Jag har någonstans läst att man ska ha minst en månadslön i buffert. Det är med andra ord viktigt att spara och ett sätt är att man sätter in en tiondel av sin lön på ett konto varje månad. Det svåraste är nog att man även ska ”glömma” bort att man har de där pengarna så att man inte är där och nallar av dom i onödan. Jag vet inte hur många gånger som vi har samlat ihop all pant i slutet av månaden bara för att få ihop lite så att vi kan köpa mat. Den dagen vi blev påkörda bakifrån var en sån dag, då hade vi fått några kassar pant av en vän så att vi skulle kunna handla.
De vanliga utgifterna har man ju ofta koll på, men det är de där oförutsedda sakerna som händer som kan göra det riktigt jobbigt. Går tillexempel mina glasögon sönder så måste jag ju köpa nya på direkten annars ser jag ju nästan ingenting. Står man där med en oförutsedd utgift och man inte kan låna av familj eller vänner av någon orsak så finns det möjlighet att låna av låneinstitut som meddelandelån.
Det är intressant det där med pengar, för under min uppväxt så var det inte direkt så att jag fick allt jag pekade på och det var inte några märkesgrejer som jag fick och det är klart att jag många gånger var avundsjuk på de som fick en massa dyra saker. Men när jag senare pratade med en av de som jag varit avundsjuk på så visade det sig att visserligen hade hon fått en massa materiella saker men nu när hennes far hade dött så hade hon hellre velat att han visat henne kärlek på ett annat sätt än genom pengar. Så när jag berättade om hur jag hade haft det så blev hon avundsjuk på att vi i min familj kanske inte var så rika ekonomiskt, men vi var rika på kärlek.
