Idag har det inte blivit mycket gjort här hemma :( Var tvungen att ställa in dagens träning med Carro eftersom jag knappt kunde röra mig och så har det fortsatt under dagen. Varenda liten rörelse har gjort fruktansvärt ont och jag undrar hur länge ryggen ska vara paj. Har blivit en hel del tvtittande och jag är väldigt glad över min nya större tv =)
Nu är klockan 19.10 och jag har precis kommit in från ett kort träningspass (trots att jag redan nu känner att det var en idiotisk idé att träna). Var bara tvungen att göra nånting med vovvarna trots att jag i smyg svor över ryggen. Vill ju prova på en massa nya saker i träningen oxå… nåja, vovvs skötte sig bra även om Indy’s frambensföring i fria följet var lite löjligt *fniss* Hon lyfte verkligen på sina ben och sträckte ut dom ;-) Men efter en stund så lyfte hon dom inte lika löjligt högt och då började det gå bättre :) Lite skall blev det även för den vita damen, hon lyckades utan uppvärmning (dvs klapprande av tänder) skälla två gånger i rad!! *wow*
Jag vet att det inte låter mycket, men med en hund som alltid haft svårt att skälla så ÄR det mycket. Den ena (Bella) skäller hur mycket som helst medan den andra nästan aldrig skäller. Tala om utmaning :p
Kom även på att Indy aldrig fått lärt sig krypa. Av vilken anledning jag inte lärt in det har jag ingen aning om. Men vi försökte iaf lite idag tack vare targetsticken (superbra grej för folk som inte direkt kan böja sig ;))
Bus fick köra lite ff, metallapport (galopp ut, ingen tvekan, galopp in *stolt*), framåtsändande (körde med lina på henne, hon gick rakt och fint och valde själv att slå av till pass). Skall (tävlingslikt, nåt jag aldrig kört med henne, men hon var duktig och skällde på bra). Visst ja, det blev vittring oxå, nåt hon skötte väldigt fint.
Jag kan förstå att det låter som om hundarna alltid går bra, naturligtvis är det inte så. Dom gör fel dom med som vilka andra vovvar och jag som förare gör en massa tok jag med. Däremot så gillar jag inte att fokusera på det negativa när det gäller hundarna (i vanliga livet så är jag däremot snabb att fokusera på det negativa). Att träningen idag gick bra betyder inte att den var bättre än någon annan träning vi gjort. Men idag var en träning med dåliga förutsättningar, en matte som inte kan agera som vanligt och som dessutom var tvungen att maskera smärta, två hundar som inte direkt har fått använda huvudet så mycket som dom är vana vid och med en del moment som endera var länge sen dom gjorde eller aldrig gjort överhuvudtaget. Då kan jag ju inte racka ner på att Bella i första framåtsändandet gick snett och alldeles för fort, för de tre andra vi gjorde så gick hon rakt och i bra tempo. Naturligtvis är det då de tre bra jag vill tänka på. Jag är fullt medveten om vilka saker vi måste träna på (typ allt *skratt*), så tro inte att jag är blind.
En träning där allt går bra är ju ingen träning, det är repitition, däremot så försöker jag alltid att avsluta en träning på ett bra sätt = med ett lyckande. Det behöver inte vara ett helt moment, utan bara en liten del så att hunden får lyckas och har med sig den minnesbilden till nästa gång. Dessutom så är det även viktigt för mig själv att ha en positiv minnesbild till nästa träning.
Hundträning är att ibland balansera på en väldigt tunn tråd, Bella och hennes metallapportering är ett bra exempel på det. Jag får inte kräva för mycket, men inte heller för lite. Jag får inte köra den för ofta, men heller inte för sällan. Medans andra moment kan vi istort sett köra varje dag och hon tycker fortfarande att det är superkul. Och med tanke på hur mycket tid jag lagt ner på det där momentet så är det inte så konstigt att jag blir superglad och stolt över Bus när hon galopperar ut och inte tvekar att ta den.
Har läst en del bloggar om att folk känner sig tvingade till att censurera sig själv/sluta blogga då folk kommenterat hur dom tränar sina hundar. Visst censurerar jag en del själv, jag berättar inte hela mitt livs historia här (bara nästan *fniss*) och inte talar jag om exakt hur jag tränar hundarna. Det första får ni väl nog av ändå och det andra beror på att jag är väldigt dålig på att beskriva hur jag gör när jag tränar, det är betydligt enklare att visa någon hur jag gör. sen är det så mycket som går förlorat när man skriver och det är nog något som alla måste tänka på.
Jag tycker det är synd att människor känner sig tvingade till att sluta skriva, för de allra flesta bloggar har ju en trogen skara läsare. Men när man väljer att blogga så måste man ju inse att inläggen kan läsas av många människor och inte alltid bara av de som känner en (man kan ju låsa sina inlägg om man vill). Man får ju själv bestämma vad man vill lämna ut och inte, för min egen del så spelar det ingen roll vem som får reda på vad jag varit med om eller hur jag mår, för jag har betydligt lättare för att skriva det här än att säga det rakt ut. Men jag lovar, ni kommer slippa min livs historia ;-)
Jag gillar att läsa andras bloggar, handlar det om hundar och träning så får jag alltid en tankeställare. Men att säga åt nån att sluta träna som den gör, eller ha synpunkter på i vilken ordning man ska träna det finns inte för mig. För vem har sagt att det jag säger är det bästa? Det kanske funkar för mig, men det funkar nog inte för dig. Så då kan ju inte jag sitta här och tro att jag är världsbäst, eller hur?
Jag kan ge tips (händer inte så ofta pga att jag som sagt tycker att jag är dålig på att beskriva hur jag gör). Men när jag gör det så utgår jag alltid från hur jag gjort med mina vovvs. Sen gillar jag att få kommentarer/tips om träning. Jag anser mig själv fortfarande vara en nybörjare så alla tips är varmt välkomna, om jag sen följer dom eller inte, det är en helt annan historia. Och bara så ni vet, be mig aldrig sluta blogga, för jag kommer ändå inte lyssna, gillar ni däremot inte vad jag skriver så är det helt okej för mig att ni aldrig kommer hit igen ;-)