Så var det återigen dags att styra kosan lite söderut, för tredje gången på en vecka. Men nu är det slut på dom resorna. Som sig bör så var det bilar och cola som fick agera färdkost. Under resan började lyssna på en podd, ”P1 Dokumentär – Hästgården”, en skrämmande historia som fick mig att tänka tillbaka på en händelse som jag var med om när jag var 18 år.
Jag var då väldigt hästgalen och hade lagt ut annons om att jag sökte jobb i stall. Fick svar av en person som först ställde normala frågor för en arbetsintervju, men snabbt gled frågorna in på sex. Där och då sa jag tack och hej för min del. Nu har jag ingen aning om den människan ens ägde en gård, men jag är väldigt glad över att frågorna kom redan innan det blev något jobb. Annars kanske det hade varit svårare att komma därifrån.
I övrigt har det varit en sån där dag då jag inser att jag nog bäst skulle passa på en öde ö utan kontakt med andra människor. För det känns som om minsta lilla har retat upp mig, eller så är det bara så att man tröttnat på en del beteenden. Och då kommer frågan kan man säga vad man tycker och tänker utan att det blir sura miner? Bäst är väl att hålla käft och låtsas att allt är bra.
Första röda gubben i landet :)
Tyson älskar verkligen att vara ute. Ibland får man kolla riktigt noga för att se att han faktiskt andas.