Bilar ska enligt mig bara fungera, aldrig gå sönder. Nu är det en omöjlighet men det vore helt underbart att slippa dessa extra kostnader lite nu och då. När det gäller vissa bilar vi haft så känns det som om dom gått sönder bara man tittat på dom. Och det är sällan något enkelt billigt fel. En bil som vi köpte i år var obesiktad och det är ett under att vi kom ifrån besiktningen med bilen, den hade så mycket fel så att när vi sedan kom in med en annan bil så frågade personalen om den första bilen var skrotad. Och där hade dom helt rätt.
Till personalens försvar ska sägas att det inte var några livsviktiga saker som var trasiga när bilen besiktades, men cirka en vecka efteråt så slutade bromsarna helt plötsligt att fungera och det var då vi bestämde oss att den bilen skulle få sluta sina dagar. Det hade kostat på tok för mycket att laga upp den till ett okej skick.
Nu i veckan så bytte vi till vinterdäck på bilarna för att vara beredd inför första snöfallet och då visade det sig att en framfjäder var trasig på en av bilarna. Inte första gången en fjäder gått sönder så man kan ju undra hur jag kör. Bilen har under en tid haft lite konstiga ljud för sig lite nu och då och vi har spekulerat i vad det kan ha varit. Att det var något så pass ”enkelt” som en brusten fjäder hade vi dock ingen tanke på. Det konstiga ljudet har inte infunnit sig sedan Johan plockade bort den del av fjädern som var lös.
Den stackars bil jag kör mest nu är den som varit med om mest saker av alla de bilar jag haft. Den har blivit omlackad på ena sidan efter att jag blivit påkörd och fått hela sidan repad, efter att jag tankat en gång så luktade det mer bensin än normalt och då hade bensintanken rostat sönder. En av de dummaste grejerna var nog när hastighetsmätarwiren gick sönder. Helt plötsligt så rörde sig inte mätaren när jag körde. Hur den kunnat gå sönder bara sådär förstår jag fortfarande inte. Att få tag i rätt sorts wire tog sin lilla tid och jag kommer ihåg att jag fick rätt wire bara en timme innan bilen skulle in och besiktas.
Den bil som jag haft kortast tid var en liten Citroën som pappa köpte åt mig. Hade den bara någon månad innan topplockspackningen gick sönder. Och det är en historia i sig. När bilen valde att säga upp sig själv så var jag mitt uppe i en flytt så bilen var full av packning och en stackars schäferblandis som jag hade då. Det hela slutade med att jag och vovven fick övernatta i bilen på en upplyst parkeringsplats utefter E4an och dagen efter kom pappa och bogserade oss de cirka 13 mil som var kvar. Att bogserlinan gick sönder mitt i en rondell så att jag fortsatte åt ett håll och pappa åt ett annat gör att jag aldrig kommer att glömma det äventyret. Vi kom trots det fram till målet till slut, några erfarenheter rikare ;)