Idag är det ett år sen vi blev påkörda bakifrån. Jag kommer ihåg allt som om det vore igår och tyvärr ingår ju även akutens dåliga bemötande i det minnet.
Det var lättare att skicka hem oss efter en timmes väntan då ”läkaren ändå inte kan göra något”, än att undersöka oss. Nackkrage var inte aktuellt tyckte dom då det var mer tortyr. Men tänk om en tidig undersökning och krage hade gjort så att vi sluppit whiplashskadorna?
När jag dagen efter blev skickad till akuten av en allmänläkare så fnyser sköterskan (samma som kvällen innan) och försvarar sig med att jag aldrig sa att det var kotorna jag hade ont i. Jag sa att jag hade ont i nacken och trodde det var deras jobb att kolla varifrån värken kom.
Värken finns fortfarande i nacken trots att jag gör övningar som sjukgymnasten gett mig. Hoppet är att det ska bli bättre. Men frågan är hur länge man orkar hoppas på förbättring?