Direkt när jag kom igår så förstod jag att något var på tok för varken Smulan eller Skorpan kom springandes för att hälsa på mig. Jag började leta i sovrummet (där katterna oftast är) men hittade bara Skrållan där. Jag kollade sen igenom hela lägenheten men hittade dom ingenstans, sprang ut i trapphuset och kollade men inga missar.
Nu började paniken verkligen komma – hade dom verkligen kunnat ta sig ut?! Sprang in igen och ropade efter dom, öppnade garderoben där vi har kattgodis men fortfarande inga katter. Då jag ropade ”Skorpan” så märkte jag att Bella (som var i vardagsrummet) tittade åt soffan. När jag tittade under soffan såg jag Smulan. När jag tog fram henne så såg jag att hennes käke inte var som den ska. Förstod att den hade gått ur led.
Satte henne på sängen och fortsatte letandet efter Skorpan och henne fann jag längst in under badkaret. Hon vägrade komma ut så det var bara till att ta bort badkarsfronten och försöka få tag i henne. Och till slut var hon ute och oskadd :)
Ringde med panik till Johan och berättade vad som hade hänt och han skulle komma hem och hämta oss för en tur till veterinären.
Väl hos veterinären blev vi inskrivna och fick vänta lite grann innan vi fick komma in och träffa en veterinär. Där blev Smulan undersökt och vi fick reda på att det skulle bli sövning, röntgen och försök till att få käken rätt. Med de sista orden ”vi ska göra vad vi kan” ringande i öronen så fick vi lämna henne och åka iväg i ovisshet.
Vi åkte runt lite i stan och var lite mycket oroliga för vad som skulle ske Smulan. Vi åkte in till veterinären och fick reda på att dom fortfarande höll på att få käken på rätt plats och att det kunde ta lite tid.
Så vi åkte därifrån igen och efter en stund så ringde dom och berättade vad som hade skett. Lilla Smulan har sår på ena sidan halsen och det har blivit en infektion som gjort att käken flyttat på sig. Dom hade lyckats få käken på plats hyfsat bra, men den var inte riktigt stabil. Vi fick komma och hämta en liten omtöcknad Smulan.
Väl hemma blev det ett försök till att få i henne lite specialmat som är bra för konvalescenter. Samt att försöka hålla henne varm. Hon verkar tycka att vi daltar lite väl mycket med henne ;)
I morse så fick hon åter specialmaten samt medicin (smärtstillande samt antibiotika). Käken är på rätt plats nu och hon kan tugga torrfodret men om den är riktigt stabil än vet jag inte. Vi får bara hålla tummarna.
Jag har aldrig behövt åka in med ett djur till veterinär akut för något och jag har nog aldrig känt mig så maktlös. Det var verkligen många känslor som snurrade runt men allt verkar ju ha fått ett gott slut <3