När någon säger ordet nycklar till mig så är det två situationer som direkt dyker upp i mina tankar. Den ena är när jag och Johan hade bott ihop i någon månad och vi ska åka iväg. Johan går före och när jag stänger dörren så inser jag att dörren gått i lås och att jag inte tog med mig nycklarna. Panik! Många tankar snurrar runt i huvudet och jag sätter mig ner i trappen och är helt likblek.
Johan undrar vad det är och om det inte går bra med de här, och då håller han upp nycklarna till lägenheten. En så skön känsla det var att se att han hade koll på nyckeln.
Efter det så blev jag ännu noggrannare än innan att hålla koll på nycklarna. Var tvungen att alltid hålla koll. Så en dag när jag varit i förrådet så var jag säker på att jag hade nycklarna på mig när jag tröck ihop låset. Kände igenom fickorna och hittade inte nycklarna någonstans. Återigen kom paniken krypandes. Inga reservnycklar hade vi till låset heller. Efter mycket om och men fick vi tag i en bultsax så att vi kunde klippa upp låset.
Sen dess har jag tack och lov klarat mig från att göra bort mig, mycket tack vare att ha reservnycklar.
