Jag har hört talas om Anders förut, men det var först under ”I huvudet på Gunde Svan” som jag insåg vilken resa denna man gjort.
Efter programmet så reserverade jag boken på biblioteket och igår började jag läsa den. Råkade bli så att jag sträckläste för den var så intressant.
Trots alla jäkligheter som Anders fått gått igenom så har han kämpat till toppen. Bara det att sluta med morfintabletterna utan sjukvårdens hjälp. Det är verkligen en bedrift. Anders verkar även ha en helt underbar familj och vänner.
Att som handikappad simmare komma åtta i Vansbrosimningen är helt otroligt. Anders är nog lite galen på ett bra sätt för vem skulle komma på tanken att åka Vasaloppet i en sitski? ;)
Få böcker har påverkat mig på samma sätt. Det handlar till syvende och sist att inte ge upp. Och det har Anders och hans familj aldrig gjort hur mörkt det ön varit. Sen kan man ju undra varför vissa måste genomlida så mycket hemskheter.
