Jag har aldrig haft ambitionen att bli världsbäst på foto, därför lägger jag upp bilder som kan klassas som dåliga. Och vet ni vad? Jag skäms inte ens. Jag köpte min första diigtalkamera runt 2000, den hade otroliga 1,3 miljoner pixlar (era mobilkameror är garanterat bättre ;)), 2005 bytte jag upp mig till en annan kompaktkamera och nu växte fotointresset rejält. Jag fotade allt och alltid ;)
Ni kan ju tänka er hur det sen var att köpa en Nikon D50, det var ju rena drömmen att kunna byta objektiv :) Den kameran hängde med överallt och var med om mycket, kanske lite väl mycket eftersom den gick sönder två gånger. Andra gången ansåg jag att det inte var värt att laga den och jag var utan kamera.
När jag fyllde 30 så fick jag en Nikon D3000. Inte det jag ville ha, men dock en kamera. Men vi kom aldrig överens, så den användes inte så mycket som D50’n. Nu har jag en Nikon D90 som jag är supernöjd över dock så har jag inte lärt mig den än och är väl fortfarande inte van vid att kunna bestämma så mycket själv igen. En kurs på Forsa folkhögskola gjorde att jag fick testa på att fota analogt och framkalla själv (drömmen är ett hus med plats för ett mörkerrum, men då det sker så finns väl ingen film att köpa ;)).
Jag brukar i vanliga fall var väldigt bra på att trycka ner mig själv när det gäller saker som jag gör. Jag vill vara bäst på det jag gör. Men konstigt nog så vill jag inte vara bäst i foto. Jag är glad över att mina bilder har publicerats i Brukshunden och att människor har köpt bilderna. Jag har även haft med mina bilder på två utställningar. Och jag har en stående inbjudan på en utställning bara jag fixar bilder. Det är något att vara stolt över :)
Men jag vet faktiskt inte om jag vill, jag kanske bara ska nöja mig med att vara en amatörfotograf som fotar det som händer i vardagen än att försöka vara en amatörfotograf som vill nånstans. Nåja, bilderna kanske inte är de bästa… å andra sidan så visar de verkligheten för att redigera – det orkar jag inte ;) Det enda jag gör är att ändra storlek och i vissa fall ljuset, men inte så att det påverkar bilden för mycket.
Smulan undrar varför jag måste fota henne ;)
Kära du gör det du vill och tycker om och skit i vad andra tycker Kram
Jag har en D50, sedan julen 2006. Vet inte hur jag kommer överleva utan den när den inte orkar mer…
Mamma köpte någon Canon som skulle vara jättebra, men fy alltså. Mamma fick inte till bilder med den, och inte jag heller – och jag tycker ändå att jag kan få till riktigt bra bilder ibland. Den blev till slut såld och mamma köpte en Nikon istället, mycket bättre. Vet dock inte vilken variant :P