Igår åte vi till Hälsinglands Museum och tittade på Ikoner – en utställning om att få finnas. Några av bilderna har jag sett tidigare på nätet, men det var väldigt häftigt att se bilderna live. Det visades även en film där bland andra Samuel Fröler berättar hur det var att växa upp med en bror som hade downs syndrom. Filmen var på sina ställen rätt hemsk att se så det blev några tårar. Men jag hoppas att alla som har möjlighet går och kollar på utställningen. Den är väl värd att se och väldigt tänkvärd!
