Igår ringde så äntligen neurologen till mig. Detta efter att en sköterska (eller vad hon nu var) ringt upp mig för att höra vad jag ville. När jag berättade att läkaren missat två telefontider så märkte man att hon blev upprörd. Hon lovade att läkaren skulle ringa samma dag och två timmar efteråt så ringde han upp.
Fick svar på mina frågor så nu vet jag lite mer vad tanken med allt är. Han påpekade även hur viktigt det är att jag inte stressar och att jag inte gör något som belastar mig.
Men det är lättare sagt än gjort för även om jag ska ta det lugnt och inte göra något jobbigt så måste jag ju trotsa det lite så att den sociala fobin hålls i schack.
