Det här inlägget hade jag helst av allt slippa skriva – nånsin. Men har man valt att ha djur så innebär det även ett ansvar. I somras så fick Indy troligen en stroke, hennes huvud lutade och hon hade inte så bra kontroll över kroppen. Nu är huvudet rakt igen men kontrollen finns inte riktigt där.
Eftersom Indy själv tror att hon är valp och inte alls de 12,5 år hon verkligen är så vågar jag inte längre ha henne lös.
Så vi har bestämt att Indy i slutet av månaden kommer att få somna in. Medan hon inte lider alltför mycket av sina problem.
Jag är oerhört tacksam över att fått ha Indy i mitt liv. Hon har med sin glädje och arbetslust lärt mig otroligt mycket. Vår isbjörn kommer verkligen bli saknad.
