För något år sedan fick jag ett kuvert med kort på en liten Johan av svärmor. Ett väldigt uppskattat kuvert som jag var väldigt rädd om. För ett tag sedan började jag fundera på vart kuvertet fanns och idag gjorde jag slag i saken. Jag letade i min garberob, bokhyllor, lådor, ja överallt. Men inget kuvert. Kände paniken stiga inom mig och besvikelsen över att jag slarvat bort korten gjorde att tårarna var nära.
Under letandet så kollade jag igenom våra fotoalbum och kände både glädje och sorg. Fortsatte leta och började mitt i allt detta att rensa både lådor, garderob och där jag for fram. Fortfarande inget kuvert.
Så en sista chansning, kunde det vara så att kuvertet faktiskt fanns vid fotoalbumen (jodå, jag hade kollat noga där). Bläddrade igenom allt och där låg kuvertet!!! Så noga hade jag kollat tidigare :p Glädjen som bubblade fram kan knappt beskrivas.
Nu är det ”bara” att välja ut bilder till framkallning och ordna med nya album. Det är en viss känsla att kunna sitta och bläddra gentemot att kolla på datorn. Eventuell får jag tag i bilder på mig själv som liten också :)