Pia2:
Alla har dom här tankarna..
Jag hade mkt av det tidigare men det har släppt nästan helt, huvudsaken är att mina hundar tycker det är en rolig grej att komma ut på banan..om vi sen nollar nästan allt, diskar oss på sista hindret eller vad det nu än är så kvittar det i slutändan och är inget misslyckande..
enda gången det är ett riktigt misslyckande är när jag inte lyckas hjälpa mina hundar att göra sitt bästa, när jag inte kan plocka ihop mig själv och vara det stöd dom behöver.. Misslyckande som dåliga resultat existerar knappt längre..dom är bara en liten knäpp på näsan på mig så att jag måste skärpa mig och fokusera på hundarna..inte resultat eller andras prestation.
Att det är en rolig grej att komma ut på banan tycker båda mina vovvar och det är något som jag värderar högre än 10:or i betyg. En sak som jag har märkt är att trots höga betyg så är det inte säkert att den tävlingen känns bra ändå. Jag kan tycka att en tävling med betydligt sämre poäng känts bättre.
Sen ska jag väl tillägga att jag lär mig såååååå otroligt mycket av varje tävling. Och det är ju oxå en anledning till varför jag tävlar.
——————————————————————————–
Linda:
Tycker faktiskt att det låter ytterst märkligt att inte ens VILJA lyckas. Varför i hela fridens namn tävlar man om man har den inställningen?
När jag läser din fråga/påstående så inser jag att jag har misslyckats totalt med att förmedla att jag VILL lyckas. MEN samtidigt är ett lyckande för mig mer än bra poäng på en tävling. Kanske svårt att förstå för en del, men så ser jag på det hela. Jag tävlar för att jag vill ha bort känslan av att jag inte kan nånting, jag tävlar för att jag vill jobba med mig själv så att jag finner harmoni i tävlandet. Jag vill vara ”där” med hunden istället för att fladdra iväg i tankarna.
När jag klarar av det då kommer även lyckandena med höga poäng, det tvivlar jag inte en sekund på. Men som sagt, jag har en bit kvar rent mentalt och enda sättet att komma vidare är att tävla. Genom att tävla skrapar jag bort den stämpel av allvarlighet som jag tyvärr har på tävlingar.
På en tävling så struntar jag i alla andra och deras prestationer. Det finns bara en tävlande på tävlingen och det är jag. Jag jämför inte mina betyg med någon annans. För vi har alla olika syn på tävlande och vi har alla olika förutsättningar. En del börjar ju tävla först när hunden har alla moment klara till 120%, sån är inte jag.
I och med att jag inte är sån kan jag ju inte jämföra mig med andra. Som sagt betygsmässigt har jag inget att bevisa. Det är mentalt som det i år kommer att bli upp till bevis.