Vad man än tycker om fars dag så har jag idag skickat iväg ett sms till pappa och grattat honom. Egentligen borde jag göra det varje dag då han är en sån far som alltid ställer upp på mig vad det än gäller, som bryr sig vad som händer i mitt liv och finns där.
Att ha en sån far har jag tagit för givet då det varit något naturligt för mig, men jag har lärt mig att alla inte har det så. Det finns fäder som inte vill träffa sina barn, som inte ens bryr sig om att ringa och som rent ut sagt skiter fullständigt i vad som händer i sina barns liv.
Detta för mig in på en diskussion som jag hade med några andra i en släktforskningsgrupp. Det var någon där som blev förbannad över att en del efterlevande inte tog hand om gravarna. Men är det verkligen en självklarhet? Om du i livet beter dig som en idiot så tänker inte jag se till att din grav är fin. Du visade i livet att jag inte betydde något för dig därför tänker inte jag bry mig om dig. Småaktigt kanske men det är så jag ser det.
Nåja, till er fäder som faktiskt bryr er om era barn säger jag ”Grattis på farsdagen!”.
Kram