena ögat, det gör dock inte så mycket då dom ser rätt dåligt från början. Har haft en helblind rådis en gång och det var inga problem för henne att ta sig runt i buren och i rummet.
Jag har nu mailat Nikonsupporten ang min kamera, har ju haft problem de senaste två veckorna med en ful skugga (det måste ni väl ha märkt!). Trodde först att det var ena objektivet, men då det var likadant med det andra (som jag sällan fotar med) så är det ju kameran som krånglar. Bara hoppas att det är nåt lättfixat problem.