Jag köpte min första digitalkamera år 2000. I jämförelse med dagens mobilkameror så var min första kamera verkligen dålig. Kommer inte ihåg hur många megapixlar den hade, men inte var det många. Och den drevs av vanliga batterier som drogs ur på en gång. Första kvällen jag använde kameran så blev det batteritorsk och då förstod jag att det skulle bli väldigt dyrt i längden så då köpte jag en strömkabel till kameran samt uppladdningsbara batterier.
Kameran användes väldigt sparsamt och mitt intresse för att fota var lika svalt som det alltid varit. Jag hatade alltid frågan ”kan du ta ett kort?” när jag var yngre för jag tyckte jag var superdålig på att fota. 2005 började en ny era i mitt liv, då hade tekniken gått framåt rejält och jag hade börjat få upp intresset för att fota. Så jag köpte en ny kamera och sedan dess har mitt liv inte varit sig likt. Kamerorna som jag har haft i min ägo har fått vara med om mycket och en av dom lyckades jag till och med slita ut med antalet exponeringar.
Trots att jag fotat så oerhört mycket så är det en sak jag är fruktansvärt dålig på. Och det är att låta framkalla mina bilder. Med tanke på hur enkelt det är att framkalla foton idag så vet jag inte varför jag inte gjort det oftare. För risken och även rädslan finns där att alla mina bilder ska försvinna, för nu har jag bara cirka 100 st framkallade och resten ligger lagrade på extern hårddisk.
Så även om det är lite för tidigt för ett nyårslöfte så kanske ett av mina ska vara att se till att framkalla de bilder som jag vill ha kvar.