Tack och lov har jag aldrig drabbats av ett inbrott, men jag vet ändå hur det är att känna sig otrygg i sitt hem. Det är en fruktansvärd känsla som är svår att bli av med. Det finns många anledningar till varför jag kände som jag gjorde, dels så flyttade jag hemifrån med allt vad det innebar, dels så fick jag även en stalker på halsen som gjorde mitt liv lite jobbigare. Lägg till att jag alltid varit extremt mörkrädd och dessutom är jag utrustad med en rätt livlig fantasi.
Så det är nog inte så konstigt att jag trots låst dörr och tända lampor i lägenheten ändå alltid tittade en extra gång över axeln för att försäkra mig om att jag var ensam. Rädslan avtog för varje flytt och känner jag mig relativt trygg trots att vi bor i ett hus med skogen alldeles intill. Lite läskigt var det dock i höstas när det rapporterades om extra många inbrott i området. Då var nerverna på helspänn ett tag.
Med tanke på att vi funderat på att skaffa hemlarm i många år så vet jag inte varför vi inte har gjort slag i saken och ordnat så att vi har ett larm.